2014 året som gått

2014 - ÅRET SOM GÅTT 

Fick tanken under julen att nu är det dags för en slutsummering av 2014, sen kom tanken -men vad har hänt egentligen under 2014. Så då kom iden, med lite utav varje månad. Om jag nu bestämde mig för att på så sätt summera året skulle jag själv få en överblick över hur mycket som faktiskt hänt, vilka framsteg vi faktiskt tagit. År 2014 har varit ett år vi sakta gått framåt igen, ett år med många glada ögonblick och ett år med mycket jobb innan vi var på plats på vårt smultronställe. Nu kan vi se framåt än mer, planera än mer. För som jag sagt tidigare, att träffa någon och skapa ett nytt liv är som att börja från scratch – ni har inga ägodelar, ekonomi som man genom åren lyckats spara ihop till utan – här och nu börjar resan.

 

2014, nja slutet av 2013 fick vi en ny familjemedlem och i och med att han kom hem till oss så kändes det som ett startskott på det som skulle bli vårt. Det kändes som att vi vågade börja tro, tro på att det här med Peters sjukdom och vår gemensamma framtid var något vi kunde börja planera, tro på.2014 sa vi skulle bli vändningens år, vi visste att det inte skulle bli lätt men inget kunde bli värre än jobbiga 2013.

Januari och februari var kalla och det med en hel del snö, vi bodde i lägenheten på Gjöloffsgatan, vi två med våra två små killar Ossi och Henry. Henry ständigt nyfiken eller sovande i fruktskålen på matsalsbordet, Ossi åt eller sov på fönsterkarmen med elementet värmande inunder honom. Det var skönt att bo i lägenheten eftersom att det var kallt ute. Peter var fortfarande sjukskriven och jag pendlade till mitt jobb i Helsingborg om dagarna. Med tiden under vårvintern skulle allt börja komma ifatt oss, ibland var man ledsen men oftast mestadels trött. Peter hade fortfarande inte fått sin röst tillbaka efter att läkarna skadat nerven i hans hals. Månaden gick, jag fyllde 49 och dagarna gled förbi.

 

Vi kom sakta in i mars och började prata om stugan igen, hur skulle vi ha det? Hur ville vi ha det? Tankarna formades och tillsammans så bestämde vi att vi skulle våga oss på att säga upp lägenheten och bosätta oss i stugan enbart. Steget var inte lätt, jag har om man bortser från min barndom bara bott i lägenhet. Har alltid haft gott om utrymme, ja i alla fall nästan. Nu hade vi bestämt oss för att klämma in oss på 55 kvm och en sak var säker, alla våra saker skulle inte få plats.  Jag viste på ett tidigt stadium att jag inte var redo att skiljas ifrån alla mina älskade saker. Jag har alltid haft ett stort intresse för inredning och nu samlat på mig en del otroligt vackra saker. Och även om min mormor sa att ting är ting och i botten inte lika mycket värt som människan själv, och visst har hon rätt men det här gick inte. Som tur var hittade vi ett varmlager utanför stan där vi hyrde 9 kvm.

 I april gick flytten, Peters vänner kom och jag hade packat och stuvat flera veckor innan. En del skulle ju till stugan och en hel del till lagret. Jag bävade för flytten, blev trött bara jag tänkte på den men vad jag bedrog mig. In kom de, vet inte idag exakt hur många men 8-10 st. och sen gick det av bara farten. Efter 2 ½ timme hade de inte bara burit ner allt till bilarna, kört delen som skulle till stugan nej de hade även kört resten till lagret och stuvat in det ordentligt och satt i stugan och väntade på den utlovade maten.

Nu var april kommen och både april och maj kom att handla om Compact living, vi tänkte ut alla möjliga förrådsmöjligheter och rensade och var ganska många gånger ut till lagret, bytte prylar och stuvade in mer saker. Vi inser än idag att klara blir vi aldrig så en del av lagret, det främsta, fungerar som kortidslager där sommarkläder byter plats med vinterkläder osv. Våren var nu i antågande och värmen kom mer och mer tillbaka, trädgården började prunka och livsglädjen kom mer och mer. Sommaren i stugan, på landet mitt i stan låg framför våra fötter.

