Fotografering

Älskar att fotografera – intresset har inte alltid funnits där men nyfikenheten över det har. Tidigare jobbade jag som bildlärare i Norrköping och där fick jag lite lystmäte för detta med att leta bilder vilket jag tycker är jättekul.

 

Förra sommaren var alltså min vän Anders hos mig och genom honom fick jag tips på en bra kamera. Sagt och gjort den inhandlades och har varit och är en av mina käraste ägodelar. Mer och mer lär jag mig om den och förstår hur bra den är. Bilderna blir kanonbra och nu inser jag att jag inte är så dålig på det här.

Jag har dock en dröm och lite gick den till uppfyllelse när väninnan Eva och jag åkte till Turning Torso i Malmö och var modeller för en dag. Så roligt vi hade – då fick vi vara objektet och det gav lite blodad tand. För mer och mer så har jag börjat titta på vackra bilder av vackra kvinnor – ja ni vet sensuella vackra bilder på kvinnor och nu skulle jag vilja få till en serie med sådana. Och då kan jag ju inte själv vara fotograf utan objekt och kunna hänge mig åt det och bara finnas till. Vad tänker hon på nu då undrar ni. Jo kolla på dessa fantastiska kvinnor som är så otroligt vackra.

                                    Bridget Bardot                                

                                    Sophia Loren                                     

Audrey Hepburn

 

Bilderna utstrålar en sorts sexualitet utan att visa något direkt. Det är väl ögonen som är målade på ett visst sätt som gör att man dras till bilderna – det och ett sug i blicken liksom. Dessa tre kvinnor blev ju inte fulare med åldern heller utan man kunde och kan se att skönheten och blicken finns där.

Audrey Hepburn

                                                       Sophia Loren                                    

                                                     Bridget Bardot                               

Bilderna som jag vill ha ska väl likna de här ovan – med punkten satt på ögonen. Och sen ska de vara så här sensuella utan att direkt visa något. Bilderna ovan utstrålar skönhet i mina ögon – de visar men ändå inte. Man ska kunna ana något men aldrig se. Jag gillar också just det svartvita allt kommer fram på ett annat sätt. Bilden får et djup som den inte får i färg. Jag fortsätter att titta på mina vackra kvinnor. Titta på dem så otroligt vackra och sensuella.

                                        Lauren Bacall                                           

                           Audrey Hepburn                           

Sophia Loren

 

Har insett att en del i allt det här handlar om att gå in i mitt inre och att verkligen kunna älska mig själv. Att acceptera den jag är – hm tänker du kanske ska hon säga som gör plastikoperationer. Ja men det säger du utan att veta vad jag kanske gjort. Jag har gått ner cirka 75 kilo och min hud drar inte tillbaka sig – alls skulle nog Ulf som är min kirurg säga. Jag har haft oturen säger han att få det gendraget. Och allt kommer jag inte att rätta till utan bara de ställen som mest stör mig och det har då varit magen. Jag kan tala om det för er att när all viktnedgång var gjord hängde min mage cirka 11 cm – totalt har de nu tagit bort 3.4 kg skinn på bara magen. Mina lår ja där finns också skinn men de kommer jag inte att bry mig om alls. Vet att Ulf har planer för nästa ingrepp men jag vet inte riktigt vad. Jag lägger det i hans händer, han vet bäst och är inte en som bara vill ”sälja in” sina ingrepp hur som helst. Det är fö han som inte vill göra mina lår och mina bröst sa han bara ” men de är ju fina så dem tycker jag inte att vi bråkar med”

Sophia Loren

                              Bridget Bardot                               

Tillbaka till att älska mig själv. Att se att detta faktiskt är jag nu … det är den utformning som jag hamnat i nu när jag kommit ner på marken och liksom börjar landa i mig själv nu igen. Det går inte att byta ut mig till en annan människa utan det gäller att ta tillvara den potens jag har begåvats med. Det gäller också att acceptera de brister och fel jag har. Så då kommer vi till fotograferingen igen. Min kropp är numera smal kanske på sina ställen – men jag har ärr lite här och var. Men de ärren representerar ju mig och den jag är – och kan jag inte själv älska mig hur ska då andra kunna det.

Tette..

