Kaerlighed III - Singeln

 

Ja del III i serien om Kaerlighed har kommit fram till mej. Jag har tidigare skrivit i tanke meningen att man är ett par. Och mycket av det som jag skrev om är självupplevt genom alla år jag varit sexuellt aktiv. Nu står jag här mitt i livet och är singel - då kan man drömma om dessa stunder när man får möjligheten att krypa in i någons famn och snusa lite av hans doft, eller bli kysst i nacken.

 

Det tillhör drömmarna för en singel.

Fick av en väninna igår höra att hon blivit lite röd i ansiktet och fnittrande sa hon att del två var ju lite porrig, hihi jag våga knappt läsa den men ska göra det sen ändå igen. En annan väninna sa herregud jag inser att jag bara inte har torkat ihop det hänger nog spindelväv här och där- gu va skönt och höra och läsa att du vågar det här och att det finns hopp.

 

Och jag tänker det får inte hända att jag får spindelväv någonstans - kommer aldrig att tillåta det.


Jag har nyligen brutit upp och har idag inte särskilt stor lust att jaga reda på en ny Stor Kärlek, jag orkar inte. Det handlar inte om att läka så mycket, mera att jag har ställt mej frågan om jag ens orkar engagera mej igen och just nu är svaret nej. Jag orkar inte engagera mej, börja om. Sa till en vän att jag ger aldrig mer bort mitt hjärta- vill han inte ah det så skiter jag i det. Han strök mej över huvudet och sa att skulle bli bra igen..

Kan man leva utan sex då, det finns nog dom säger att visst går det men jag håller nog inte med. Men i dagens samhälle så är det ju inte lika fult att prata om sin sexualitet som för bara 20 år sen. Idag är det mer häftigt att säga att jag var på Martin Shop igår än att man för 20 år sen i ett avidentifierat paket fick nån grej på posten.

För mej finns den sexuella dragningen kvar, jag känner lusten och glöden men jag behöver alltså inte ha en man för att tillfredsställa mej, det gamla uttrycket "bra kvinna reder sig själv" passar in. Är med andra ord ingen tjej som hoppar runt i olika sänghalmar för att tillfredställa mej. Sånt har aldrig varit min grej, i unga år prövades väl detta med one night stand men fy vad kallt och trist det blev efteråt - ensamheten blev ju än större när den tillfälligt älskaren gått hem med orden "jag ringer dej" - jovisst morsning..

 

Så sexlivet idag är inte den där ångande känslan av tvåsamhet utan jag får se till att må bra på mitt sätt, för jag hoppas verkligen inte att jag ska skrumpna ihop och dö inombords (finns nog ingen risk) utan jag tillfredställer mej själv när så lusten faller på, och det gör den.

 

 

Och så läser jag böcker som eggar ,är inne i 5"0 nyanser av honom" och igår prata vi om den vi tjejer och mannen som var med oss skrattade men då sa jag - jag tycker ni män ska läsa den här, ni får en stor portion lektion i hur man eggar upp en kvinna. C som var med tyckte männen kunde hoppa del 1 för den innehåller mycket med att binda varann men sen sa hon ge dom del II och III i julklapp, morgongåva, födelsedagspresenter - för män bör läsa denna s.k. tantsnuskroman.

Vad tänder mej, ja lite har ni nog förstått, och som jag sagt så många gånger, rör vid mej - för fan ska de va så svårt? Och inte bara i syfte att du vill få till det. Rör vid mej, skratta med mej, busa - men låt inte allt ansvar ligga på mej -ensam kan jag inte dra runt ett förhållande, det kan inte någon. Buset, skrattet, att ligga tätt omslingrande ja sån tänder mej, tryck dej hårt mot mej så jag känner din kropp, kom in i duschen när jag duschar. Inte för sex skull utan för att du vill vara nära mej.

Närhet är något som är viktigt, ömhet men även det här att kunna prata. Jag är nog så att om en man kan prata med mej och föra en diskussion så kan det vara eggande - intellektuellt eller inte men en tyst karl för mej blir ointressant. Jag kanske pratar för mycket, är flamsig ibland, hör illa men du vet det här är jag och det är så här du får ta mej.

