Morgonstund har guld

i mund säger man

 

Jag får ofta klarast tankar om livet och mående, hur jag ska tänka, vara, se på mej själv på tidiga morgnar. Den här morgonen är inget undantag. Kom på mej själv att jag känner mej så glad och pigg numera orkar jag mycket mer än för bara någon månad sedan. Tankarna snurrar dygnet runt och ibland fallet en polett ner som man säger och det låter katching inne i huvudet och jag ler...

Som sagt den här morgonen är inget undantag , kom på det här med min energi, katching......det är ju så att lever man i en negativ miljö så blir man själv snart slö och lat, lite gnällig. Gnäller över sånt jag annars inte gnäller så mycket över. Man känner sig tradig och livet känns inte kul. Vissa människor påverkar en ju mer eller hur?

Jag lever som många av er vet med en ständig värk i min skuldra och delar runt omkring den, men efter operation och all sjukgymnastik jag fått plus alla sk verktyg Madeleine, min sjukgymnast gav mej så har jag kommit dit hän "längre än så här kommer jag inte, spelar ingen roll att ojja sig eller gnälla, det är som det är”.

 

Jag har ont men trotsar den många ggr. Visst jag gör saker ibland som jag inte borde göra men WTF ...jag lever och livet är underbart. När den katchingen kom så vet jag att jag blev lugn och sen började jag leva. På jobbet säger de som ibland har ont axeln att de skäms för att gnälla när de ser mej och vet att jag har värk jämt och ändå verkar så glad. Jag brukar då säga att där kommer det  buddistiska tänkande in- och det lyder som så att -det om jag inte kan göra något åt , inte påverka på något större sätt - då låter jag inte det ”problemet”  påverka mitt liv och absolut får det inte ta min energi och min glädje ifrån mej.

Morgonens katching hänger ihop med den ovan, jag orkar inte gnälla och gå omkring och vara tradig. Jag vill vara glad så alltså väljer jag det och låter inte värken, tankar som jag inte kan lösa nu - jag låter inte det ta min energi. Det finns mycket gammalt  i mitt liv som inte är av vacker natur men jag har några vänner, ni är få som vet hela storyn....som jag har pratat med plus att jag var så modig att jag tog till proffessionell hjälp, steget dit kunde kanske varit långt men det var en polistjej i Varberg som satte den kontakten. Men nu har jag i mej själv bearbetat det som går att bearbeta, resten går inte och det säger mitt proffissionella stöd också - Let go of it, nu är det så är , du måste leva och Du måste välja hur du ska leva. Fortsätter du grubbla blir du bitter och känner dej, gnällig och tradig. Du måste vilja sa hon - du får inte låta det här som hänt sätta prägel på de kommande 40-50 ja kanske 60 åren. Och den enda som kan göra det , den enda om kan sätta ner klacken i marken, stoppskylten i marken är du själv.

 

Så det gjorde jag i och med samtalen med Stina och allt skrivarbete om händelsen.

Nu ligger jag alltså i sängen, sträcker på mej - känner livsandarna komma, bloggen skulle handlat om mitt nya liv och om att må bra, och delvis gör den det. Du och bara du kan bestämma om du vill må bra eller inte, ingen annan kan sluta få dej att sluta röka,  gå ner i vikt , börja träna, tänka annorlunda -det är bara Du som kan bestämma dej för att nu är det nock. Nu räcker det - jag vill inte ha det så här. Och är det så att man kanske behöver proffissionell hjälp också då får man leta reda på det eller fråga sej fram. Två ggr i mitt liv har jag gått i terapi -jag skäms inte alls för det. Jag gick in som en trasig människa och kom ut om en hel igen. De ggr jag har gått, har jag kommit i kontakt med det om kallas för KBT, kognitiv beteende terapi. De är suveräna...de ställer frågor :varför gör du så? Hur tänkter du nu? Varför motarbetar du sej själv osv..man lär sej att se på själv lite grann från ovan och får på så sätt ett mer nyanserat sätt att se på sej själv och förstå varför man handlar som man gör. De belastar en inte utan ger en nästan nya ögon och man förstår hur man ska tänka till nästa gång.