 

Jag har två bröder varav den ena Stefan, Tette som jag kallade honom för. Ja jag säger kallade och detta kommer att bli känslosamt för mej. Tette finns inte kvar hos mej och mina syskon längre. Tette fick en hjärtinfarkt blott 34 år gammal 1988 – jag bodde i Italien och fick detta samtal ner dit om att min älskade bror hade gått bort.

Just det ögonblicket – minns jag väldigt lite ifrån har bara små fragment inne i mej. Hur Caterina, den ena flickan som jag tog hand om i familjen Coppola kom till mej och sa ” det är någon som gråter som vill prata med dej” ..Jag reste på mej och i mitt huvud på väg till telefonen trodde jag att det hänt min mormor något – hon var dock äldst. Jag tar telefonen och säger ja hallå. Det var min älskade syster Anne-Louise som frågar om jag sitter ner – jo det gjorde jag och sen bara – det är, Stefan han är död….

Där förlorar jag inte bara marken under mej utan här finns inget minne kvar. Jag har fått det berättat för mej av pappa Franco Coppola att han böjer sig ner mot golvet där jag ligger och skriker. Han frågar ”vad är det Anne-Kat”, jag svarar på svenska ”min bror, min bror” – han vänder sig till sin fru Antonella och säger att han som läst tyska förstår att något hänt hennes bror.

Sen följer ett par timmar jag vet inte förresten hur länge men Franco och han gode vän Enrico fixar fram flygbiljett och Enrico hjälper mej och packa. Ja han berättar senare också att jag packa helt uppåt väggarna så han rev ut allt och packa om, fick nästan slåss med mej för jag fatta ju inte vad jag skulle packa..

Men Tette, vi lämnar detta med just dödsögonblicket. Tette var tillsammans med min syster, min sol och måne när jag var liten, de var allt för mej och jag var älskad av dom. De var 10 respektive 11 år gamla när jag kom, det finns ett brev som syrran skrev till mamma på BB – ”tack kära mamma för att det blev en syster”. Jag hade de bästa stora syskon man kan ha – de lekte med mej och bakade och greja. Även när jag blev stor och lillebror kommit så fanns de där. Minns alla galna upptåg ihop med brorsan hehe – ihop med mormor oftast också – som vi skämde ut oss men härliga skratt och fniss.

De var ofta barnvakt – och då lekte vi min sol och min måne – minns inte riktigt hur den var men de låg golvet och lät mej ligga på deras ben och så sa de något som att min sol min måne var vill du flyga – minns du den syrran? Sen baka vi chokladbollar, ja ja vi sa negerbollar – och med Tette var det viktigt att vara alert han försökte lura mej. Blunda sa han – ska vi ta den här?? Och så fick jag titta – då höll kanske bakpulver, salt eller sirap i handen och jag skratta och sa Neeeeej!

Tette älskade dansbandsmusik- jag hatar det men så många gånger som jag hört ”där björkarna susa” med Thorleifs vet jag inte – Tette hade rummet bredvid mej så det var ju ofta som just Thorleifs och Flamingokvintetten ljöd där inne. Skämta ofta med honom om att Flamingokvintetten hade ingen fantasi – ni minns väl vad skivorna hette.

Men sen när han flytta hemifrån blev det tomt – jag saknade honom. Han bodde i en etta i Vilbergen men jag fick komma och bo över ibland och det var kul. Då buskörde vi igenom stan och tuta på folk som höll på och hoppa högt. Satt och fika hos mormor och morfar och sprang på stan – helst på Åhléns om mormor fick välja. Och det var skratt och flams – jag blir alldeles trött på er sa mormor – men hon var inte så dålig själv på att elda upp oss. Vilken värme det fanns där i köket hos dom – och  hembakt såklart… O saft i det höga glaset som idag står i mitt köksskåp och mormors godisburk har jag också..

Minns så väl när han träffa sin Christina – de var bara 13 och 15 år gamla och kom att hänga ihop tills han var borta. Mamma berätta för mej en gång hur han kommit till henne på torget en gång och frågat vad man skulle ge för blomma till en flicka man var kär i. Jag var nog med men kanske bara 4-5 år gammal. Tänk vad sött <3.

Hon fick röda rosor vet jag – och som jag sa var de ett par tills Stefan gick bort. Då blev hon ensam – de hade tänkt gifta sig till sommaren och hon blev som förlamad. Vi, hon och jag umgicks i ett par år. Men som allt annat rinner det ut i sanden. Idag har Christina lyckats gå vidare, det sägs att Micke visst ska vara en kopia av min bror - jag vet inte har aldrig träffat honom.