 

 

Så här hon Katarina som bloggar om det mest och nu inte ens räds att prata om sex – men nu byter vi linje, tror jag   ;)

 

 

Kaerlighed – nej vi snackar sex

Då så porten är öppen och vi fortsätter...

Sex, ja för mej är det så mycket -det är smekningen, blicken, telefonsamtalet/sms. Det är längtan åtrån önskan viljan närheten man vill och önskar att få ha till någon. Visst allt går i vågor och ibland så är det en lägre önskan att göra allt men då får man inte glömma i ett förhållande att man är två och man får då inte glömma den andre. Och kan man då inte eller har mindre lust så behöver ju det inte innebära att man slutar kramas, röra, smeka eller skickar det där gulliga som jag vill kalla det smset. Ni anar inte killar eller så blir ni lika glada för det som vi fast ni har er fasad att tänka på. Den där fasaden får vunnit avhandla någon gång. Men så underbart glad jag åtminstone blir av ett sött sms - och hur svårt kan det vara?

 

 Det här med sex är ju något mycket viktigt, utan ett fungerande sexliv – hm ja och då är vi där igen jag menar inte att det måste vara penetrerat var gång men beröringen, värmen, hettan måste finnas. Och du kan tillfredställa din partner på andra sätt än bara på ”det traditionella sättet”

Att i ett förhållande så är båda ansvariga för att det funkar – om det finns några bekymmer, prata med varann, tysta inte ner det. Och framförallt bli inte vresig – för det hämmar din partner som då blir osäker på vad han/ hon ska göra och denne känner sig misslyckad för varför tänder han/hon inte på mej?

 

 

Hm..hur fortsätter jag nu- jo jag ska börja med att säga att jag är en kvinna som älskar sex, ja lika bra och säga det men möter jag bitterhet, sårbarhet, ingen glädje, vresighet och bara för att det inte funkar så vill man inte ens röra – ja till slut så vet jag inte vad jag kan göra, vågar göra och blir jävligt osäker. Det kan sen då lastas på mej. Sex ska vara roligt, man ska känna värmen, hettan lusten och begäret efter sin älskade – hela tiden – låter det konstigt men jag hört folk i min närmaste omgivning säga att ”åhh när jag får ett sånt här sms då blir jag som nykär” – och det efter att paret varit kanske gifta sedan 5-10 år tillbaka.

 

Så porten öppnad, och så även mina gluggar denna tidiga morgon, jag har ju lovat att prata sex hela helgen så nu får jag leva upp till det här och vi får väl ta kanske två om dagen, fan kommer att bli helt slut som efter en ordentlig omgång, hm det var länge sen så det blir nog bra. Vi börjar med en bra morgon.

 

 

En skön, underbar morgon är när jag får vakna av att jag känner en hand på min höft, jag ligger nästan alltid på sidan när jag sover, min säng är mjuk och gosevarm, rummet får gärna vara lite svalt. Jag känner den där handen, plirar lite emot han som ligger där med sin hand på min höft. Då tycker jag det är så himla skönt och bara flytta lite intill och krypa in i en varm och go famn, sätta näsan lite intill halsgropen och sniffa litegrann. Då rör han säkert på sig och gnyr lite, han vill säkert sova vidare och det kan han väl få ett tag...

 

Medan jag ligger där och bara är, mår så gott, känner värmen, ömheten att åtrån stiger kan man ju inte annat göra än att känna sig lycklig. Och det är väl det kärlek och sex gör med oss får oss att känna lyckligt lottade, älskade och åtrådda. jag älska ordet åtrå - det får något att dra sig samman inom mej, jag känner hur musklerna i mitt sköte snörper ihop lite, som om dom gör sej beredda. Så där ligger jag med en arm om min hals och en hand på höften..känner att det börjar pirra i mig.

Jag är en sån kvinna som gillar morgonsex, det ger en bra start på dagen när den inleds med värme och kärlek. Att känna när jag ligger på sidan den handen på höften igen som drar lite i min höft, samtidigt och sen viskande ord i örat som säger att du är min gumman, jag vill ha dej, hjälp mej in. Jag känner hur hans händer kupar runt mina bröst och sen säger han dom är mina, jag ler nja de är mina säger jag men du kan låna dom, jag hör ett mjukt skratt i örat och en lätt flämtning..då just då och där befinner vi oss och närheten, nakenheten, åtrån är som allra störst. För här vi bara oss själva, här har vi nyss vaknat, ingen påverkan av något annat utan han och jag i morgonljuset, som vill, kan och låter åtrån linda in oss i sin värld. Kan det bli bättre än när vi två blir ett.