Med tiden har jag lärt mej att inte vara kantig och hård, jag var det förr, slog mej fram med armbågarna, kände mej som om folk alltid tog mej för en självklarhet, jag kunde bita ifrån helt i onödan. Efter alla saker som nu hänt den senaste tiden är jag nu återigen tillbaka på ruta ett- men vet ni, jo jag är ledsen för det som hänt men mest för att jag är så missförstådd och att motpartnern just är uppe i sitt och sina tankar och vill inte lyssna. Det är då jag måste bestämma mej -jag kan inget göra något åt det, det är om det är, jag tänker inte låta detta försura mina tankar... Om jag gör det så säger KBT -varför gör du så mot dej själv? Tycker du att du inte är värd ett glatt liv?

 

Jag är värd ett glatt liv, och om jag så ska leva det ensam så gör jag det, finns inget i denna värld som hindrar mej från att må bra och tänka fritt. Jag får inte såra andra och det gör jag inte heller men jag får inte heller tillåta andra att såra mej.

 

Jag ligger kvar i min varma goa säng ska snart tassa upp och fixa lite frukost. Ser solen komma in mellan persiennerna och ler -säger som Ledin - det verkar bli en fin dag idag....

 

Lördagsbloggen

 

 

Sitter och lyssnar på gamla godingar i musikväg och upptäcker att jag sitter och sjunger med, det måste väl ändå betyda att jag mår rätt så bra. Det är lördag och jag vaknade alldeles för tidigt – gick upp mådde lite illa, visste inte riktigt varför – hm ja magen rumla runt. På jobbet råder maginfluensa .Kröp ner i den goa värmen igen och låg kvar fram till nästan halv nio.

 

 

Vid andra uppstigningen tog jag med mej Ernst Kirschstiegers magasin, som faktiskt blivit mycket bättre den här gången än premiär numret – här känner jag igen honom mysfarbrorn ;) – tog med mej även tidningen ”101 idee’r” – kände att jag behövde lite impulser att komma igång. Där vimla av tips och vackra bilder – på bland annat blomstergrupper. Åhh kände ett sånt sug efter våren och att få hålla på .

 

1998 gick jag floristutbildningen i Norrköping, jag tog ett sabbatsår och ansökte om det som då kallades för Kunskapslyftet, en långtidsarbetslös fick min tjänst och jag fick en betald utbildning. Jag minns att jag njöt var sekund – det dofta gott i klassrummet när man kom på morgonen och jag mådde så bra. Hade då arbetat som lärare i många år och hade nog börjat gå in i den där väggen så det var som balsam för själen. Jag hade två gamla gubbar som lärare – passade mej perfekt – de gamla hantverkare kan så mycket mer än nya – de har jobbat i många år och har knep vad man exempelvis gör om man behöver oasis och inte har någon - *blink* jag vet vad man gör hihihi.
 

 

I vilket fall har jag sedan dess inte jobbat som florist – men mina kunskaper har jag kvar och binder gärna buketter till både bröllop och har även ordnat begravningskransar till vänner när de mist någon kär. Brukar när jag får ett jobb fråga – vem är det till, hur är den personen eller vem är du som ska gifta dej, vad har du för intressen och favoritfärger, tycker du om havet, skogen eller odlade trädgårdar. De brudbuketter jag har gjort har blivit speciella för de brudar som sedan burit dom. Har ju blivit lite av deras egen personlighet.

 

Ja så där låg jag och började föra en lista – gillar listor, ni vet  ”to do list”

Där stod dammsugning, moppning, blomsterbutiken, plantera och fixa, hänga tavlor och sy P:s kuddar. Har haft en underbar dag – solen har strålat och det har varit en kall men härligt underbar dag . Jag gjorde allt hemma medan magen ficklugna sig – hm det går maginfluensa på jobb trodde att det var den och jag som hade bjudit in Stina på fika kände att det var bäst att avboka den – vill inte att hon skulle bli sjuk också. Men jag har repat mej tills nu.