Juni, juli, augusti – vilka sommar månader, vilken sommar vi fick. Värmen var ibland tryckande men jag – älskar värmen och tål den också. Nu får jag tänka lite – juni – midsommarfirandet avlöpte väl med grannar och vänner i stugan intill. Grannen var värd och alla bidrog med något. Kvällen var helt perfekt och många glada skratt. Juli bidrog med många sköna stunder i jacuzzin eller bara att vara.

 Pga. värmen så gick allt lugnt, ingen orkade för mycket. Vi gick ibland ner till havet med frukostkorgen och satt där under tystnad och avnjöt smörgåsar och vårt kaffe. Åter igen under denna sommar kom bågen fram till en början var det en Heritage som inte någon av oss lärde oss att riktigt tycka om. Så en dag så var på genomfart genom Malmö och så gled vi in på Probike, vi skulle ju inte köpa någon ny båge, bara titta lite. Och visst titta vi, när vi kom in i affären så stod den där, djupröd och glänsande – så vacker. Peter provkörde, nickade eller tja inre jubel kunde jag se på honom. Nu kom vi till förhandlingarna – och allt gick som han ville. Vi kom till att byta Heritagen mot en Road King – ett nytt vidunder skulle hitta hem till oss – men så vacker den är. På den har vi gjort många härliga turer under sommaren.

Sommaren kom också med mycket arbete i trädgården, inget jag har något emot. Jag riktigt älskar att få arbeta med händerna och nu hade vi ju även fått ett växthus. Växthuset uppfördes under april/maj och sakta, sakta så fyllde vi det med prylar vi ville ha där. Vi kom över plantor från tomatens hus i Vallåkra och fick även plantor av en granne. Odla. Nu och Bakker deltog också – hela säsongen var mycket lyckad och har fått blodad tand. Så här nu under vintern så har tankarna börjat virvla runt igen – vad ska vi ha nästa år, överlever fikonet och papegojfrukterna. Men mer om detta framöver.

Sommaren kom också med lite jobbigheter, jag kom till det faktum att jag kom ifatt allt som hänt med Peter och mina känslor kom i fatt mig. Jag föll ihop och sov bort en hel vecka då jag var tvungen att sjukskriva mig. Tröttheten kom som ett slag i ansiktet, jag grät men framförallt sov jag. Veckorna efter det var jag mycket skör. Jag sökte hjälp på min vårdcentral men har aldrig blivit så illa behandlad i hela mitt liv av den sköterskan som i två dagar svarade i telefon. Jag skämdes för att säga att vi hade samma arbetsgivare, så känslokall och oprofessionell som hon var.

Men sommaren kom även med härligheter, tidigare innan vi flyttade ut så frågade Peter om jag kunde tänka mig att förlova mig med honom och det gjorde vi i augusti, på våra vänner och sommargrannars bröllop. Det blev en sån där lycklig dag som fick mig att känna att nu vänder det, nu kan jag äntligen se framåt. 

Augustivärmen låg nu tät och tjock över sommarstaden, de flesta njöt av den och alla varma kvällar som kom med den gjorde att dagarna blev längre. Men vi är nu framme i början av september, området har börjat tömmas något, folk börjar återgå till sina lägenheter och kommer bara inom på helgerna. Snart så ser vi att vi börjar bli ganska så ensamma. Med oktober står det faktum verkligen klart, vattnet stängs av och vi kopplar på vår egen brunn. Allt fungerar perfekt vi har vatten till att duscha, tvätta oss och våra kläder i men får ta hem dricksvattnet i dunk. Det fungerar mycket bra, många kanske frågar sig om det är värt detta, orkar man klara sig utan alla dessa bekvämligheter som finns i typ en lägenhet? Jo det gör man, men det är klart man får leva lite enklare men den gränsen är hårfin. I gengäld har du en liten lagom trädgård året om, fridfullheten att bo ” på landet”.