Vi slingrar oss om varann, och smeker varann på ett morgonrufsigt sätt, som ett språk bara vi kan tala, ingen stör inget stör, det är vara vi där och vi kan komma varann så otroligt nära sa, tidigt stänga ute resten av världen och bara finnas där, just där, för oss. Som ni märker det är lätt att öppna fantasins portar- jag älskar det här, både att skriva men även att älska, jag är nog rätt så mjuk kvinna men sen kan jag och vill gärna det råa kommer in också.

Men det är ju viktigt att kunna tända en man och lika viktigt att han tar ansvar för att hålla lågan brinnande, och där kommer ju de här smekningarna in, beröringarna m.m. Jag tycker också att det är viktigt att, an försöker se sej själv med den Andres ögon. Det är så lätt att lämpa över ett taskigt sexliv på den andre - när förhållanden gått i kras vill jag bara skrika " jag skrev inte under avtalet skälv på att hålla buset i liv" -det gjorde vi båda.

Men hur gör man då - jag älskar ju att hålla mej i rent och snyggt skick och kräver det tillbaka. Jag älskar fina underkläder såsom korsetter, strumpebandshållare och andra fina spetssaker - det brukar tom kunde tända sten.. Och där kommer även dt där i. Att om du själv känner dej sexig så ser andra dej också som det.

Något som ofta beskrivs i kvällspressen och magasinen är ju en skrikande rubrik

 " så får du bättre sex"

" vi lär ut de bästa sexställningarna"

 

...jo det kan ju vara intressant och läsa igenom men jag håller nog mer på att man får läsa av varann och ta stunden lite som den kommer. Jag älskar helt apropå sex - och det måste ju vara det med en som utstrålar att han själv vill ha det. Jag skiter fullkomligt bästa ställningar, bästa ställen etc. - för mej är det kan vi göra det här? Infallet och lusten kan ju faktiskt komma mär som helst, och det behöver kanske inte leda till fullbordan men som en uppstudsade och förberedande för vad komma skall - man ska inte förlöjliga grovhånglet, det kan vara väldigt upphetsande.

Själva det där uppbyggandet är ju spännande, men båda måste vara på samma våglängd. När man kommit så långt i ett fröhållande att man vågar lita på den andre så behöver man ju inte hålla på och läsa av hela tiden utan -kom Igen nu här älskling, här kör vi. Jag har haft sex på en del olika ställen men det är klart jag har många drömställen kvar, dock vet jag inte om den där 10000meters klubben intresserar mej har flugit så mycket och vill inte ha en kran i slutryggen utan det finns andra ställen där spänningen kan vara minst lika hög. Och det är väl också något som är lite upphetsande - kan vi bli påkomma? Klara vi det? För lika underbart och fint som man kan ha det i sovrummet, köket, badrummet eller någon annanstans så kan ju vid havet, på ängen, i skogsdungen vara minst lika bra. Lite barr i rumpan dör man inte av  ;)

Hettan ska stiga på kinden och andhämtningen ska bli snabb, åtrån och vilja ska beröra en och stiga i kroppen och den pirrande känslan man får när man ser på någon man tycket om ska inte försvinna....utan när so helst, var som helst och du hur ni vill är väl bara ni själva som bestämmer...

Så då ligger man där med en hand på höften, små stön som drar förbi örat, nafsande i nacke och örnsnibb, värmen stiger, pulsen slår och så känner man bara......

Porten är fortfarande öppen. nu vill jag inte stänga den utan jag fortsätter och som singeltjej tar jag mej nog an den biten inatt :)

 

 

 

Kaerlighed

och detta är ingen blogg för veklingar...

vi snackar sex.