 

 

När så allt var klart hemma så gick jag först till Petör en helt underbar butik som ni ska besöka om ni kommer till min lilla stad. Redan utanför möttes jag av alla tet-a tets och mini violer – jag var såld. Tog en korg och plocka ihop de jag ville ha - sen gick jag in i butiken och där är en heminredares eldorado och till hyfsade priser. Det är roligt att handla där, butiken ägs av ett par som haft den ett par år – jag tycker också att man ska gynna lokala försäljare.

 

 

Jag betalade och gick hem. Men nu ville jag ju inte gå in på en gång utan kom på att kunde ju besöka City gross och inhandla det jag behövde – sagt och gjort gick till city gross också handlade och gick hem – allt som allt har jag 3 km idag det känns bra. Det var ju så underbart väder och när jag gick emot butiken träffade jag en arbetskamrat – en som inte bryr om att kamma sig och så – han har fått gliringar så nu var han på väg till frisören.

 

 

 

Jag gick hem och började med mina arrangemang och blev så himla nöjd – nu prunkar det vårblommor lite varstans och det känns som ett lyft i vardagen. Jag anser att ett hem måste kännas trivsamt för att duska kunna ha en chans till att må bra – och må bra är väl något som vi alla vill. Att må bra är väl ett kapitel som jag numera har tagit upp igen – det är så lätt att glömma bort eller jag har lätt att glömma det men vet ni jag återkommer om det imorgon..

 

 

Nu sitter jag här med mina fina blomsterarrangemang och ett rent hem – och jag är lycklig <3

 

Slömåndag

Nej titeln innebär inte att min dag har varit slö och innehållslös, dagen har varit fartfylld och avslutades med ett besök hos tandläkaren som kommer att stå mej dyrt. Men det måste göras och är som skåningen säger inget att be för..

Nä det här med slö infann sej mer efter middagen ligger i soffan med herr T mellan mina ben, har min IPad och skriver på den, fluktar lite på fb då och då och planerar ett kommande projekt..

Jag ska försöka få några i min vardag intresserade av konst, dels att vilja lära sej lite om några av de största konstnärer vi haft i vår tid Salvador Dali, Leonardo da Vinci, Claude Monet, Andy Warhol men även lite om de svenska som finns Carl Larsson, Anders Zorn, Johan Krouten och Bruno Liljefors. Själv har jag alltid gillat konst och att läsa om dom.

Jag arbetade som bildlärare i Norrköping så där fick jag chansen att jobba med just det här projektet med mina högstadieelever, det föll väl ut och nu är det dags för en vuxengrupp alltså.

Har funderat hur jag ska lägga upp det, är ju lite svårare denna gång. När man har en klass så vet man ungefär var de ligger, vad de klarar av. Dessa är i ämnet bild helt vita ark....får gå lätt fram och kommer att börja med vår ide, Pelles o min om att skapa en egen Monalisa..

Som sagt på onsdag ska jag presentera uppgiften och jag hoppas den går hem det återstår att se....

Nu väntar bara här en kort, mycket vintrig promenix herr T väntar..

 

Acceptans

 

Jag har lovat mej själv att bli bättre på att ta hand om mej själv. Det var något vi också sa att vi nu ville göra en tid framöver - för mej innebär det att se till att äta rätt, ta mina vitaminer/mediciner, träna mer hemma och se till att sova ut.

 

 

Alla har vi olika behov, jag tror jag har ett större behov av att bara vara och koppla av än andra som finns i min närhet, de innebär inte att jag inte vill och önskar göra saker men det behöver för min del inte ske saker hela tiden, känner mej inte uttråkad för att man inte gör något en lördag typ. Jag tror mycket det beror på ens hem, för mej ska ett hem inte bara vara hemtrevligt, färdigt och mysigt ett hem måste kunna inspirera och ge lusten till skratt och bus. Ett hem måste även om det ger det förstnämnda även kunna lugna en så att man får ro.

 

För att ett hem ska kännas riktigt bra i längden måste där finnas saker som inger minnen och kan skapa gemensamma känslor. Har tidigare i mitt liv flyttat långväga och då rakt in i en annan persons lägenhet, mina egna saker har då fått stå nedpackade i en källare - hemkänslan, det ordentliga myset det gemensamma infinner sig inte. För mej så förstår ni nu att hemmet är viktigt, hemmet är kärnan, hemmet är en borg en plats att födas, leva, älska och tro på. Hemmet är harmoni.

