Sista summeringen 2012 del 3

Det här kommer att bli den sista summeringen av 2012 – eller vi kanske ska titta framåt och inte bakåt mer. Vad önskar jag av 2013, vad vet jag om 2013 redan idag – hur kan hon veta säger ni jo lite åtminstone jobbmässigt vet jag hur det kommer att se ut den första trimestern. Jag vet också vad jag vill och önskar – och drömmar ska man aldrig ge upp om eller hur.

Fick frågan härom dagen på jobbet- vad jag drömmer om. Jag tystnar, för att tänka. Vilken fin fråga, tänkter jag först. En fråga som stimulerar och öppnar. Inte en dussinfråga. Jag funderar på om frågan gäller arbetslivet, eller mer generelltVad vet jag då – jo jag byter kollega och från och med 1 februari fram till slutet mars är jag ensam administratör på enheten, det kommer att gå, får selektera helt enkelt, kan inte vara överallt. En ny läkare kommer också till vår enhet, den gamla gick före jul och nu har jag en gemytlig liten dansk hos mej, mycket trevliga Viggo. Även den andra läkaren slutar dock för att han ska gå i pension så även hans tjänst ska snart utlysas – så det blir ny doktor även där. Så ni ser på jobbfronten vet jag lite vad som sker och att jag måste vara på topp – tur att jag varit sjuk nu då. Även om mitt arbete kommer att ändras i framtiden är jag på något sätt viss om att jag kommer att trivas.

Så resten av mitt svar om vad jag drömmer om handlar om att leva livet här och nu. Och med det tänker jag allt det andra, som inte är arbete. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva. Med familjen eller med mina vänner. På resa eller på teater. I naturen eller i staden. Under en klar himmel eller under en måltid. Jag trivs med att växla från intensivt tempo och full koncentration till lugn och ren avslappning, där jag inte behöver göra något alls. Bara märka intrycken. För mig handlar det här att leva om att märka att man gör det. Att känna hur rädsla eller glädje känns i kroppen, att dela erfarenheter med mina närmaste, eller att svara ärligt på en fråga om vad jag drömmer om.

 

 

Men drömmar - vad har jag för drömmar och önskningar. Det känns inom mej att jag går mot en ljus vår och sommar, en känsla finns i maggropen, lite svår att beskriva men det känns som en snygg landning med trygghet som följd. Jag har vuxit det här håret, 2012 alltså som person, som kvinna och som människa. Ok då vi ser lite bakåt!  I det som jag vuxit i hänger väl samman med mammas bortgång, vet att jag pratade med en sjusköterska strax därefter och hon sa:

– det du mest kommer att sakna är telefonsamtalen…

O ja det är sant, jag kan inte längre slå 011-12 24 62 och höra ”Hagerberg” och sen få säga ” go kväll go kväll” – det som följde var alltid ”å är det du ringer du va roligt” och gud vad jag saknar det, tårarna kommer. Men slutklämmen på detta och efter allt jobb med hennes bortgång är ju att jag blivit tvungen att växa – att finally stå på egna ben, det har jag ju gjort länge. Vet att både mor och far sa många gånger att dej Ninna har vi aldrig oroat oss för, du har alltid rett ut dina saker och stått på egna ben.  Men nu kan jag inte ringa och ha mina mor-dotter samtal eller som jag berätta för Peter häromdagen om mammas och mina vinstunder då vi satt och avhandla allt som hänt sen senast och tog ett par glas vin ihop de kommer jag heller aldrig mer att få uppleva.