 

 

 

Beröring, är något jag tycker är viktigt. För mej är beröringen så pass viktig i ett förhållande att utan den känns det fattigt. Att känna en hand löpa utmed axelpartiet när partner går förbi, en hand om i smyg letar sig lite under tröjan, lovehandels nyp. Men mina erfarenheter säger mej att många män, dock inte alla jag träffat anser att beröring är lika med sexinvit och det tycker inte jag och säkert många kvinnor med mej. Jag vet inte varför det är så men jag går till mej själv, jag behöver närheten och den där smekningen över axeln när jag minst anar den. 

Jag hoppas att många män läser den här, ja just den här bloggen. Läs den för din man eller pojkvän om du som jag som känt dej missförstådd någon gång. För jag tror att många kvinnor med mej behöver en beröring. Och det utesluter inte det tuffa hårda rusiga ja vi kan kalla det knullet. För det behöver vi liksom ni män också.  Men jag tror att vi behöver det här att någon rör vid oss, bekräftar oss men även jag som tjej gillar att utforska och vill, o nu är det helt personligt, men jag gillar att test nya saker, och det behöver inte vara extravaganta ting. Och jag gillar tuff sex också men det kommer vi till i ett senare kapitel.

Jag tror många män har svårt att prata om det här, det anses att man som man ska kunna "sätta på sin kvinna/partner" och jag förstår att det är frustrerande om man inte kan....men visst jag kan nog inte förstå allt. Detta med att det för er män är så ini helvete viktigt med att tränga in, ja ni får ursäkta mej men idag måste jag få använd såna hära ord annars tror jag inte det går fram. Om jag skulle cirkulera runt vad jag menar skulle det bara bli löjligt så nu talar/snackar vi klarspråk...klarar man inte ska man nog sluta läsa nu...hehe för jag läser 50nyanser av honom ;) så nu vänder vi upp och ner på allt..och förfasa er inte över bilderna.

Många män anser att detta med beröring hänger ihop med sex, eller att det skulle enbart vara en invit till samlag. Hm jag tänker, nej och jag kan nog svara för många kvinnor. Vi behöver beröringen för den visar att ni ser oss och bekräftar oss. När en man går förbi mej, låter sin hand bara så där smeka mina axlar, kysser min bara nacke så ser jag det som något underbart och att jag är bekräftad. Jag har aldrig sett det som en direktinvit - sen så kanske det ändå skett men absolut inte var gång som det skett då hade jag ständigt varit påsatt. Men jag tror att vi är så olika... För män ligger mycket prestige i det här.

Man ska som man ha jävla kuk och man ska klara av att bl.a. häva sig upp och klara av en missionär i minst 20 minuter på armarna. Hallå ropar vi tjejer glöm inte att röra mej.... Jag tror också att detta med ålder spelar in, ju äldre ni blir desto mer fasta i den övertygelsen blir ni. För så är det ju, vi som kön är ju inte i balans med varann. En man är som mest viril i sina unga då flyghavren ska sås, vi kvinnor är som fina viner blir i bättre form när vi legat till oss lite. Som jag nu i min blomstrande ålder försöker hitta en man i min egen ålder eller däromkring, och inser att vi är inte i fas...jag vill oftare än vad han kan och vill. Eller viljan finns nog men eftersom det inte alltid går så...ja vad ska jag säga hittar det på ursäkter. Och det är för många svårt att prata om, vi vill ju inte strö salt i såren och såra ännu mer, så tystnar vi säger det är ok, kan inte lyckas varje gång. Inom mej iaf så skriker åtrån och viljan att röra, men om röra då helt plötsligt är detsamma som invit då blir det ju fel. För mysa en stund utan krav på orgasm etc. är faktiskt härligt och bara skönt. Att inte kunna göra detta för att partnern känner sig misslyckad dödar buset, åtrån men inte lusten för den skriker så jävla så va fan hör han inte.

 

Hm jag funderar...är det därför detta med cougar ladies uppkommit som uttryck också- många kvinnor har insett att de behöver gå ner i åldern på männen för att få det de vill ha, men då fattar jag inte hur kommer det sej att äldre män tar yngre kvinnor.....jo nu vet jag och också varför dessa förhållande inte håller. Unga kvinnor vet inte vad att "kräva" och är lagom villiga och "lydiga" men sen så mognar de till en lite tempranillo så går de...