Det ger så mycket att kunna få bo så här, en frihet som inte finna eller går att få i lägenhet. Visst vi har mycket fortfarande i ett lager och tanken är väl att i framtiden hitta ett litet hus som passar oss båda två men dr kommer det in detta som jag var inne på tidigare, när man träffar någon mitt i livet så kan man inte skaffa allt på en gång, man börjar från scratch och då får man försöka något för att komma vidare. Grejen är bara det att så mycket känns det inte som om vi försakar, sakerna finns ju kvar till framtiden.

Oktober – november, helt ensamma men hösten är ju fortfarande fin och många härliga höstdagar. Men något smyger sig in i mig, hm tanken på att jag nästa år fyller 50, nej jag vill inte kalla det för någon sorts ångest utan mer en undran. Vi pratar hemma om hur vi lever, hur våra vänner lever osv och kommer fram till att många hr börjat dra sig undan mer och mer och att det inte bara är vi som gör det. Vi kämpar på fortfarande med Peters oändliga värk, kan inte ännu riktigt planera utan får lära oss att leva med att ta dagen som den kommer. Det är en konst som många talar om att så ska man leva så ska man göra men ack så få som verkligen gör det.  Att inte kunna planera kan lätt bli frusterande, exv vi kan inte svara på inbjudningar vi får på en gång utan måste avvakta tills vi vet mer om hans dagsform. Men det är också lite härligt för en helg som inte kan planeras in i det minsta kan också bli helt underbar och impulsartad.

November, en viss trötthet glider in också, en trötthet som jag inte riktigt kan peka på varför. Funderar på jobb byte, andra ändringar och på min blogg som varit vilande allt för länge nu. Den blev det pga. av fantasibrist och pga. att vi var tvungna att koppla ihop den med tv:n och jag kan inte jobba med texten på tv-skärmen. Men hjärnana la inte av helt utan jag har gått här och byggt på mitt bibiliotek med tankar och ideer och som jag skrev i förra inlägget ändringar kommer att ske men förhoppningsvis inte så att du störs av det.

December – ja här är vi nu och i slutet av året. Julen firade vi av mycket väl och med nära och kära. En av de bästa jularna någonsin. Januari närmar sig nu och jag fyller snart 50 – OOPPS jag sa det och till ämnet får jag återkomma nästa gång.

Ta nu väl hand om dej på årets sista skälvande timmar så ses vi nästa år.

Gott slut och gott nytt år!

Nu ger jag upp, har försökt få kontakt med Google teamet men inte lyckats.Lyckas int eatt skriva längre som förr i deras mall, det går heller int eatt redigera så - min blogg går nu att hitta på denna adress: http://katarinahagerberg.wordpress.com/

Givetvis kan ni hitta allt det gamla kvar här och även länk till den i den nya bloggsidan!

Så välkomna med på den fortsatta resan <3

FÖRLÅT ALLA LÄSARE AV MIN BLOGG



Förlåt för att jag inte skrivit på länge, men jag har levt , precis som jag lärt och försöker förmedla till andra. Livet är ju här och nu och som jag tidigare sagt så hade vi bestämt-att leva här och nu och njuta av tillvaron tillsammans. Att ta var dag som den kom och vara här och nu -att ta hand om varann och älska livet. 

Men här kommer nu en serie sommarbloggar som kommer att handla om vardagen och festligheterna som denna sommar än så länge burit på.

