Lördagsbloggen

 

 

Sitter och lyssnar på gamla godingar i musikväg och upptäcker att jag sitter och sjunger med, det måste väl ändå betyda att jag mår rätt så bra. Det är lördag och jag vaknade alldeles för tidigt – gick upp mådde lite illa, visste inte riktigt varför – hm ja magen rumla runt. På jobbet råder maginfluensa .Kröp ner i den goa värmen igen och låg kvar fram till nästan halv nio.

 

 

Vid andra uppstigningen tog jag med mej Ernst Kirschstiegers magasin, som faktiskt blivit mycket bättre den här gången än premiär numret – här känner jag igen honom mysfarbrorn ;) – tog med mej även tidningen ”101 idee’r” – kände att jag behövde lite impulser att komma igång. Där vimla av tips och vackra bilder – på bland annat blomstergrupper. Åhh kände ett sånt sug efter våren och att få hålla på .

 

1998 gick jag floristutbildningen i Norrköping, jag tog ett sabbatsår och ansökte om det som då kallades för Kunskapslyftet, en långtidsarbetslös fick min tjänst och jag fick en betald utbildning. Jag minns att jag njöt var sekund – det dofta gott i klassrummet när man kom på morgonen och jag mådde så bra. Hade då arbetat som lärare i många år och hade nog börjat gå in i den där väggen så det var som balsam för själen. Jag hade två gamla gubbar som lärare – passade mej perfekt – de gamla hantverkare kan så mycket mer än nya – de har jobbat i många år och har knep vad man exempelvis gör om man behöver oasis och inte har någon - *blink* jag vet vad man gör hihihi.
 

 

I vilket fall har jag sedan dess inte jobbat som florist – men mina kunskaper har jag kvar och binder gärna buketter till både bröllop och har även ordnat begravningskransar till vänner när de mist någon kär. Brukar när jag får ett jobb fråga – vem är det till, hur är den personen eller vem är du som ska gifta dej, vad har du för intressen och favoritfärger, tycker du om havet, skogen eller odlade trädgårdar. De brudbuketter jag har gjort har blivit speciella för de brudar som sedan burit dom. Har ju blivit lite av deras egen personlighet.

 

Ja så där låg jag och började föra en lista – gillar listor, ni vet  ”to do list”

Där stod dammsugning, moppning, blomsterbutiken, plantera och fixa, hänga tavlor och sy P:s kuddar. Har haft en underbar dag – solen har strålat och det har varit en kall men härligt underbar dag . Jag gjorde allt hemma medan magen ficklugna sig – hm det går maginfluensa på jobb trodde att det var den och jag som hade bjudit in Stina på fika kände att det var bäst att avboka den – vill inte att hon skulle bli sjuk också. Men jag har repat mej tills nu.

 

 

När så allt var klart hemma så gick jag först till Petör en helt underbar butik som ni ska besöka om ni kommer till min lilla stad. Redan utanför möttes jag av alla tet-a tets och mini violer – jag var såld. Tog en korg och plocka ihop de jag ville ha - sen gick jag in i butiken och där är en heminredares eldorado och till hyfsade priser. Det är roligt att handla där, butiken ägs av ett par som haft den ett par år – jag tycker också att man ska gynna lokala försäljare.

 

 

Jag betalade och gick hem. Men nu ville jag ju inte gå in på en gång utan kom på att kunde ju besöka City gross och inhandla det jag behövde – sagt och gjort gick till city gross också handlade och gick hem – allt som allt har jag 3 km idag det känns bra. Det var ju så underbart väder och när jag gick emot butiken träffade jag en arbetskamrat – en som inte bryr om att kamma sig och så – han har fått gliringar så nu var han på väg till frisören.

 

 

 

Jag gick hem och började med mina arrangemang och blev så himla nöjd – nu prunkar det vårblommor lite varstans och det känns som ett lyft i vardagen. Jag anser att ett hem måste kännas trivsamt för att duska kunna ha en chans till att må bra – och må bra är väl något som vi alla vill. Att må bra är väl ett kapitel som jag numera har tagit upp igen – det är så lätt att glömma bort eller jag har lätt att glömma det men vet ni jag återkommer om det imorgon..