Jag ler, själv är jag inte intresserad att bli en cougar lady utan vill hitta någon -upppps inte nu på långa vägar men i framtiden som kan möta mej på vägen åtminstone. Och som inte bara ser smek och beröringar som inviter, utan bara kan röra vid mej utan krav, bara för att man vill hålla om, ligga sked eller bara krama om bakifrån när man står och lagar mat.

Jag har nog förstått lite granna att det låser sig totalt för vissa män när de kommer upp i åldern och tja inte kan. Men släpp prestigen gubbar ni anar inte vad lite om behövs för att göra oss lyckliga. och även detta med våra kroppar -jag är inte ultravacker, jag har levt ett liv och har mina märken efter det, men vill du lära känna mej så är det j mitt liv du ser framför dej när jag är à naturelle ....inte heller begär jag en adonis, jag begär att du är ärlig och genuine mot mej och dej själv. Att du vill älska/knulla/smekas med mej för att du innerst inne tycker om mej precis om den jag är. Och för att du vill ha närhet.

           

Nu får vi gå tillbaka till mej och vad jag tycker om, man kan se genom det generella ögat länge men jag måste väl närma mej pudelns kärna lite också...ni har nog redan förstått att beröringen i vardagen är viktigt för mej, men beröring kan också vara på avstånd. Va tänker ni säkert jo men det kan va det där telefonsamtalet du ringer till mej, du vill inget särskilt och avslutar med tycker om dej, puss o kram, detsamma med ett litet hjärta i sms. Det kan vara ett litet hjärta som inlägg på min tidslinje eller du verkligen talar om att du vet ingen bättre än mej, jo jag har fått såna och det värmer och berör. Sen är ju just den fysiska beröringen viktigast och du som man kanske nu äntligen förstår att du behöver inte bara prestera i sänghalmen utan jag vill att du rör mej, luktar på mej, pussar på mej - även om det nu skulle anses omanligt. När som helst, var som helst -kom igen nu släpp det där manliga tuffhetsskalet. Vill du ha mej i ditt liv så är det inte bara mej ansvaret ligger på utan på oss båda.

 

Då så - då har vi öppnat porten - denna helg avhandlas sex och enbart sex. hur kan vi attrahera varandra och få en relation att hållas levande. Jag är ingen expert - så diskutera gärna på "min lilla skattkammare" eller på min sida ..

 

På återhörande

 

 

Förväntningar från omvärlden

 

 

Det här med att må bra och att låta sej må bra, verkar ibland tillhöra omvärlden. Vad jag menar med det är att det finns så många förväntningar på hur vi ska agera och reagera efter att saker hänt. Jag kan bara gå till mig själv och min nuvarande situation. Som många av er vet så har jag och X bestämt att gå isär och det är ett gemensamt beslut och även om vi är ledsna för det och att det är ett misslyckande, jo allt man inte lyckas med är väl det men graden på det kan bara bestämmas av oss och ingen annan. Men omvärlden vill nog att vi ska vara mer ledsna än vad vi kanske är eller åtminstone visar. Så när jag igår får frågan "hur mår du själv nu" i en tråd på fb så svara jag: jo efter allt som har hänt mår jag väl ok, blir starkare för var dag.

Men hallå Hagberg tänker jag sen när jag ligger till sängs på kvällen varför svara du så? Du mår ju bra även om en viss ledsamhet visst finns inom dej men så mörkt som jag fick det att låta är det ju inte. Nu tror dom väl att du sitter hemma och gråter och skriver spalter till X och ber honom komma tillbaka.

 

Jag ler, inte i en enda rad om något sådant har jag gjort, utan jag respekterar honom och han mej. Men som jag svara så tror nog den här tjejen, som för övrigt är mer nära vän till honom än mej att jag gör det, för hon svarar " du är en stark brud" ... På morgonen bestämmer jag mej för att skriva till henne, säger det att jag inte fattar varför jag skrev så , jag mår ju prima. Vi hade en diskussion X och jag i lördags om just varför det blivit som blev och vi hittade mycket som faktiskt några trådar som hade skapat det hela. Men vänner är vi som sagt.

