Dags för helg

 Så var det fredag igen, underbart är allt förutom att gubben är kvar på sjukan. Men vi ska nog se till att vi får en bra helg ändå, ikväll är det dags för fredagsmys. Det innebär att han beställer ingen mat till kvällen utan jag köper med mej något gott - ikväll lutar han åt Burger King och en steakhouseburger med bacon. Härligt att Se på honom när han ligger där i sängen med Ipaden i knät och läsa igenom vad som finns, jag sitter vid kanten som bästa servitris med blocket i hand och noterar...lala milkshake, chili cream cheese bollar etc. Jag ler, gu vad jag älskar den här mannen.

 

 

 

Den här helgen kommer att bli lugnare än den förra, måste förbi min lägenhet, hämta mer kläder samt kolla om några fler räkningar trillat in. Ska annars förutom att åka till Peter bara vara hemma på kolonin, hoppas på bättre väder än idag så att jag kan vara ute och plocka lite i trädgården.

Trädgårdsarbete är något av det roligaste jag vet, jag kan gå i timmar och plocka, kratta, gräva lite här och lite där bara för att upptäcka att tankarna, alla de andra får vila lite. Precis som med bakning så är trädgårdsarbete kontemplation för mej. Jag försjunker i någon sorts dvala nej förresten inte dvala utan mer i någon sorts eufori där jag bara mår så gott. Har lite små projekt på gång nu, en kryddträdgård ska anläggas och lite annat.

 

Även på jobb har jag trädgårdsarbete på gång. Där är tanken att på lastbryggan anlägga en liten trädgård i pallkragar. Dessa ska sen skötas av våra patieneter och frukten av det hela ska sen kunna användas på avdelningen. Jag har diskuterat med några av dom vad de vill ha och det landa på sallad, tomater, rädisor, paprika, ärtor och kryddor. De som är intresserade av detta lyser upp och vill verkligen att detta ska komma till stånd.

 

Hemmavid håller jag på och förgror zucchini och solrosor. Redan har jag sått och lagt fiberduk över morötter, sallad, dill och blomman rosenskära. Älskar den, den är så ljuvlig med sina dilliknande blad. Tanken är ju sen att vi även ska ha tomater och paprika men dom kommer vi att köpa som färdiga plantor. Älskar även lavendel och någon sådan plus chokladblomma vill jag också ha.

 

Tycker synd om P nu som inte får vara hemma i sin älskade trädgård och pula jag vet att han älskar det och liksom jag försjunker ner i en annan värld och timmarna bara flyger iväg. Men det är en avvägning det här med trädgård och den ligger väl i att även om man älskar det så får den inte ta överhanden över all fritid man har. Det ska finnas till den där gemensamma, småflabbiga fikan på altanen. Det ska finnas tid till att bara vara också, tid till buset och skrattet och man ska kunna tillåt sej att slöa och njuta bara också.

 

Morronfunderingar

Tänk att detta med att blogga kan skänka sån frid och harmoni. Det får mej att må så bra och jag finner ett så ofantligt lugn i kroppen när jag sitter och skriver på min iPad på tåget. Numera har jag ju gott om tid för det medan jag åker till gubben på sjukan i Lund. Men detta med att skriva var något jag började med för mycket länge sedan, vet att jag ofta i unga år tog dagen innan eller själva nyårsafton, summerade det gamla året samt funderade lite på vad ville jag att det nya året skulle ge mej. Inte att jag satt och bestämde och planerade eller så men lät mej sjunka ner i tankar och försöka se lite nyanserat på allt som hänt och vad jag var nöjd med och vad jag kanske ville förändra och hur jag kanske skulle gå tillväga.

 

Med åren började jag även att skriva om jag fick problem eller stötte på hinder, det gjorde ju att det gav mej möjlighet att se på situationen lite grann från ovan och titta på det och se möjliga lösningar. Även när jag brände ut mej så blev det metoden, jag studerade även detta med delade personligheter som kom att bli mycket intressant.

 

 

Jag mår alltså jättebra av just mitt skrivande, jag funderar, kontemplerar och det kan ibland ta en hel dag att få ihop något men då är det också väl valda ord, väl genomtänkta tankar som kommit ur mej. Känner lugnet komma när jag sitter på eftermiddagståget ner till Lund och tar fram morgonens påbörjade text -vad var det nu jag tänkte, vad var det jag ville förmedla?