 

 

Men Tette, ibland så kommer det över mej och jag saknar dej brorsan så fruktansvärt fast jag vet att jag idag inte vet hur du skulle vara i ditt sätt – bättre brorsa finns inte och du har alltid en plats i mitt hjärta. Tårarna rinner nu – jag har bearbetat detta men jag säger som mamma sa att hon kan lära sig att leva med detta men aldrig någonsin acceptera detta. Att en så ung man bara faller i sin trapp hemma och dör på en gång utan några som helst förvarningar – näe det går inte att acceptera det – finns ingen Gud-  sorry så är det bara.

 

Idag skulle Tette ha varit 58 år gammal. En åldrad man men jag tror ändå på vital och full av bus. Ohh jag kan fortfarande höra hans skratt, det var så speciellt, det kan nog du älskade syster hålla med om. Han slog sig för huvudet och garva ljudligt med öppen mun. Bullrig liksom. Man blev så glad när han garva och han hade lätt till bus – och din skit jag minns när jag på toan i verkstan och han och Pajjen ställe ammoniak dunken utanför så man höll på och storkna av den doften.

Men ändå trots allt bus – du ställde upp jämt, målade om hemma hos mej, skjutsa mej och brydde dej om mej – och så älskade du mina smörgåstårtor som du alltid beställde.

Jag älskar dej brorsan – for ever ..

 

 

Stefan Hagerberg 1954-02-28 /  1988-12-08

 

   Systrar …

 

Ibland känner jag mig dålig på som inte ringer min syster så ofta. Hon är en sådan social trevlig, glad person och med tanke på det fysiska avståndet mellan oss så är det ändå  trevligt att knacka på hos henne och fördriva några minuter, så vi borde göra det oftare. Men vi är likadana – båda två, dåliga på och ringa – vi har nog ärvt det från våran mor. Då är det tur att Fb finns – för där pratar vi väl och länge ibland.

 

 

Jag vet nästan när på tidpunkten som vi kom att förstå varann lite bättre – hm hon kanske säger något helt annat men för mej var det när jag hade gått i väggen för ett par år sedan och vi satt på hennes trapp och pratade om vår barndom. Vi jämförde hur det hade varit för trots allt så lär sig ju föräldrar sin föräldraroll och eftersom vi barn – som till antalet är 4 är uppfostrade i två kullar så fanns likheter men också stora olikheter, och då inget ont sagt om våra föräldrar som precis som alla andra föräldrar har sin ups and downs.). Det var så skönt och få sitta den där eftermiddagen med syrran och prata om detta. Många frågor som jag kanske haft men inte fattat ändå att jag hade - dom fick svar. Och hon förmodligen på samma sätt.

 

Sista åren efter min skilsmässa som kom med dunder och brak 2010 har vi kommit varann ännu närmre, hon känns mer och mer inte bara som min syster utan som en bästa väninna som jag kan prata med allt om. Vi kan flamsa, skratta gå på galna upptåg som typ det där Arthappening i somras i Rejmyre utanför Norrköping – så jäkla kul mitt i all sorg som vi ändå upplevde då. Vår mor hade gått bort precis dagarna innan men ett event med en japansk konstnär skulle gå av stapeln – vi tänkte, kan vi gå mitt i all sorg. Jo sa vi det kan vi – vår mamma hade velat att vi gjorde.det, som systrar och bundisar. Vår mamma hade blivit glad för det. Hon hade lett mot oss och sagt –åk!

 

 

Dagarna efter att mamma dog var tuffa – det var mycket att stå i att ordna upp men vi hade redan innan suttit ned på hennes trapp igen och gått igenom det mesta. Trappen, den har nog blivit lite speciell- man kan sitta där lite ja ”intimt” och små viska och berätta saker och ting. Där hade vi alltså suttit veckorna innan och pratat om vad mamma ägde, vad vi visste var hon gömt saker och ting m.m. Trappen…

Nu bor vi inte så nära varann, hon bor kvar i Söderköping medan jag valde att även efter skilsmässan fortsätta att bo i Skåne och i mitt älskade Landskorna men vi försöker planera då så vi kan ses så ofta det går något som vi båda vill ska fortsätta. Då blir det som en återförening och det känns som om vi kan ta vid där det slutade. Jag tror att med åren kommer det att bli än mer om vi bara vill, ännu mer tajtare för med åren blir vi ju mer lika, kan skratta åt det. Vi hade planer att eventuellt skulle jag flytta hem och så skulle vi öppna ostbutik i Söderköping. Ja nu lär väl inte det bli av nu de närmaste åren men vem vet – systrarna Hagerbergs ostdelikatess. Det skulle ha varit roligt och kanske som sagt var i framtiden – men då har vi ju det där med åldersskillnaden igen – hur ska vi hinna med det?