 

Jag mår alldeles förträffligt och det vill jag att omvärlden ska veta och det Nu. Det var länge sen jag mådde så här bra och det beror nog på att jag förut försökte lära mej att läsa gruppkoden i hans gäng men lyckades inte och det gjorde att jag kände att jag inte kunde vara den jag egentligen är. Tyckte det var svårt att platsa in, vilka förväntningar lades på mej. Vet att man bara ska vara den man är men fick hela tiden signaler om hur de ville att en tjej skulle vara och det gick inte ihop, jag knöt band på mej själv. Tror det är därför jag känner mej "fri" nu. Skulle jag någon mer gång komma ner dit får de banne mej ta mej om jag är -det vill säga frispråkig, glad, pigg, påhittig och till närmast galen. Jag är en frigjord tjej om älskar livet men medan jag försökte lösa deras koder så tystnade jag och det är jag idag förbannad på, för dom har aldrig lärt känna Katta, inte den riktiga Katta. Hon var så upptagen med att försöka plats in.

Så just det här med vad om förväntas av oss kan ställa till så oerhört mycket skit rent ut sagt. För mej så förstörde väl det de här men samtidigt vet man ju inte det. Det var kanske inte meningen alls utan en liten avstickarresa i livet för att jag skulle få upptäcka nya saker och få nya smaker i mun. För nyfiken är jag och kommer att så förbli, man ska inte döda in nyfikenhet utan bejaka den och det tycker jag gäller i allt. Jag är inte rädd för att prova på saker och vet att jag nog inte fått den sista käftsmällen i livet än och egentligen är jag glad för det.  Jag är ingen Svensson tjej som skulle må bra av ett liv i stilla lunk utan de ska hända lite ... visst är nedförsbackar jobbiga men de stärker mej också.

 

Men finns det då inget som skulle kunna få mej då helt på fall frågar du dej- det finns det säkert och många gånger har jag nog trott att jag varit i hamn men sen så har antingen jag själv upptäckt det eller så har upptäckten visat mej det att jag om igen varit inne på fel spår. Jo jag vet vad som nog skulle kunna få mej att känna mej något mer hemma men frågan är om jag någonsin kommer dit. Och då är vi inne på drömmar- så kallade livsdrömmar. De ska man aldrig ge upp, de liksom hoppet är det som sist ska lämna oss. För utan drömmar vad har vi då, ja en grå lite i mina ögon gråtrist vardagslunk som lätt blir tradig (ett ord X har lärt mej) och som inte får mej att må bra på lång sikt.

Jag behöver mina drömmar och fantasier och de kan röra sig om allt möjligt, huset i Italien/Provence, det huset behöver bara vara ett gammalt getskjul men det är mitt. Det kan vara den där eldige älskaren som orkar och kan hur mycket som helst.  Det kan vara de är oändligt härliga slingrande vägar som i livet får mej att må så där himla bra. Men ni ser det som är gemensamt bara för dessa drömmar är spänningen i livet utan spänningen så stannar det känner jag, utan att det rör på sig suktar jag vidare.

Jag är dock ingen person som tror att det är grönare på andra sidan staketet och inte är jag en sån som ger upp i förhållanden alltså. Tycker jag om någon så kan jag kämpa mej blodig för att få det att funka men märker jag att säg Du ger upp då kan jag lika gärna ligga hemma och sparka mej trött. För att kunna ge engagemang måste man få det i gengäld, jag måste möta pigga, glada, villiga, eldiga ögon för att inte börja tvivla.

 

Så var vill jag komma då, vad är slutkontentan av detta? ...Hmmm jag funderar ett tag jo jag tror det att man måste bestämma sig för vad som är viktigt för en. Och fråga sig ibland var är jag i livet, vad vill jag med livet? Nu skriver jag utifrån att vara en singelbrud och då kanske det är lättare än om man har familj och så. Men ändå att stanna i något som ingen av parterna mår bra av tror jag inte på, att gå och vänta på någon som det sen visar sig inte bryr sig ett dugg om det, är det någon ide? Vad menas med jag har inte stängt dörren helt...hm jag funderar vidare - jag stänger hellre aldrig en dörr helt, för där kommer nästa grej in ...vägra aldrig ditt liv en andra chans. Gick det inte första gången med vad det än gäller gör ett nytt försök -om det är värt det kan bara du själv och om det finns fler inblandade bestämma.