 

När man då träffar någon som på studs kommer att betyda mycket för en släpper man nästan allt -så här i efterhand så kan jag få en känsla av att det gick för fort men det gjorde det inte det vet jag själv. Men jag har inte tillbringat så mycket tid i mitt eget hem och det ska jag säga är av egen fri vilja. Jag ville att vi skulle ha mycket tid ihop och kände att även min motpart ville det och uppskattade att vi gjorde saker och ting ihop. Men någonstans förlorade vi oss själva och började tappa lite av varje.

 

Dagen när vi såg det kom och det gjorde ont-så förbannat ont, ja det gör ont fortfarande men vi klarar oss och vi har ett plus- vi har fortfarande varandra. Vi är inte osams, bråkar inte eller skriker på varann utan kramas när vi ses. Viska fortsätta att göra saker ihop och vill vara vänner.- det finns bara en sak som stör och det är det att det finns folk som vill veta,lägga sig i, ge råd osv - hm ge fan i det låt oss sköta oss själva. Vi två vet bäst just nu vad som är bäst för oss, bry er inte om hur mycket vi ses, hur mycket vi pratar med varann och vad vi gör ihop. Låt oss ha vår tid för oss, våra tankar, våra känslor. Låt oss ta hand om detta på vårt egna kanske speciella stil och sätt.

 

Vi  och jag personligen ber bara om respekt, möter du oss ute ihop agera normalt, krama oss båda två var glad för att vi kan umgås och inte är osams som hund och katt. Vill vi berätta något så gör vi det du behöver inte fråga. Samma sak för mej personligen – vill jag prata så gör jag det om jag inte vill – låt bli och pressa mej.

 

Så nu är jag mer hemma i mitt mysiga hem, jag älskar verkligen min lägenhet och min balkong. Ser fram emot sommaren och alla mysiga kvällar på den. Jag kommer givetvis att vara i hans trädgård också men alla ni som känner mej vet hur mycket jag älskar min soliga balkong -stans bästa solhäng ;).  Planerar just nu vad som ska odlas och hur det ska vara - jobbar stenhårt på att hålla både kaffeplantan och apelsinträdet i liv så att de ska flytta ut dit. Tomater, paprika och olika kryddor och blommor -blir väl som förra året då man fick kliva över krukor för att komma fram till soffan.

Inne jobbas det ständigt med förvaringsideer -komma på nya sätt var allt ska vara. Är inte helt nöjd med vissa möblers placering heller men det kommer nog vartefter när jag nu ska börja tillbringa mer tid hemma.

Vad vill jag med framtiden då? Jag vill hitta tillbaka till balansen i livet, nu när ruset lagt sig. Att hitta sätt och knep på att få vardagen att gå ihop. Vill utvecklas i jobbet och fortsätta ha kul. Jag trivs med jobb och arbetskamrater, trivs i Landskrona fast jag skulle kunna tänka mej flytta ut i ett hus på landet men då krävs körkort så då får jag väl sätta upp det på min dagordning. Att kunna ha en trädgård om så en liten en är drömmen. Har nu åkt runt lite på landsbygden och sett många fina härliga "hålor" som jag kan liksom kan se mej själv att bo i.

Har även lite mer kirurgiskt att ta hand om - ja även det är min sak, eller min o min kirurgs sak. Vi har planer på vad som skall göras och så får det bli. Jag ser fram emot 2013 tror det kommer att bli ett bra år trots denna obalans nu - vi har varann, vi har oss själva och jag har mej själv,  jag vet att jag kommer om jag ser efter mej själv att må bra. 2013 ska bli året då jag kommer vidare - så nu sätter jag mej vid ritbordet och börjar planera för ett förverkligande av mej själv.

 

Kärlek <3 <3 <3

Bloggeri bloggera

 

Hm jag utlovade imorse en blogg om olika typer på facebook.  När jag skrev det så tänkte jag på alla vänner man har på fejjan och vad olika vi alla är, och hur olika vi ser på detta fenomen facebook– vissa ser man jämt och ständigt antingen glada, arga eller besvikna. Vissa har jämt bekymmer och vissa verkar alltid glada.