 

Nä kanske vi får ta en ost och vin resa till frankrike eller Italien som något substitut – det vore väldans roligt också. Äta ost, dricka vin och fnittra till långt in på natten och plocka lavendel på de oändliga fälten i Provence. Hm va säger du syrran låter väl mer behagligt det – och du jag älskar dej POK!

 

 

 

Livet som

singel

Jag har sedan en tid tillbaka varit singel, visst ett kortare förhållande har jag varit involverad som det så fint heter i – men insåg snart att jag var inte redo för något nytt ännu och drog mej således ur det. Det kändes som om jag målades in i ett hörn där jag inte allas ville vara och att jag ville ha mej själv för mej själv om så bara för en stund..

 

Många människor har svårt för att vara ensamma, de skulle aldrig erkänna det eller många skulle inte göra det i alla fall. Själv tycker jag att det är skönt och rogivande. Inte bara det att jag får välja alldeles själv vad som ska ses på tv, ätas till middag, när jag hoppar i säng och inte heller någon som har konstiga upptåg på gång som om man ska hänga på ska vara pigg och alert för att följa med på. Även det som ibland är tvärtom – för tvåsamhet kräver ju att man kompromissar och lyssnar in varann. Ibland så har jag ju jättemycket extra energi och om då den andre bara vill ligga i soffan en hel helg så kan man ju galen. Singellivet ger mej tid att sitta i lugn och ro, i avskildhet, eller springa naken runt i vardagsrummet, eller i hemlighet titta på de filmer som ingen annan egentligen erkänner att de tittar på.

 

 

För mej som faktiskt varit mer singel än parbo ( nytt uttryck) så har jag aldrig haft problem med det. Visst alla vill väl ha en relation men för mej så får det inte kosta för mycket. Kanske har jag blivit bekväm med åren, gillar väl läget. Det ger mej chans till att liksom vila djupare i mej själv, fokusera på mej själv som jag har svårt för i en relation ( måste sätta upp det som mål att lära mej ta plats i en relation mera).

När jag är i en relation ger jag väldigt mycket, tror mej nu ha förstått att jag glömmer mej själv ofta och tar inte så mycket plats – så nu när jag återigen är själv så känner jag att jag kan lyssna på min själ och mitt hjärta lite mer. Att våga släppa taget ... att säga Ja! till det som är sant. Att lära mig leva och ha tillit till livet... att börja förstå att all förändring leder till något bättre. Att inte fightas för att hålla kvar något som inte stämmer längre.

 

 

Att avnjuta singellivet handlar om helt andra saker. Som hur skönt det är att inte vara känslomässigt bunden. Inte behöva tänka på någon, noja över någon, pirra över någon. Istället frigörs tankar till att fundera på allt ifrån texter man vill skriva, tavlan jag vill måla, vart man vill jag resa på semester eller flera timmars koncentrerat Rubiks Kub-lösande ( som om det är intressant då ). Magpirr kan jag få på annat sätt. Typ dansgolv, sällskapsspel eller ett par örhängesfynd med Jesusikoner på.

 

 

 

Att leva som singel handlar också om hur förbannat skönt det är att sova själv. Hello 160 centimeter att ligga på diagonalen i! För att inte tala om faktumet att man kan sova i ett gammalt linne, raggsockor, ögonmask och med en gammal nalle i famnen utan att någon kan klaga över ens osexighet. Tänk på att det kommer en dag då du kommer att dela säng med någon som kommer att klaga om du tar för mycket plats, som du måste dela sovovanor med och som kommer att tvinga dig att bortprioritera din nalle till förmån för något svettigt skedliggande, ( dåligt skämt jag älskar att ligga sked )

 

 

Det handlar ju också om att slippa kompromissa. Tänk det kommer en dag då du definitivt inte kommer att få välja film helt själv. Du kommer inte att kunna se alla amerikanska dramafilmer som du själv har ett fånigt intresse av och istället kommer du tvingas välja mellan två helt olika splatterfilmer som du absolut inte vill se men älsklingen vill ju det.
Tänk nu också på all tid som bara är din och ingen annans. Det kommer att komma en dag då det kommer att finnas någon som klagar över att du vill sitta uppe halva natten och kolla på Jane Austen filmer och tårdrypande dra ut mer taopapper och sucka ” oh va härligt” - istället för att kela och ha sex, hur mycket du än förklarar att Colin Firth ju är kung och ursexig.