 

Mor och jag gillade rödvin, ja jag gör det fortfarande – och var gång som jag kom upp så tog vi alltid en helkväll med god mat och gott vin och satt och babbla till långt in på kvällen. Visst gäspades emellan men vaddå det gjorde vi ju båda och vi skratta och hade roligt ihop. Jag tror den kvällen när jag lämnade min exmake så kom mor och jag varann otroligt nära varann. Hon berätta mycket för mej och vi hade mycket gemensamt, hon förstod mej, varför jag hade stannat och varför jag handlat som gjorde. Hon förstod detta med skuld och skam, att leva med detta. Den natten glömmer jag aldrig, jag var alldeles skärrad, uppriven och rent ut sagt skakad men hon lugna mej, tog ner mej på jorden sakta , sakta – god ost gott vin hjälpte oss på vägen. Hon var bara rädd, livrädd för mitt liv när jag åkte hem för att ta tag i allt – då kom orden igen. Far och jag har aldrig oroat oss för dej Ninna men nu är jag rädd – du kan sjukskriva dej en vecka gumman, jag titta på henne och sa att jag måste ta tag i detta nu och blir det för jävligt så sjukar jag mej och kommer upp igen – jag lovar...

Oj nu tog jag ett stort kliv bakåt men det var lite för att ni ska förstå vilken underbar kvinna min mor var. Hon var som min vän Dragan sa min ledstjärna och hon har slocknat nu och jag har varit tvungen att växa – på ett gott sätt. Jag kommer att bära med mej henne hela livet och alla hennes råd och knep och knåp i köket kommer alltid att finnas med mej. Allt som hon har sagt och lärt mej. Så drömmar och önskningar – jag känner då trots allt att saknaden är stor efter henne – känner mej som Borka som skrek ut när Skalleper dog att ”han fattas mej” – fast jag vill ju skrika HON FATTAS MEJ. Men jag har vuxit och trots detta så har jag börjat landa lite – har ju hittat hem med jobbet, i relationen, med vänner – sållar bort dom som inte är något annat än energitjuvar.

 

Så först och främst drömmer jag om våren – om våren i Peters trädgård, jag älskar ju trädgårdsarbete och gör ju så mycket jag kan trots min axelskada. Men när det spirar överallt då kommer livslusten tillbaka och det ska bli så kul att få se allt som kommer upp. Att sen få förodla upp lite grönsaker och blommor som sen ska pryda både hans trädgård men även min balkong som jag älskar. Att pilla och peta och se det växa ger ny energi – får en drömmande blick och flyger iväg i tanken. Jag har en dröm om vad jag vill se och ha på både balkongen och i trädgården – men det håller jag för mej själv .

Givetvis så önskar jag ju att vi ska få vara friska, och att vi får göra den där resan vi pratar om. Att sen även åka upp och hälsa på mina kära uppe i Söderköping vill jag gärna också. Även träffa Emil, min brorsson från Motala som jag aldrig träffat vill jag och det har vi sagt att det ska vi göra. Peter ska ju få träffa de mina såsom jag har träffat hans nu under julen.

Sen kommer ju HD:n fram till våren och det ska bli så himla roligt igen. Faktiskt att man saknar det nu på vintern. Hann ju bara med två turer men blev rejält biten av det.

Oj det blev mycket idag – har nog fått energin tillbaka lite efter maginfluensan och det känns skönt. Ska nu krypa ner i soffan och mysa lite till Shrek ..

SUMMERING 2012 DEL 2

Det var först nu under hösten som ja började blogga, var lite motsträvig till det först men mina vänner sa just det at du som skriver så mycket och så bra skulle kanske göra det. Det kom till under min sjukskrivning i augusti, jag skulle gå hemma i nästan 4 veckor och läka efter en bukplastik. Ag hade väldigt ont och låg mycket – laptopen ställdes med brickbordet över magen och någon sa: skriv!! Så jag började och fann att det var väldigt roligt.’

Detta får mej nu att tänka på vänner, både nya och gamla, de som är kvar och de som försvunnit av olika anledningar under året. Vänner är något dom jag tror är livsnödvändigt utan de så dör livet en smula. Utan mina vänner hade detta året varit fruktansvärt ensamt- tänker på Evelina, Sarah, Cissi, Gunilla, Stina, Marie-louise, Eva, Dragan, Anders och många många fler. De flesta av er är kvar och några står numer i periferin men finns där ändå. Som en av er sa: en vän är en vän som inte alltid behöver återkoppling till vad som sagts, en vän är en vän som finns där trots att man inte har hörts av på ett tag.