 

Livet är en resa och jag vill inte ha en resa i jämnmod - alltså en stilla lunk genom livet, men det behöver inte hända saker jämt, är ju inte så att jag hatar vardagslunken den kan vara skön allra helst om man har någon att dela den med. Men det är viktigt att se varann med öppna, nyfikna, eldiga, busiga ögon..och bejaka livet – ensam eller tillsammans.

Och nu vet jag vad vi ska avhandla nästa gång -bus, eldighet, kaerlighed ;)

På gensyn mine venner....

Är du som jag?

 

Är det så att du egentligen vet vad du behöver göra för att må bättre? Och så är det något som kommer i vägen? Jag brukar kalla det för latmasken, eller utkastaren (den som alltid vill skjuta upp saker) som kommer in och saboterar och gör så att det inte riktigt blir av. Vi brukar säga att vi har en liten jävul på ena axeln och en ängel på andra – men faktiskt jag tror vi har en folkhop inom oss som försöker påverka oss.

 

 Hur ofta behandlar vi inte människor runt omkring oss bättre än oss själva? Om en kompis berättar om hur hon gjorde bort sig igår säger man nästan alltid ”men det där var väl inte så farligt?” Eller om en annan vantrivs på jobbet är den normala reaktionen ”du måste ju byta jobb!”. Tänk om vi kunde behandla oss själva på samma sätt. Stötta oss själva i motgångar, klappa oss på axeln och säga ”det går bättre nästa gång” eller ”du är värd något mer”, ”damma av dej nu och res på dej”. Vänd ryggen till det och gå.

 

 

 Det här är något jag gett mej nu som löfte, att ta hand om och stötta mig själv ännu bättre och bli min egen bästa vän. Det handlar också om att lyssna på mig själv, säga ifrån ibland och känna efter vad jag själv vill och inte bara göra saker för andras skull. För mig så kommer år 2013 bli året då jag ska jobba mer med det här. Det gör jag till exempel genom att göra saker och avsätta tid åt sånt som jag mår bra av och tycker är roligt, som att träna, simma, fixa hemma, måla, pyssla med blommor, fixa hemmaspa ibland. Det ger ju mig energi. Även tid åt långa promenader med Totte eller på egen hand är viktigt för mig. Att ta hand om sig själv kan också handla om att sova och äta bra, och på så sätt visa mig själv att jag är viktig och värd att tas om hand.

Jag vill inte gå miste om de upplevelser som ett liv levt med öppna sinnen ger. Jag tror inte att livet bara handlar om att veta och förstå, det handlar också om att förundras. Man pratar mycket om att fånga dagen. Det tror jag inte på. Det är för stort. Att fånga en hel dag, det är jättesvårt. Jag vill hellre fånga ögonblicken. Carpe momentum  - i de små stunderna där jag har mått bra har det funnits tröst.

”gråt en flod, bygg en bro och gå över den

 

 Vi hamnar då och då i konflikter med vårt inre, det kan bero på separation, dödsfall, avsked av annan sort. Allt detta brukar då förenas med sorg. Sorgen är ett läkeverktyg, vi måste gå igenom den och låta det göra ont. Först därefter kan vi resa på oss och gå vidare. Så gråt allt vad du bara kan, bygg den där jävla bron och passera vattnet sen -starkare än förut.

 

När man sen går vidare – och hur lång tid allt tar är det nog ingen som vet –man vet bara när de har fallit på plats för då känner man ett lugn i magen . Det är då man ska bli guldkornsletare.

 

Genom att vara guldkornsletare så fokuserar man på det positiva i livet i stället för problemen. Bli en guldkornsletare i vardagen. Stanna upp och tänk efter vad det är du uppskattar. Fundera över vilka mål du vill uppnå och uppmärksamma dina, små och stora, framsteg på väg mot målet. Belöna gärna dej själv. Acceptera dig själv som en värdefull person. Säg till dig själv att jag är någon, att jag är klok, bra och att många bryr sig om mig.