Imorse när jag vakna så börja mina tankar landa på val i livet, stora livsavgörande val men även små vardagliga val man gör. Ni som känner mej väl vet att jag oftast är en positiv person som väljer glädjen, skrattet, buset och tja möter dagen med en glimt i ögat. Inte för att jag inte kan gnälla, sura, vara förbannad eller så men jag tycker som oftast att det kan jag väl få göra men inte alltför mycket så att det förpestar hela min dag och min omgivning. Exv min jävla axel, ja den gör ont ibland och visst kan jag ojja mej över den men -nej inte hela dagen, för det gör inte värken mindre, gör inte mej gladare eller hjälper mej på något sätt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara här hur jag tänker, det finns inom mej....men om jag skulle tillåta den ta överhand blir jag tilltryckt, känner mej som ett offer och trälig på ren östgötska.

 

Ja jag är ett offer för psykopatiska män, eller en sådan man ska jag väl egentligen säga men ska jag vara ett offer hela livet- har inte han vunnit då? Kanske låter det konstigt men jag tänker så. Det är inte så att det i min värld är otillåtet att få gnälla men för sin egen skull, ja just för sin egen skull, över sitt egna elände men försök se det positiva, göra det bästa av dagen, gör saker som istället får dej att må bra och le. För leenden är viktiga, le mot andra och jag lovar att du får leenden tillbaka.

Är det ytligt tänkande? Någon kanske tycker det men jag tycker man ska välja det man själv mår bra av. Mår du bra av att gnälla på morgonen och fortsätta så som med ett regnmoln över huvudet så gör det, fine det är ok för mej, jag kanske bara inflikar lite med att inser du inte vad du missar. Hjälp varandra istället, P och jag brukar massera ömma delar på varann, beröringen löser endorfiner i kroppen som får oss att må bra och själva beröringen i sig är otroligt behagfullt. En varsam hand som rör vid mina fel, känner att där finns en knuta den kan jag försöka jobba bort, och samtidigt få min älskling att må bra. Redan på dagis har man börjat med kompismassage för att få bort de där med att det är farligt att röra vid varann.

Tänker på det här med att röra vid någon annan och helst då någon man tycker om -sån harmoni som kommer upp inom mej bara vid tanken, längtar så tills han är hemma igen. Tills dess kliar jag honom på ryggen så länge - snälla säger han, klia mej älskling med naglarna...tänker även på det här om hur viktigt det är att prata med varann och då inte bara om ytligheter som rör vardagen utan även det där som berör en, och som rör sig inom oss. P och jag har sagt det att nu när vi inte kan göra så mycket annat så har vi kommit varann så nära eftersom att jag kommer till honom varje dag och att vi pratar så otroligt om allt om rör oss, hur vi mår, hur vi tänker, vad vi vill och önskar att vi båda ska göra. Om hur tänkte vi då om allt - att vi tog det där breaket och var ifrån varann under nästan tre veckor, men ändå inte helt, vi prata då och då med varann även då men just det avbrottet hjälpte oss att inse vad vi ville och vi insåg båda två att det var inte grönare på andra sidan utan bara jobbigt att ens tänka tanken på att börja om, att vi båda insåg att vi hörde ihop, att vi var ett, vi hade ju roligt ihop och mycket gemensamt.

Att röra vid varann och att våga prata är enormt viktigt i en relation, många gånger tror jag man tiger ihjäl saker, situationer etc, ibland kanske för husfridens skull men ibland också för att man inte orkar eller bryr sig om den andres åsikter, eller det gör man kanske innerst inne men ...ja jag vet inte hur jag ska lägga orden här nu men jag tror många gånger att man tappat något på vägen. Att ge varandra tid till att prata och att ge relationen utrymme för att växa är viktigt, annars så dör allt så småningom eller hua ännu hemskare allt bara går på rutin. Man tänker inte på varför gör vi så här när det skulle vara bättre om vi gjorde så där - förmodligen för att vi inte pratar med varann längre.