När jag bröt upp från mitt förra förhållande i början av året fanns hon bara där – inte skulle jag vara ledsen nej vi skulle ha fest och glamman och sagt och gjort Evelina ordnade fest hemma hos mej o det kom så mycket folk o många som jag inte trodde skulle dyka upp, men gu va rörd jag blev. Det gav mej tron tillbaka att ensam var jag inte trots att det tagit slut.

 

 

När sommaren kom så gick min mor bort, och stöd fick jag från många. Hennes sista kamp blev lång, hon kom tillbaka ett par gånger och då trodde vi att det skulle gå. En av er som gav mej tro och hopp om livet då var du Dragan med dina långa brev, minns så väl hur jag sitter i hennes vardagsrum när hon har lämnat mej och du skickar det där långa brevet  - 9 A4 sidor där du avhandlade allt om livet, kärleken, döden, mej och dej själv. Jag skrattade och grät om vartannat – syrran läste det och även hon skrattade och grät och tyckte du var en fantastisk person. Så höll du på hela sommaren när du själv sen mådde dåligt och jag fanns för dej.

Sarah – gulliga Sarah du bara finns där när man behöver snacka av sig lite, god mat, gott vin och bubbel, fniss, och skratt. Jag vill liksom inte att kvällen ska ta slut när jag sitter i ditt fina kök. När jag får natta Marlon och sen kommer ut o ser en trött mamma som är glad över att ha sluppit det den här kvällen – ni två betyder jättemycket för mej.

Stina och Marie-louise från öster, så många glada fina minnen vi har och fler lär det ju bli. Tänker på alla pratstunder i hundrastgården när jag haft hand om Totte ponken. Och då går ju även tanken till Totte som är en av mina allra bästa vänner för han dömer aldrig

 

Gunilla – gammal vänskap rostar aldrig blir bara äldre och mognare. Har känt dej nu sedan 15 år tillbaka ungefär och just nu när du har det svårt är det jobbigt att inte kunna vara där. Tänker på dej ska du veta. Vi har haft mycket roligt ihop.

Anders, den småtokige möbelsnickaren från Stockholm, vilka underbara samtal vi har haft under det här året. Det ena slutade i att jag bloggade om dej och reade ut dej för en billig peng och se det lyckades idag är du stadgad.

 

Nya vänner har kommit till, och så är livet. I och med att jag mötte Peter som öppnade upp en helt ny värld för mej har jag fått möjligheten att få många nya vänner. Den här världen var väl så att jag aldrig skulle kunnat se mej i men känslan av motorbuller och vinden som slår i ansiktet är helt underbar. Peter är min allra bästa vän och alla roliga nya upptåg jag fått vara med om under denna höst är amazing.

 

Har en vän till som jag inte nämnt ännu – min syster, Anne-Louise – som i år även la till sitt gamla efternamn till giftesnamn, låter fin Hagerberg-Svensson tror både mor o far skulle ha varit stolta – eller jag vet att de är, de finns hos oss hela tiden. De har Sarah sagt …

Så det var några jag kan inte nämna alla men vad jag vill ha sagt är var rädd om dina vänner se till att de mår bra – o har du glömt dom för ett tag säg det till dom och att det inte var meningen, det var något viktigt som kom emellan, som uppehöll dej för ett slag. Är de då dina vänner så förstår de det och tar tacksamt emot vänskap igen.