 

Jag tillhör nog den glada gruppen – jag gillar facebook – tycker det är ett socialt media som är kanon för att träffa nya människor och vänner på. Jag har fått många fina härliga vänner genom facebook. Vissa har jag träffat såsom Katarina, Jenny och Peter R – enormt trevliga Malmöiter. Sen har man dom man träffat genom vän till vän och på så sätt fått fina nya kontakter – jag tänker  Stina, M-L, Ronnie, Camilla. Sen har jag en hög vänner som jag aldrig träffat men som kommit att bli helt underbara vänner som jag kan dryfta i stort sett vad som helst med – ler åt morgonens diskussion med Jonas, och Anders jo men dej har jag ju träffat – fortfarande till salu kanske ;) Jag har Eva R, Monica, Jane och inte att förglömma Janni  - ni är alla helt underbara och jag skulle vilja träffa er.

Sen har jag en grupp vänner som verkar smyga runt, de skriver aldrig något så man kan ju undra vad gör ni här om ni nu inte vill vara sociala osv – när jag träffar er personligen får jag ofta hör ”gud vad du skriver på fb” – ja säger bara ock? Och jag menar om sådana som jag inte skrev – vad skulle ni då göra på fb – då hade ni ju inget att läsa eller irritera sig över – er kallar jag för smygarna. Ni ser ner på Fb vill lämna säger ni  - men ändå smyger ni runt och läser både det ena och det andra – ni påstår att ni inte är inne på fb men ändå verkar ni veta det mesta vad som där skrivs. Visst är det konstigt ;)

Sen har vi gluttaren, han/hon finns där och vi ser dej, du har en grön plutt vid namnet du gillar vad vi skriver,  men kommenterar väldigt sällan – men ändå du talar om att du finns och sånt gillar vi. Fnissaren är du som ofta kommenterar med en smiley J eller ett Hahahaha.

 

 

Den grupp som ja kan höja mest på ögonbrynen för är nog de fräsande och arga människorna – hm varför spy galla över allt och alla och varandra genom fejjan – är det inte bättre att i så fall om man inte kan träffas ta det via pm. Jag förundras över er drama queens som jag också kallar er för – hur mycket av er egen energi som ni lägger på att gapa, skrika och förbanna hmmmm …. Istället för att satsa på att vara glada..

 

De förbittrade är de som aldrig har något glatt att berätta utan bara skriver när något går galet, går sönder, förloras, försvinner – eller att ni ständigt mår dåligt.. Där känner jag också - visst delge det om det gör att ni mår bättre men jag tror att ni själva skulle må bättre av att ta efter oss glada spralliga medspelare.. fast om man som glad spelare skriver något glatt så kommenterar den förbittrade med ett hånflin och en sarkasm – i min värld åker ni fetbort omedelbart som vän J

 

Sen har vi er som delar – ellar ska vi kalla er för dealare ;) – ni delar andras statusar, gilla sidors statusar – må bra sidors statusar och en hel andra drös sidor – jo många är bra men ibland blir det för mycket enligt min åsikt. Jag vill hellre läsa om Dej. Vad har du gjort idag som får dej att må bra? Lever du efter de busdskap de dealar ..

Det här med fejjan är en värld – en social värld och jag skulle vilja säga det att ni som inte gillar det – låt oss som gillar slippa era gliringar. Ni tror att ni kan påverka oss genom ert ”GU vad du skriver mycket” – men låt mej berätta en hemlis eller två ;) det går inte samt det att för mej personligen så är fejjan och denna blogg en befrielse – var i flera år förbjuden att ha fejjan och en blogg gud förbjude. Låt mej få vara den jag är – snälla jag ber er. Jag är en glad person, en sprallig liten idiot om du så vill och du behöver inte läsa eller kommentera mej – det finns andra glada, inspirerande människor som gör det – låt mej få sprida min glädje till de som vill läsa om den och gilla den.

 

 

Så nu har kvällen kommit och jag ska se till att få något i mej till livs samt träna lite- ska de närmaste dagarna berätta lite om min nya livstil som gjort att jag trots allt mår bra nu..

 

Ha en trevlig kväll – vem du nu är på fejjan J