 

 Stärk dig själv med positivt självprat och positiva bekräftande ord. Och det här med affirmationer som det heter hjälper faktiskt. Jag känner en kvinna, som står på torget och säljer sina fårskinn, helt underbara är de och hon. En dag i höstas var hon så nere kände sig ledsen misslyckad, äktenskapet funka väl så där som hon sa. Jag kom att tänka på att jag hade en liten lapp i min plånbok som jag burit med mej i många år och som gjort att jag känt mej på gott humör när jag läst den – jag tänkte hon behöver den mer nu – jag kan klara mej utan. Sagt och gjort jag tog upp den ur plånboken och sa ”Sanna du ska ha den här – läs den ofta för den handlar om dej. På den stod det:

”glöm inte att du är värdefull”

 

 Jag mötte Sanna häromdagen igen på torget och det tog inte många minuter förrän hon började prata om lappen och vad den gjort för henne. Hon hade skapat egna som hon bar med sej och nu ville hon ge mej en tillbaka – för nu var jag ledsen för mitt kraschade förhållande. På lappen jag fick tillbaka stod

”glöm inte att du är vacker”

 

Och så sa hon – du har den vackraste själ jag vet för du gav mej den där lappen när jag var nere och du såg det och förstod det. Jag fick tårar i ögonen, där står vi Sanna och jag, vi känner bara varann genom dessa skinn men när vi har setts så hinner vi avhandla mycket, hon jobbar annars som medicinsk sekreterare som jag så vi har ganska mycket gemensamt.

 

 Det är vanligt att man har alltför höga mål och förväntningar. Det är därför viktigt att de mål som du sätter upp är rimliga och att du har en chans att uppnå dem. Vi har alla säkert mer eller mindre dåligt samvete för att vi inte äter rätt eller är tillräckligt fysiskt aktiva. Bli därför glad för varje gång du äter lite mer sunt och rör på dig lite mer. Om du inte trivs riktigt bra så kan det vara dags att prova nya vägar, vad det än gäller. Fråga dig själv vad det är som inte stämmer och tänk efter om det blir bättre om du gör saker och ting annorlunda. Uppmärksamma alla små steg du tar som en hjälp för dig att må och fungera bättre. Det är bättre med ett litet steg än inget steg alls.

 

 När vi motionerar exv. Så frisätts endorfiner. Dessa hormoner stimulerar i sin tur nybildningen av nervceller i hjärnans hippocampus, ett viktigt område för bland annat känslor och minne. Det kan vara förklaringen till varför deprimerade mår bra av att röra sig. När jag för många år sedan gick i väggen eller som jag hellre säger, ramla ner i det där förbannade hisschaktet så började jag så småningom att var morgon innan frukost gå en långrunda runt Åbackarna i Norrköping, jag hade musik i öronen och gick raskt. Det fanns dagar när vädret var skit som jag försökte skolka men nej det fick jag inte och när jag kom in sen var rosenkindad och mådde bra.

 

Skratt fungerar också som en inre joggning. Det sägs att 20 sekunders hjärtligt skratt motsvarar den motion som fås genom tre minuters ansträngande rodd. Ett gott skratt sätter fart på hjärtat, lungorna och nervsystem. Skratt leder till en rad muskelvibrationer, vilket i sin tur ofta ger upphov till en djup avslappning. Att träna avslappning och meditation kan vara ett bra sätt för att allmänt må och fungera bättre, öka glädje och självförtroende samt få en bättre sömn. Genom att gradvis slappna av i olika muskelgrupper i kroppen känner man sig lugnare och mera i balans. Jag brukar använda mej av spikmattan och men även så händer det att jag kör det qi gong programmet vi hade i den grupp som träffades tre ggr i veckan när jag var sjukskriven. Där arbetade vi efter kinesologi, och österns lära om kroppen. Det finns mycket vi västerlänningar inte tänker på i vardagslag, mycket vi kan lära oss av Asien.

Så det är viktigt att bli vän med dig själv för du kommer att må och fungera bättre, stärka ditt självförtroende, lugna ner dig och sova bättre. För att bli vän med dig själv behöver du behandla dig själv som en vän och ställa rimliga krav på dig, ta hand om dig på bästa sätt och förstå dig själv.

 

Jag har redan börjat – när kommer du med?