Summering 2012

Så har snart ett år till gått och det har hänt så mycket, sätter mig ner och funderar lite. Kan nog vara både bra och skönt att filosofera lite över allt. Det kändes så när Peter och jag besökte kyrkogården på julafton, ja det låter kanske konstigt men vi var ute för att köpa mer julmust och gick då förbi den kyrkogård där hans mor o bror var begravda. Alldeles intill minneslunden blev vi stående och båda fick tårar som rann, jag gick åt sidan och fick såna känslor som bara kan komma då upp i mig – otroligt att man kan känna sådan närhet med någon. Vi stod sen och bara höll om varann saknaden efter nära och kära var så otroligt stor och ingen av oss hade varit där en julafton men det kändes så skönt.

2012 – vad har hänt mer då. Upp och nedgångar naturligtvis. Många tråkigheter men även roliga saker – året började jobbigt bara - där i början av året så tog min förre detta chef livet av sig och vi stod alla där och fattade inget – hon – hon utav alla människor. Så lite man vet om folk och vad som rör sig inom dem. Sänder en tanke till henne när jag nu sitter här hoppas att hennes barn haft en bra jul trots allt. Sen bröt jag upp från ett förhållande som varit både bra men även stormigt och det var ett tufft beslut men var nog tvungen att inse att ett par skulle vi inte vara

Våren kom och med all underbar blomning och jag såg fram emot en skön och lång sommar. Hade fått ett fast jobb på rättspsykiatrin i Helsingborg och trivdes och gör det fortfarande enormt mycket. Roligt gäng med mycket skratt och intressant jobb. Men sommaren kom och inte blev den rolig. I maj skulle mamma opereras men under operationen så upptäckte man att henens s.k. status inte var så bra och hon återhämtade sig aldrig.

Så i juni förlorade jag min älskade mamma och det tog oss alla hårt. Jag åkte skytteltrafik fram och tillbaka mellan Norrköping/ Söderköping och Landskrona. Jag satt ensam hos henne när hon dog, höll hennes hand och smekte den medan jag sa till henne att mamma du får gå, du behöver inte stanna – vi klarar oss. När hon drog sitt sista andetag och försvann så kände jag hur lätt luften blev i rummet. Hon var borta saknaden stor men så skönt för henne.

Mamma jag kommer alltid att älska dig.

 

Efter hennes bortgång hade vi massor att göra – allt skulle delas och ordnas framförallt. Begravning var en av de värsta jag varit på – har förlorat både en bror och far före detta men nu så var det så klart, ett faktum vi var föräldralösa men ändå inte.  Efter begravningen så stod vi med en massa fina prylar som ingen av oss ville ha. Så syrran och jag som tillsammans med mamma hade ett stort intresse av loppisar anordnade en i hennes namn. Den Vivvis loppis ska bli återkommande på Kanaldagen i Söderköping i syrrans trädgård.

Sommaren flöt på i lugn takt – det var mycket musik och skratt och för första gången på tre år hade jag semester. Och vad det var skönt.

Sen kom hösten och det var dags att krypa in igen. Tända ljus, laga god mat som bouef bourgain och potatis gratäng. Gillar hösten också och den här hösten blev som en vändning i livet. Jag träffade Peter en kulen kväll på Landskronas kulturnatt och sen den dagen är vi bara – har nog aldrig träffat någon som allt bara fungerar med.vi är båda drakar enligt kinesiska horoskopet och trädrakar – det som är typiskt för såna är nog att de är omtänksamma, solida och generösa – och vid tanken på de orden så vet jag ju att det stämmer. Det sägs att det är mycket sällsynt att två Drakar blir kära i varandra, men skulle det trots allt hända kan det bli något alldeles extra och det låter väl bra.

 Han har introducerat mycket nytt hos mej, inte bara många nya vänner utan exv. inte trodde jag om någon frågat om mej om jag skulle åka båge någon gång - nej, nej inte jag äsch nej. Men när känslan av att det bara känns så bra hela tiden så finns inga tankar på att ge upp eller att se det som tja något nu bara. När känslan av välbefinnande och trygghet alltid finns där mår jag bra.  Vi är båda gamla nog för att inse att det gäller att ta våra likheter och olikheter och se dem som en tillgång – vi är på samma ställe i livet o båda vill sätta sin prägel och avtryck. Och just detta att vi båda vill gör ju saken lättare.