 

 

Nu sitter jag här med mina fina blomsterarrangemang och ett rent hem – och jag är lycklig <3

 

Slömåndag

Nej titeln innebär inte att min dag har varit slö och innehållslös, dagen har varit fartfylld och avslutades med ett besök hos tandläkaren som kommer att stå mej dyrt. Men det måste göras och är som skåningen säger inget att be för..

Nä det här med slö infann sej mer efter middagen ligger i soffan med herr T mellan mina ben, har min IPad och skriver på den, fluktar lite på fb då och då och planerar ett kommande projekt..

Jag ska försöka få några i min vardag intresserade av konst, dels att vilja lära sej lite om några av de största konstnärer vi haft i vår tid Salvador Dali, Leonardo da Vinci, Claude Monet, Andy Warhol men även lite om de svenska som finns Carl Larsson, Anders Zorn, Johan Krouten och Bruno Liljefors. Själv har jag alltid gillat konst och att läsa om dom.

Jag arbetade som bildlärare i Norrköping så där fick jag chansen att jobba med just det här projektet med mina högstadieelever, det föll väl ut och nu är det dags för en vuxengrupp alltså.

Har funderat hur jag ska lägga upp det, är ju lite svårare denna gång. När man har en klass så vet man ungefär var de ligger, vad de klarar av. Dessa är i ämnet bild helt vita ark....får gå lätt fram och kommer att börja med vår ide, Pelles o min om att skapa en egen Monalisa..

Som sagt på onsdag ska jag presentera uppgiften och jag hoppas den går hem det återstår att se....

Nu väntar bara här en kort, mycket vintrig promenix herr T väntar..

 

Acceptans

 

Jag har lovat mej själv att bli bättre på att ta hand om mej själv. Det var något vi också sa att vi nu ville göra en tid framöver - för mej innebär det att se till att äta rätt, ta mina vitaminer/mediciner, träna mer hemma och se till att sova ut.

 

 

Alla har vi olika behov, jag tror jag har ett större behov av att bara vara och koppla av än andra som finns i min närhet, de innebär inte att jag inte vill och önskar göra saker men det behöver för min del inte ske saker hela tiden, känner mej inte uttråkad för att man inte gör något en lördag typ. Jag tror mycket det beror på ens hem, för mej ska ett hem inte bara vara hemtrevligt, färdigt och mysigt ett hem måste kunna inspirera och ge lusten till skratt och bus. Ett hem måste även om det ger det förstnämnda även kunna lugna en så att man får ro.

 

För att ett hem ska kännas riktigt bra i längden måste där finnas saker som inger minnen och kan skapa gemensamma känslor. Har tidigare i mitt liv flyttat långväga och då rakt in i en annan persons lägenhet, mina egna saker har då fått stå nedpackade i en källare - hemkänslan, det ordentliga myset det gemensamma infinner sig inte. För mej så förstår ni nu att hemmet är viktigt, hemmet är kärnan, hemmet är en borg en plats att födas, leva, älska och tro på. Hemmet är harmoni.

 

När man då träffar någon som på studs kommer att betyda mycket för en släpper man nästan allt -så här i efterhand så kan jag få en känsla av att det gick för fort men det gjorde det inte det vet jag själv. Men jag har inte tillbringat så mycket tid i mitt eget hem och det ska jag säga är av egen fri vilja. Jag ville att vi skulle ha mycket tid ihop och kände att även min motpart ville det och uppskattade att vi gjorde saker och ting ihop. Men någonstans förlorade vi oss själva och började tappa lite av varje.

 

Dagen när vi såg det kom och det gjorde ont-så förbannat ont, ja det gör ont fortfarande men vi klarar oss och vi har ett plus- vi har fortfarande varandra. Vi är inte osams, bråkar inte eller skriker på varann utan kramas när vi ses. Viska fortsätta att göra saker ihop och vill vara vänner.- det finns bara en sak som stör och det är det att det finns folk som vill veta,lägga sig i, ge råd osv - hm ge fan i det låt oss sköta oss själva. Vi två vet bäst just nu vad som är bäst för oss, bry er inte om hur mycket vi ses, hur mycket vi pratar med varann och vad vi gör ihop. Låt oss ha vår tid för oss, våra tankar, våra känslor. Låt oss ta hand om detta på vårt egna kanske speciella stil och sätt.