 

Den dagen kommer att komma. Jag vet att många längtar efter den och alldeles säkert kommer det att vara helt lovely. Men fram till dess är det definitivt bättre att sitta i fula mjukisbyxor och snyfta till ännu en Jane Austen och sova på diagonalen än att bara längta och sakna.

Om vi börjar förstår att vi skall leva framåt så kan en känsla av tillit växa och en samklang med livet själv infinna sig. Att leva framåt betyder att expandera, våga leva i nuet och se vad som vill komma till en. Inte att ha fokus på det som har varit. Det är över. Även om den gamla partnern och du kommer att komma tillbaka till dig så är även det på ett nytt sätt.

De flesta säger att de känner smärta när de är ensamma, många far fram och tillbaka in i olika förhållanden och stannar sällan upp och njuter och känner efter.

 

Vi har fokus och tankarna hos någon annan, och på att vi tror att normen och livet ska vara då – kanske att andra förväntar sig att det ska vara så fast det inte alls är de förväntningarna som finns. Vi tror oftast att den andre skall komma göra oss lyckliga. Denna smärta kan upplevas som ett tomt hål inom en. Det kan också vara minnen av att vara lämnad eller inte duga från barndom eller uppväxt som kommer till ytan.

 

Om man då istället tar och vänder sin uppmärksamhet inåt och försöker se vilka tankar och känslor som finns och börjar sortera upp bland dom, ja då kan man lära känna sig själv bättre och få fokus och förstå sej själv på ett annat sätt. Då har man gått från att ha fokus på någon annan till att omfamna det som sker inom dig. Så varför inte göra det bästa av den tid som jag har just nu som singel? Jag lutar mig tillbaka, gör vad jag vill, och tänker på mig själv. Jag kan ju aldrig veta vad jag kan åstadkomma förrän jag försökt!

 

 

Så ta singellivet som en utmaning! Kom igen det svänger ju !

 

 

 

 

 

Att komma igen…

Ibland tror jag att jag är superwoman men sen så kommer dagar då jag inser att jag är nog en helt vanlig tjej med helt vanliga känslor och helt vanliga reaktioner.

Nu är det snart fyra veckor sedan min operation och jag började jobba igår – men ……jag vill inte svära egentligen men fan va jag är trött, och har jävligt ont. Det liksom stretar, sliter och bränner innanför huden över hela magpartiet. Jag vet att vill man vara fin får man lida pin – och jag vet att detta är självvalt. Men även om det är det kan väl få gnälla lite…..bara lite, en liten kvart ..

Men jag orkar inte vara duktig jämt och ständigt, vill vara liten igen , ibland. Vill att någon stryker mej över ryggen och säger det blir bra, det kommer att bli bra.

Fick roliga kommentarer igår – chefen kommer in på rummet mitt kollar in magen och säger – Wow gjorde bobbarna också? Nej sa jag men nu är säckpipemagen borta vet du och då kommer bobbarna fram mer. Snyggt sa hon – jag ler sånt kan man behöva höra ibland.

Jag tänker på kompisen Marie-louise och utropar TUUUUDOR!

 

Och jag är väldigt nöjd med resultatet så långt – vill bara få gnälla en liten kvart plz..har fått en jättefin mage med en smilgrop och en ny navel – igen. Ja det här är andra gången jag gör en bukplastik – den här gången korrigera han allt – men den blev en större operation än vad den förra var. Allt lyft från kroppen därav bränner det och svider. Och allt gör mej bara trött…. Och stel.

Sträck på dej säger vännerna hemma och arbetskamraterna på jobbet – och det gör jag då och det känns skönt.

 

Ahhh tack ska ni ha – för att jag fick gnälla. Nu ska jag i ren självömkan lägga mej i soffan och bara vara – det är jag bra på.