Jag ser mig leva med Peter länge, länge – tycker så mycket om dej gubben.

Så står jag här nu då i december månad och med ett helt nytt spännande år framför mig. Det är bara några skälvande dagar kvar av detta år. Vet att mycket roligt kommer att hända och vet att jag går in i det nya året mycket lugnare än vad jag gick in i 2012. Ser verkligen fram emot det här. 2013 den nya långa resan ska snart ta sin start här och jag med den.

Morgonstunden

 

Tänk ibland vaknar man och känner så att man lyckats återhämta energin – en del i alla fall. Idag är just en sån morgon. Klockan var satt på 05.00 men jag var trött igår och slank ner i min säng redan vid 21.00 tiden, låg en stund och drack lite te och åt några pepparkakor. Hade även satt på värmedynan och tog till slut två rejäla värktabletter. Jag har sådana för kvällar med stark trötthet och värk i min axel.

 

På mitt jobb har jag duktiga arbetskamrater som gärna masserar ens onda rygg och axlar – igår var det min tur och Kia hittade flera knudor som hon sa, knutor på svenska som hon bearbetade. Detta gör verkligen ont och jag skrek ut min smärta men bad henne att fortsätta för jag vet att ja, jag får ont nu och ikväll men de löser upp sig. Hon var lite bekymrad eller nej inte just det ordet men hon sa du har ju inget fett runt axlarna, det är ju bara ben männska. Honkände fler knudor och sa att jag skulle behöva gå på en ordentlig massage så att jag får ordning på det.

 

Cissi en av våra sjuksköterskor ska nu på fredag sätta Nada akupunktur på mej så att några fler spänningar släpper. Vet att det hjälper, gick ju hos sjukgymnasten förut och fick – men har haft svårt att hitta någon som kan göra det då jag kan. Men ska jag avge något nyårslöfte så är det att jag ska hitta någon som kan göra det samt se till att trots att jag inte är rekommenderad att gå till massör ändå göra det – för det behövs.

 

Jag tror på det här att försöka hålla kroppen i balans – det är nog viktigt och nu har jag haft några riktigt stressiga veckor men min envisa förkylning också som nu hm kanske håller på och ge med sig. Så nu ska här satsas på att just påbörja mitt nyårslöfte.

Så var börjar jag då? Jo med att sakta träna igång mig med pilatesboll och andra små verktyg som jag har – det kostar inget jag har allt hemma. Äta rätt också – har slarvat allt för länge även där, så där behövs en rejäl skärpning.

Att sedan få ordning i mitt hem – har sedan mamma gick bort skjutit upp mycket och intser nu att det bara varit känslomässigt att ta tag i allt – men jag mår inte bara av oredan och behöver göra det nu. Sälja av det jag inte ska ha osv. Göra rent hus med andra ord. Har förr studerat detta med feng shui och ska ta en titt på mitt hem igen om det nålsögat igen.

Sen det allra viktigaste – ge mig all min lediga tid och bara göra sånt jag vill. Och det betyder att satsa på mig själv och min nya relation.

Söndag med mina älskande

Så kom söndagen igen – varför går helgerna så fort, fattar inte det hela. Den här helgen har jag haft alla mina älskade killar hos mig, Peter, Ossi och så Totte.  Att Peter har mitt hjärta det vet ni som känner mig väl och att Totte lindar mig runt sin tass det vet ni också – Ossi är däremot lite mer reserverad, har dock börjat närma sig. Lägger sig gärna bakom mitt huvud på soffakanten numer för att sova för kvällen. Men den här helgen blev jag inte poppis, jag ramla ner på populärstegen rejält ..