 

Vi  och jag personligen ber bara om respekt, möter du oss ute ihop agera normalt, krama oss båda två var glad för att vi kan umgås och inte är osams som hund och katt. Vill vi berätta något så gör vi det du behöver inte fråga. Samma sak för mej personligen – vill jag prata så gör jag det om jag inte vill – låt bli och pressa mej.

 

Så nu är jag mer hemma i mitt mysiga hem, jag älskar verkligen min lägenhet och min balkong. Ser fram emot sommaren och alla mysiga kvällar på den. Jag kommer givetvis att vara i hans trädgård också men alla ni som känner mej vet hur mycket jag älskar min soliga balkong -stans bästa solhäng ;).  Planerar just nu vad som ska odlas och hur det ska vara - jobbar stenhårt på att hålla både kaffeplantan och apelsinträdet i liv så att de ska flytta ut dit. Tomater, paprika och olika kryddor och blommor -blir väl som förra året då man fick kliva över krukor för att komma fram till soffan.

Inne jobbas det ständigt med förvaringsideer -komma på nya sätt var allt ska vara. Är inte helt nöjd med vissa möblers placering heller men det kommer nog vartefter när jag nu ska börja tillbringa mer tid hemma.

Vad vill jag med framtiden då? Jag vill hitta tillbaka till balansen i livet, nu när ruset lagt sig. Att hitta sätt och knep på att få vardagen att gå ihop. Vill utvecklas i jobbet och fortsätta ha kul. Jag trivs med jobb och arbetskamrater, trivs i Landskrona fast jag skulle kunna tänka mej flytta ut i ett hus på landet men då krävs körkort så då får jag väl sätta upp det på min dagordning. Att kunna ha en trädgård om så en liten en är drömmen. Har nu åkt runt lite på landsbygden och sett många fina härliga "hålor" som jag kan liksom kan se mej själv att bo i.

Har även lite mer kirurgiskt att ta hand om - ja även det är min sak, eller min o min kirurgs sak. Vi har planer på vad som skall göras och så får det bli. Jag ser fram emot 2013 tror det kommer att bli ett bra år trots denna obalans nu - vi har varann, vi har oss själva och jag har mej själv,  jag vet att jag kommer om jag ser efter mej själv att må bra. 2013 ska bli året då jag kommer vidare - så nu sätter jag mej vid ritbordet och börjar planera för ett förverkligande av mej själv.

 

Kärlek <3 <3 <3

Bloggeri bloggera

 

Hm jag utlovade imorse en blogg om olika typer på facebook.  När jag skrev det så tänkte jag på alla vänner man har på fejjan och vad olika vi alla är, och hur olika vi ser på detta fenomen facebook– vissa ser man jämt och ständigt antingen glada, arga eller besvikna. Vissa har jämt bekymmer och vissa verkar alltid glada.

 

Jag tillhör nog den glada gruppen – jag gillar facebook – tycker det är ett socialt media som är kanon för att träffa nya människor och vänner på. Jag har fått många fina härliga vänner genom facebook. Vissa har jag träffat såsom Katarina, Jenny och Peter R – enormt trevliga Malmöiter. Sen har man dom man träffat genom vän till vän och på så sätt fått fina nya kontakter – jag tänker  Stina, M-L, Ronnie, Camilla. Sen har jag en hög vänner som jag aldrig träffat men som kommit att bli helt underbara vänner som jag kan dryfta i stort sett vad som helst med – ler åt morgonens diskussion med Jonas, och Anders jo men dej har jag ju träffat – fortfarande till salu kanske ;) Jag har Eva R, Monica, Jane och inte att förglömma Janni  - ni är alla helt underbara och jag skulle vilja träffa er.