 

Tåget rullar på, tankarna snurrar i huvudet. Det finns så mycket att säga om detta, men det som är så viktigt för mej är väl det att när man nu som vi fått/tagit oss en andra chans här i livet så är det så viktigt att vårda relationen, vara rädda om den om varandra. Viktigt att se och höra varann, låta den andre komma till tals och lyssna på vad han/hon verkligen har att säga. Och som jag sa, vi har världens bästa chans nu -vi har tiden framför oss och vet vad vi nu vill.

Ny vecka

Veckorna går, det är nu två veckor sedan han ringde själv efter ambulans och kom in på Lunds lasarett, två veckor som inte bara för oss båda ställt livet upp och ner som liksom i en hållplats. En hållplats i livet, vi står här och väntar på nästa buss, nästa tåg som ska gå. I väntan på den så kämpar vi på och inte alls så sällan när vi pratar kommer tårar fram hos oss båda.

 

Vi som hade bestämt att det skulle vara vi trots allt, att singellivet inte var något för oss, att vi saknade varandra något så oerhört mycket -vi fick kliva av livet och ställa oss här på hållplatsen och invänta nästa avgång. han måste kämpa inte bara med livslusten utan använda all sin energi till att bli bra, jag å min sida har det inte hälften så tufft ska bara ro allt i land hemmavid. Har skaffat mej en husvakt som kollar till min lägenhet så att jag kan i lugn och ro nu utgå bara från hans koloni, det gör livet lite lättare.

Jag har fått plocka dit kläder och andra saker och tagit min plats däruppe, det behövs ju mer av allt än när jag som höstas bara kom upp för en helg. Nu bor jag där och allt fungerar bra och jag har ju friheten att få vara där, han längtar bara hem, vill få sitta hemma och bara ta en fika, gå runt lite i trädgården och bara finnas till. Begär inte mer.

Man inser inte hur bräckligt livet är, hur fort det kan ta en annan vändning och ställa allt på sne. Här står vi två älskande på den här förbannade hållplatsen och väntar på vårt tåg. När kommer den? Är den i tid? Ja det är den vi vet vad vi vill nu, vi vill ha ett liv tillsammans och inte skiljas åt mer nu. Den är nog i tid frågan är bara när kommer den? När rätt tid i tidtabellen är, för vi kommer att få vänta.

 

Som jag sa var gång vi pratar om det här så rinner tårar, även nu svider det i ögonen på mej, vi vill ju bara få lov att fortsätta med våra liv, fortsätta med de planer vi redan hade och drömmarna om hur det skulle vara och bli. Vi diskuterar väldigt mycket numera och det är bra, berättar för varann saker som känns viktigt att prata om, sånt vi vill att den andre ska veta. Vi gör upp planer inte bara för sommaren utan för lång tid framåt.

 

Vi pratar om stugan och allt däromkring, barnen, mina kommande operationer som han vill vara delaktig i, det känns stort för mej då jag dragit hela mitt lass med axeln och alla plastikoperationer själv. Helt plötsligt finns här någon som vill stå vid min sida och finnas till för mej, hjälpa mej så att jag ska må bra. Är inte bortskämd med det, definitivt inte. Det känns ovant och känslor väller upp inom mej. Puh....är rädd att han ska ta mina ledsna ögon för att han inte kan prata om detta men de handlar bara om att jag ska vänja mig vid att jag har någon som faktiskt bryr sej - om mej.

Det är den här mannen som jag har väntat på i hela mitt liv tror jag. Vet att det kan låta patetiskt att säga så men som jag känner för honom har jag nog aldrig känt för någon annan. Och jag tror att det var bra att vi tog några steg bakåt och skärskåda allt igenom, nu vet vi att det är vi/oss som vi vill ha. Tänk att det skulle ta sådan tid bara men någon sparade väl oss båda och såg till att våra vägar korsades ...vad är väl en bal på slottet skrev jag i värsta Disney stil, han svara med du kan ju alltid ringa en vän....Men vem vill bli miljonär när man redan har en på miljonen - en man, en riddare, en biker..

 

Så hållplatsen är väl vår ett tag till, tar nog minst två veckor innan han är hemma hos mej igen, sen börjar den långa vägen tillbaka, till livet, vårt liv -det kommer inte att bli lätt men det kommer att vara värt det hela. Det viktigaste är ju att få vara tillsammans..