Totte kom med mig hem till Larvi och vad va det för någon lite skit, en liten rastahund, lurvboll sa Ossi – ska han bo här med oss?? Visst sa vi ni ska vänja er vid varann – icke sa gossarna – ett kattskrälle är ingen kompis sa Totte vad skulle polarna säga om de visste att jag var snäll emot en katt. Det här är mitt hus sa Ossi – ut med honom, han bara skäller på mig. Den här helgen har det varit fullt av kiv med andra ord - gossarna drar inte sams.

För övrigt så har min och Peters helg varit kolugn, nästan för lugn för oss två. Men så är det ibland, ibland tryter fantasin och eftersom vi nu snart varit förkylda i fyra veckor så är orken slut också. Vad tyst du är sa Peter till mig, jasså tänkte jag är jag det var ju meningen att sända ut sådana signaler – men jag var nog bara trött efter den här veckan som gått. Tolka det som trötthet och inget annat.

 

Tystnad kan vara skönt också tycker jag – att kunna vara tillsammans utan att behöva prata. Jag vet att Peter också tycker att jag flikar in för ivrigt ibland – men sån är jag, svårt och lära gammal hund att sitta. Måste lära om liksom och det är svårt – hm  … kan inte lova att jag kommer att lyckas bara hoppas på att du ska stå ut – ändå..

Tänk vad tiden går – hela september och oktober har bara rasat iväg och snart även november. Höstens alla förger ligger nu på marken istället glänsa vackert i träden. Snart få jag väl börja julstöka lite. Glöggen skall göras, lussekatter och allt annat gott – kommer att bli mysigt när man är två om det…

 

You should blog about it

Lovade att komma igen och blogga lite – men oturligt nog blev vi sjuka igen gubben och jag – och det går det bara inte. Hjärnan fungerar inte och jag blir bara slö och fokuserad på att kunna andas.

 

 

Den kom tillbaka på onsdagen, vi var i garaget och planerade för den årliga julfesten, ja garaget har gubben ihop med sina vänner och de har en årlig sådan med cirka 90 personer inbjudna. All mat görs av medlemmar med respektive. I alla fall när jag kom hem var jag rätt frusen och kröp ihop i soffan. På torsdagen var det färdigt igen – men jag stod ut och jobba som vanligt.

 

 

På torsdagen kröp jag i säng klockan sju redan – gubben gick på hockey jag stod över. På fredagen hämtade gubben mig hem till sej, hade ordnat mat och så fick jag ett glas vin när jag kom hem. Så underbart och bli ompysslad.

 

 

Helgen har vi sen spenderat genom att isolera en del av hans hus – jag har dragit ur spikar ur brädorna samt hjälpt så gott jag kan. Lördagskvällen blev en lugn och skön kväll i soffan tillsammans – såg på Miss Li och ” så mycket bättre” och vilken fantastisk tjej hon verkar vara..

 

På söndagen så vakna vi skapligt gick upp och åt en underbar frukost ihop – ja alla våra frukostar är underbar, vi dukar i matrummet sitter läng och äter och pratar, planerar dagen. Vi hade en sida kvar av huset att fixa – men det var en sida som var lite besvärligare på grund av utrymmet där. Det blev så att jag hjälpte till att fixa till så gott jag kunde i början sen åkte jag hem till mig där jag bakade två grytbröd, ett mörkt och ett ljust samt satte ny surdeg och baka en äppelkaka. Vidare så påbörjade jag ommålningen av det gamla Krogenässkåpet som jag fick när mamma gick bort. Det kommer nu att bli vitt istället för i ren furu och redan nu kan jag se att det kommer att bli som skåningen säger nimmare.

 

 

Kvällen har nu kommit och jag är rätt mör ändå. Kommer att krypa till kojs rätt snart för att se på Sons of Anarchy – en serie jag missat tidigare på grund av dess sändningstid men nu via nätet kan jag se alla gamla avsnitt när jag vill. Så det blir te och lite popcorn i sängen och så mysa ner mig som ormen i Robin Hood.