Sen har jag en grupp vänner som verkar smyga runt, de skriver aldrig något så man kan ju undra vad gör ni här om ni nu inte vill vara sociala osv – när jag träffar er personligen får jag ofta hör ”gud vad du skriver på fb” – ja säger bara ock? Och jag menar om sådana som jag inte skrev – vad skulle ni då göra på fb – då hade ni ju inget att läsa eller irritera sig över – er kallar jag för smygarna. Ni ser ner på Fb vill lämna säger ni  - men ändå smyger ni runt och läser både det ena och det andra – ni påstår att ni inte är inne på fb men ändå verkar ni veta det mesta vad som där skrivs. Visst är det konstigt ;)

Sen har vi gluttaren, han/hon finns där och vi ser dej, du har en grön plutt vid namnet du gillar vad vi skriver,  men kommenterar väldigt sällan – men ändå du talar om att du finns och sånt gillar vi. Fnissaren är du som ofta kommenterar med en smiley J eller ett Hahahaha.

 

 

Den grupp som ja kan höja mest på ögonbrynen för är nog de fräsande och arga människorna – hm varför spy galla över allt och alla och varandra genom fejjan – är det inte bättre att i så fall om man inte kan träffas ta det via pm. Jag förundras över er drama queens som jag också kallar er för – hur mycket av er egen energi som ni lägger på att gapa, skrika och förbanna hmmmm …. Istället för att satsa på att vara glada..

 

De förbittrade är de som aldrig har något glatt att berätta utan bara skriver när något går galet, går sönder, förloras, försvinner – eller att ni ständigt mår dåligt.. Där känner jag också - visst delge det om det gör att ni mår bättre men jag tror att ni själva skulle må bättre av att ta efter oss glada spralliga medspelare.. fast om man som glad spelare skriver något glatt så kommenterar den förbittrade med ett hånflin och en sarkasm – i min värld åker ni fetbort omedelbart som vän J

 

Sen har vi er som delar – ellar ska vi kalla er för dealare ;) – ni delar andras statusar, gilla sidors statusar – må bra sidors statusar och en hel andra drös sidor – jo många är bra men ibland blir det för mycket enligt min åsikt. Jag vill hellre läsa om Dej. Vad har du gjort idag som får dej att må bra? Lever du efter de busdskap de dealar ..

Det här med fejjan är en värld – en social värld och jag skulle vilja säga det att ni som inte gillar det – låt oss som gillar slippa era gliringar. Ni tror att ni kan påverka oss genom ert ”GU vad du skriver mycket” – men låt mej berätta en hemlis eller två ;) det går inte samt det att för mej personligen så är fejjan och denna blogg en befrielse – var i flera år förbjuden att ha fejjan och en blogg gud förbjude. Låt mej få vara den jag är – snälla jag ber er. Jag är en glad person, en sprallig liten idiot om du så vill och du behöver inte läsa eller kommentera mej – det finns andra glada, inspirerande människor som gör det – låt mej få sprida min glädje till de som vill läsa om den och gilla den.

 

 

Så nu har kvällen kommit och jag ska se till att få något i mej till livs samt träna lite- ska de närmaste dagarna berätta lite om min nya livstil som gjort att jag trots allt mår bra nu..

 

Ha en trevlig kväll – vem du nu är på fejjan J

 

 

Små ord – stora resultat

Ibland behövs inte mycket för att man ska bli glad. Igår exempelvis blev jag både rörd och glad över att min lilla gest mot P gjorde sån påverkan. Jag har som person alltid varit en sån som bryr mej, är omtänksam osv. I min familj fick vi lära oss det att man vinner inte på att inte vara snäll utan – gläd andra en extra gång det kan gynna en själv i slutändan.

 

 

 

Han har legat sjuk hela helgen och jag menar sjuk – inte det där vanliga som vi tjejer kan driva våra män med ” ohhh är du förkyld lilla vän” nej Peter var sjuk och det var synd om honom. Jag tog cykeln och trampa upp till honom med Alvedon, dricka och lite mat – ringde även på vägen när jag var utanför Kajos och fråga om han ville ha en hamburgare och det ville han. När jag kom upp var dörren låst, jag satte nyckeln i låset och gick in – han låg i sängen huttrande, med värmedynan på och kläder och täcke. Han såg frusen ut och febrig på en gång..