Efter den långa jobbiga våren som varit, fylld av mycket och många tankar om det som varit. Haft otroliga flashbacks från året när P låg på sjukhuset och tankar inför den stundande sommaren. Ni som känner mej vet att när jag inte är helt ok kan jag inte blogga, jag behöver då all min lediga tid till att läka själv. Så våren har varit fyllt av tankar, funderingar, diskussioner och dessa har varit livsnödvändiga för oss båda för att försöka förstå vad som hände. Inte varför, det svaret får vi aldrig utan mera vad hände, vad gör vi nu och hur hjälper vi varandra framåt. 

 

Vi klarade av våran flytt galant, med hjälp av en massa vänner tog allt endast 1 ½ timme. Ifrån det att de burit ner allt i bilarna, kört en del till nya stället och en del till det förråd som vi hyrt. Det är bra att ha vänner och de är med och bygger denna kommande sommar, de och barnen.

De sista veckorna innan min semester knogade sig framåt och vi såg fram emot min semester. Till många långa sovmornar och sena kvällar. Till alla härliga hojturer, god mat och dryck.

Denna sommar skall bli vår.

Compact living

När det gäller inredning finns det ett par saker som jag anser är väldigt viktiga. Det ena är att den personliga smaken alltid är viktigare än trender, det andra är att omge sig med saker som jag antingen verkligen behöver eller älskar. Många av oss bor på ytor mindre än vi skulle önska och har svårt att få våra utrymmen att räcka till, speciellt då är det här sista viktigt att tänka på.

Att ha ett litet hem och samtidigt kunna skapa känslan av rymd trots att både sovplats, matplats och en plats att umgås ska få rum är ett trolleri i sig, men många gånger lättare än man först kan tro. Till att börja med kan man öka känslan av luft och rymd med ljusa färger och rätt belysning. Efter det gäller det att hitta de smarta och praktiska lösningarna som gör att små ytor känns större och rymmer mer utan att det märks speciellt mycket. Och ibland gäller det att våga blanda olika rum med varandra.

Vissa saker som används mer sällan ställs med fördel ner i källare eller vindsförråd, till och med dammsugare och övrigt ”städmaterial” kan få sin lilla plats där om förrådet inte ligger alltför långt bort. Oftast är det stora problemet att få plats med mycket saker på liten yta och nyckeln till detta är förvaring! Det gäller att leta rätt på alla utrymmen som försvinner bort och se hur man kan utnyttja dem bättre.

Att tänka ”på höjden” är alltid väldigt praktisk när det kommer till trångboddhet. Den klassiska loftsängen eller sovalkoven med sin möjlighet till förvaring eller möblering inunder skapar en bostadsyta som förut inte fanns och ger fantastiska förvaringsmöjligheter. Hopfällbara möbler och möbler med multifunktion som kan vara bra om lyan är väldigt liten men kanske inte alltid nödvändigt. Däremot möbler med dubbla funktioner är bra som att exempelvis använda den vackra gamla kistan till både förvaring och till soffbord. Och för att smidigt både kunna möblera om efter behov och för att kunna städa enkelt kan man sätta hjul på sina möbler. Här krävs kreativitet och ett flexibelt tänkande. Men man behöver inte tänka ut allt själv. Det finns många smarta lösningar på marknaden idag.

Att få vardagsordning handlar mycket om att inte behöva hålla en ansträngd ordning. Det ska vara lätt att hålla ordning annars blir det inte gjort. Att använda sig av korgar, boxar och lådor som du kan gömma krimskrams som sjalar, mössor och post i gör att vilket rum som helst känns lugnare och större. Compact living handlar om att skapa värdefulla kvadratmeter du inte trodde fanns.

Vi bor själva på liten yta, ja den är mindre än vad som kanske är mer normal standard. Men där vi bor så har vi allt vi behöver och många av våra möbler har dubble funktioner. Vi är just i ”nyfasen” där vi ständigt upptäcker nya utrymmen att använda – det måste få ta tid att komma till rätta när man samlar ihop två fulla hem på en yta. Vi har ett förråd där vi stuvat in det som vi inte vill göra oss av med  samt det som nu har fått stryka på foten – ett tag framöver.