Bäst!

För jag är en SUPERWOMAN..

Kaffe

10 kilo kaffe per år dricker svensken – det har man räknat ut på något sorts institut. Går till mig själv – jo det kan nog stämma, skulle nog om jag riktigt räkna ut kunna bli mycket mer. Igår vet ni som följt mig lite att jag låg i lite träning. Har varit hemma ett par veckor, så då har min konsumtion gått ner lite. Så igår låg jag alltså i lite träning.  För på mitt jobb dricker vi kaffe – vet inte varför de gör det så mycket men den vanan var inte svår att falla för

Överallt dricks det kaffe, på olika sätt, och i olika sammanhang. Kaffe idag är såväl ett socialt fenomen som en personlig upplevelse. Den kan vara traditionellt rykande hett eller serveras med is på modernare vis vilket ofta sågs bland annat i Grekland när jag var där nyligen. Många är vi som gillar att ha mjölk i det och även det på en mängd olika sätt.

Det zippas sakta på i små espressokoppar, svart, lite tjockt och sväljs då oftast i en enda klunk. Det finns kaffe för alla smaker. Kaffets uppiggande kvaliteter gör det oersättligt för miljontals människor varje dag. Att starta dagen med en kaffe för att vakna till liv och komma igång är för de flesta lika viktigt som en god natts sömn.

Man skulle lätt kunna få uppfattningen att kaffe är lätt att brygga eftersom det är något alla gör. Sanningen är att det egentligen är en hel vetenskap, eller konstform om man så vill. Det anordnas tävlingar i kaffebryggeri och man kan till och med utbilda sig till professionell barista som det heter.

 

Historiskt sett så är kaffe en mycket gammal dryck. Många tror att kaffet kommer ifrån Sydamerika, Colombia eller Brasilien men faktiskt så kommer det ifrån Afrikas horn det vill säga Etiopien. Det säga att det var en herde som fann att kaffebuskens röda bär gjorde hans getter helt spattiga efter att ha ätit av dem. Men därifrån till vår egen kaffemugg är resan cirka 2000 år. Kaffet kom till Sverige i mitten på 1600 talet och i början av 1700 talet så fanns det cirka ett femtiotal kaffehus i Stockholm. Kaffe ansågs ibland vara djävulens dryck. Eftersom att kaffet kom från en kontinent med mycket hednatro så ansåg protestanterna att det var djävulens dryck. Drack du kaffe, brann du i helvetet för evigt

Svenska språkrådet ger årligen ut en ny ordlista, år 2010 så kom det gamla ordet kaffeflicka tillbaka och vars nya betydelse är ung kvinna som bjuds in ”som något sött till kaffet” på en herrmiddag, det hela blev åter aktuellt i samband med skandalboken om kungen. Att ordet eller åtminstone företeelsen inte är ny inser vi, när vi erinrar oss Hasse & Tages gamla revynummer Efter kaffet. Hans Alfredson framför i frack, monokel och chapeau claque en satirisk text med refrängen:

Efter kaffet vill man gärna ha små kvinnor
Det är lika gott som cointreau
villiga och mulliga och bra små kvinnor
Då blir det kalas, så hoppa på!

Dagens kaffekultur har dock ändrat något – nu är den så kallade vuxenvällingen väldigt populär. Vuxenvälling är den skämtsamma benämningen på den nya svenska folkdrycken, caffelatte, i synnerhet när den smakar mer kokt mjölk än kaffe. I italienskan skrivs uttrycket caffelatte, caffe latte eller caffelatte, ofta med grav accent över ledet caffè.

I Sverige har vi ju vårt fika också – ett ord som precis som ordet lagom faktiskt bara finns här – vi fikar jämt och till en bra fika ska det vara fikabröd. Även här har det gått trender. Året jag föddes 1965 var det kaffe med socker, grädde och ett gäng småkakor som gällde. Tio år senare var trenden kaffe och kanelbulle. 1985 så ville vi ha kaffe med en dammsugare, 1995 ja då drack espresso med croissant. De senare åren har den mörka chokladen fått gifta sig med våra olika kaffesorter – 2005 så såldes på Wayne’s coffehouse oftast en macchiato med en bit mörk choklad.

Själv avnjuter jag mitt kaffe både svart, med lite mjölk men även en härligt god irish coffe – allra helst en kulen höst kväll.