 

Jag hade inte tänkt stanna först mest på grund av chansen att själv bli smittad men jag insåg rätt snart att han kände sig hemskt emlig och ensam. Jag stannar en stund och håller dej sällskap sa jag – satte på en kopp kaffe och tog några godisbitar från hans skål på vardagsrumsbordet. Vi låg i varsin soffa och såg på tv och drack kaffe. Han frös och huttrade men jag såg att han var glad över sällskapet. Han sa du kanske skulle ha gasmasken på så att du inte smitts – nej sa jag – jag tar risken.

När jag senare kom hem så ser jag att han har skrivit på fejjan – och blir så glad över det. Närmare 30 personer gillar det och en hel del kommenterar – men för mej betyder det mest att jag ser att det jag gjorde för honom – gjorde honom glad och rörd..

Men det är väl så att när man känner att man vill vara tillsammans med någon så känner man en viss samhörighet och vill man göra allt för att den personen ska må bra – så gott det går alltså. Man kan ju inte bota en influensa – men en kram kan man ge och cykla upp till hans hus och lämna lite saker och stanna en stund så att den totala ensamheten avtar lite i alla fall – det kan jag göra.

 

Att visa i ord och handling att vi bryr oss om varann att den andre faktiskt betyder en hel del för den andre tycker jag är viktigt. Det behöver inte vara storslagna saker- utan en smekning över axeln när man går förbi, en kram, ett leende, ett sms, att få gosa ihop, skratta eller gråta ihop – eller som nu igår att få läsa ” jag tror att jag har träffat världens goaste gumma”

 

Tack gubben– älskar dej också!

 

 

Lång ensam helg

 

Ibland blir det ju bara så att den ene av oss blir sjuk och vi då inte kan umgås – tur då att man inte är av den naturen som faller ihop som en lövhög då och inte får något gjort alls. P var lite hängig hela förra veckan och sen när fredagen kom så var han inte bra, kände sig sliten och ville vila den kvällen. Ok sa jag köpte lite vin och åkte hem till mej själv för en myskväll med lång dusch och god mat.

När jag sen vakna på lördagen var det faktum P hade fått influensan och var riktigt dålig. Ok hm kändes konstig vi hänger alltid ihop på helgerna så vad göra nu då?

 

Jag kavla upp ärmarna. Började röja och rensa – det kändes skönt och det utvecklades mer o mer och till slut hade jag fullkomlig storstädning och ville ha in vårtecken in i hemmet. Ute hade snön yrt på natten och det låg ett vitt täcke på marken igen – men detta skulle inte stoppa mej tänkte jag. Byte av gardiner och tog bort alla blommor från fönstren, torka och gned in marmorn med matolja som mamma lärt mej att göra. Blommorna åkte in i duschen och fick en välbehövlig sådan – vissa planterades om och fick lite extra utstyrsel i form av lumme som jag plockat ute i Saxtorp på nyårsdagen hos goda vänner.

Så höll jag på – sen kom tanken står alla möbler där jag egentligen vill ha dem?? Näe ut drogs byrån till hallen och vet inte vad som hände men ursnyggt blev det.

Jag fortsatte med snabeldraken och moppade golven två gånger så det luktade liljekonvalj i hela lägenheten. Tanken och lusten fick jag till att även ta balkongen men – där stoppade jag mej för det är inte dags ännu.

Men nya dukar – snygga installationer och mer idéer kom fram hela tiden..

Jag satte mej ner och klippte och klistra ihop ett litet album med idéer som jag kan ha användning för nu en tid framåt. Älskar att hålla på så här och pyssla, dona och fixa. Ger sån ro i kroppen och jag mår så bra av det. Resultatet blev riktigt bra överlag också – tycker så mycket om mitt hem.Och även om jag höll på mer än vanligt och att jag saknade P hela kvällen så såg jag till att använda tiden till sånt här som jag gillar.

 

Nu har söndagen kommit och jag har just kommit hem från att hälsat på min sjukling som var riktigt dålig och emlig som vi säger i Södermanland. Emlig ja då är man så där matt, känner sig liten och frusen och ja ja ..lite som att vem ska trösta knyttet..

 

 

..och jag har fortfarande lust att fortsätta tänka ut nytt –sitter nu här i min städade lägenhet och ska fortsätta på mitt collage..