Jag är inte perfekt

 Jag lever på planeten jorden där människor bor. Människor är inte perfekta. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli. Så jag bär inte alltid rätt kläder. Och jag använder inte alltid rätt skor. Mitt minne sviker mig ibland. Jag ser inte ut som en fotomodell. Jag kan inte laga mat som en fransk kock. Jag gör inte alltid vad folk förväntar sig av mig. Jag är mänsklig. Jag är ofullkomlig. Men det finns ingen annan som jag i hela denna vida världen. Jag är unik. Jag är ett mirakel.

Jag vet att jag inte är perfekt, jag är ganska genomsnittliga. Jag har inte en fantastisk figur eller en platt mage, jag är lite knubbig här och var. Jag äter ibland glass ur behållaren och gillar skräpmat också. Jag kan ha min pyjamas på mej en hel dag och gå utan smink runt om i huset. Jag kan vara en enda röra. Jag är fånig och ibland lite smått galen. Och ibland säger jag fel och klumpiga saker. Men jag låtsas inte vara någon som jag inte är! Jag är den jag är, älska mig eller inte ~ du kan inte ändra MIG! ~

Varje dag, när jag vaknar säger jag till mej själv - idag har jag turen att vara vid liv, jag har ett värdefullt mänskligt liv, jag tänker inte slösa bort det. Jag kommer att använda alla mina krafter för att utveckla mig själv, för att utöka mitt hjärta, min hjärna så att det når ut till andra,. Du kommer aldrig bli lycklig om du fortsätter att söka efter vad lycka består av. Du kommer aldrig leva om du letar efter meningen med livet. Många är så oroliga och sysslar bara med att försöka hitta lyckan. Oavsett om de tror att det är rätt tid i livet för exv. finna sig själv, eller att de är ensamma, eller att de behöver hitta kärlek, eftersom alla andra runt omkring dem har funnit kärleken. 

Vi alla måste inse sann kärlek är inte något som kan tvingas fram, det är något som bara händer. Var inte en dåre för kärlekens skull, välj din kärlek så bra som möjligt. Det är mycket sant att ibland kommer kärleken bara oss över, och ger oss många överraskningar, men för många är kärlek något som de söker efter alldeles för desperat och hittar aldrig riktigt den eftersom de aldrig låta det hitta dem istället. Låt din kärlek hitta dig, och du kommer att bli så mycket mer tacksam för det. Och låt det ta tid – detsamma gäller lyckan. Leta inte utan börja lev istället och ta tillvara på alla fina stunder som redan finns runt omkring dej.

Var dig själv, acceptera dig själv, värdera dig själv högt, förlåt dig själv, uttryck dig, lita på dig själv, älska dig själv, ge dig själv tid. Om vi någonsin kommer att nå verklig framgång, måste vi vara villiga att leva våra liv som våra verkliga jag. Var den du är, acceptera vem du är, var stolt, och se värdet på vem du är,  se inte ner på dig själv när du gör ett misstag, se till att spendera tid med dig själv, älska dig själv tillräckligt för att lita på dig själv när du bestämmer hur du ska agera i livssituationer. När du är villig att göra alla dessa saker kommer du inte bara ha rätt att leva livet som dig själv, men du kommer också ge makt åt andra att göra detsamma.

Lycka är en känsla av belåtenhet som oftast orsakas av, men inte begränsas till att vara älskad, nöjd, behagad, etc. Känslor av lycka tros av många människor kan bara orsakas av andra människor finns i deras liv, men en hel del människor inser inte att det finns saker du kan göra på egen hand för att få dig lycklig. Det finns en massa saker du kan göra för att skapa lycka, till exempel att sätta ett mål och fullborda det, ta för dej av livet. 

~~~~~~~~

 

♥ ~ Jag älskar dig utan att veta hur eller när, eller varifrån jag älskar dig helt enkelt, utan problem eller stolthet. Jag älskar dig på det här sättet, eftersom jag inte vet något annat sätt att älska, men detta, där det finns jag och du, så intimt att känna din hand på mitt bröst, så intimt att när jag somnar med mina ögon nära dina. ~ ♥