Kärlek

Jag har rest en hel del och många gånger har jag blivit både förälskad och kär. Det året som jag besökte Sri Lanka blev jag både ock. Jag blev störtförälskad i elefanter. Stora, härliga, muskulösa och helt fantastiska djur.

Direkt när jag anlände till mitt hotell stod hon där, Pinnawata – ja hon tillhörde damen som ägde hotellet och hon användes främst till att låta brudpar rida på sej vid deras stora dag. Annars var hon mest strövande runt på själv tomten. Mitt första egentliga möte med henne var en dag då jag låg i solstolen och lyssna på en ljudbok, tror mej att det var en John Grishams thiller. Jag börja höra genom hörlurarna hur folk skrattar och jag öppnar ögonen och ser att de tittar åt mitt håll – först undrar till vad tills jag ser, i ögonvrån hur en snabel sticker fram och snor en banan på mitt bord.

Jag vänder mej om och där står hon ser på mej lite skamset men när jag sen sträcker fram ytterligare lite frukt mumsar hon på. Killen som är hennes skötare kommer fram och ber om ursäkt att han inte hade mer koll på henne och lovar att fixa ny frukt. Jag säger, nej gör inte det, du kan inte ana vad detta betytt för mej.

När jag ser in i hennes ögon blir jag lugn. Elefanters ögon speglar lite utav ett lugnt själsliv. Hela deras varelse andas lugn och frid. Visst blir de stressade kan de bli rent utav farliga men inte annars.

 

Jag erbjuds en tur på Pinnawata en dag – hon är en sån elefant som aldrig bär en så kallad bärstol eller sele. Så hur jag kommer jag upp säger – jo säger killen det fixar vi. Han säger några ord och sen till mej att jag ska sätta min fot på hennes knä när hon erbjuder mej den i liggande halvställning – när jag gör det säger killen ett kommando och hon reser på sej samt höjer foten och knäet så att jag höjs i luften och kommer upp till nästan mankhöjd. Då kan jag med en ganska lätthet svinga mej över och så sitter jag där cirka 3 meter upp i luften. En svindlande känsla. Allt jag har och hålla mej i är en kätting som hon har runt halsen, så det gör jag. De stickiga håren som hon har sticker i mina lår, häftigt känsla

Jag åker till staden Kandy, alldeles utanför den staden på ligger det en liten by som heter Pinnawela. Där ligger ett Elephant Orphanage, alltså ett barnhem för elefanter. Under kriget mot tamilerna for elefanterna mycket illa, ofta kom de i skottlinjen och deras mammor fick sätta livet till. Därav samla man in ungarna och nu bor de här på barnhemmet. Ja inte alla så klart men när jag besöker det bor det cirka 80 st där i olika åldrar. De får hjälpa i jordbruk men även fungera som en turistattraktion i och med att det behövs mat till dom, mjölk till de minsta. Så man betalar ett inträde för att se dom och de pengarna går till bland annat mjölk.

Två gånger per dag leds de ner till floden för att få bada, stoja och leka med varann. När jag varit på barnshemmet så går jag marknadsgatan ner. Plötsligt så tar en man mej axeln och säger att ni ska nog inte stå på gatan nu. Jag känner hur marken vibrerar och vänder mej om. Där kommer dom lyckliga och stojiga som den värsta skolklass på väg mot ett badhus. De kommer så pass nära så att jag kan ta på dem.

 

Jag sätter mej på en restaurang som ligger precis intill och intar min sena lunch samtidigt som jag kan se dessa stojiga ungar fara runt och leka som alla barn älskar att göra.

 

Tillbaka till min ridtur.

 

Pinnawata skrider ner mot havet och där i har hon glömt bort att hon har mej på ryggen. Hons sträcker snabeln i vattnet och drar in, sen sprutar hon över sin rygg – ja där jag sitter nu alldeles dygnblöt men lycklig.

 

 

Förälskelse kontra kärlek

Förälskelse är väl det som får oss människor att bli helt konstiga av oss. Att vara nära någon annan människa som vi tycker om och älskar får oss att både bli varma inombords men också att vi kan ge värme till andra ger åtminstone mej tillfredställe utav glädje och tillfredställelse.

 

När kärlek eller förälskelse uppstår så tar hjärtat över all hjärnfunktion, men vi ger gärna upp utan någon som helst protest för just förälskelser får oss att må bra. Vi bara slänger oss ut – med en totalt orädsla som är så fantastisk.

 

När vi talar om kärlek brukar man skilja på en romantisk kärlek och en passionerad förälskelse. Ordet passion betyder egentligen lidande. Den franska författaren och filosofen Voltaire hävdade att Lyckan är en dröm och lidandet verklighet. En del hävdar att förälskelse handlar om ett psykotiskt tillstånd medan kärlek handlar om förnuft. De skiljer alltså på kärlek och förälskelse

I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt. Hunger- och trötthetskänslor minskar, sexlust och behovet av närhet ökar. Förälskelsen är en underbar kraft som även kan vara en dörr till förändring, en möjlighet att utveckla nya sidor hos sig själv och förändra riktning i sitt liv. Förälskelse är en stark drift förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen vanligen bara några veckor eller månader.

Samtidigt är förälskelsen en tid när man är öppen och mottaglig för att förändras och där kärleksrelationen kan vara en hjälp för att utvecklas i sitt sätt att relatera till andra – att mogna och växa tillsammans genom relationen. Under den perioden ser man möjligheter man kanske aldrig annars ser, man har en otrolig kraft och kan förändra mycket hos sej själv.

 

Enligt forskarna så kan man exakt biologiskt likna den omtumlande känslan som vid förälskelse kan  liknas vid ett narkotikarus, så stark är den. Och lika underbar som besvarad kärlek är, lika ont gör ett svek.

För att vara förälskad är som att vara berusad. Och förälskelsen frigörs genom våra starka känslor för den andre. Bland annat sätter kroppens eget opiatsystem igång och som kan liknas vid kemiskt amfetamin, nästan fördubblas och gör att vi får lustfylld energi, knappt känner någon hunger och får ett hjärta som slår.

 

Så som slutkläm kan man väl säga att vårförälskelser inte är så konstigt men det är väl nu på hösten när mörkret smyger sig in som vi skulle behöva en rejäl dos av allt detta. Få sitta i tvåsamhet med en massa ljus tända, äta romantiska middagar vid ett dukat matsalsbord, diskutera till långt in på natten och sen älska passionerat.

 

Och jag längtar – för jag är inte förälskad just nu – men du sköne man kom gärna förbi. För tror du inte på kärlek vid första ögonkastet så kan jag gå förbi en gång till ;)

 

 

 

 

 

Begagnad man i bra skick reas ut

 

Det här är min vän Anders. Jag har känt Anders i ungefär 1 år, lite mer. Kort om honom han bor i Stockholm, arbetar som möbelrenoverare, men han är även fotograf och medlem i svenska Sherlock Holmes förbundet. Va det sista innebär vet jag inte direkt och jag vet inte om jag vill veta det heller.

I alla fall vill jag skriva om Anders – för han är en av mina vänner som jag kan dryfta det mesta med – allt om själsliv, kärleksproblem och vardagliga saker. Vi har lätt för att skratta, garva och rent ut sagt fåna oss i alla möjliga saker. En sak ska dock tilläggas – vi har bara träffats en enda gång.

Hur träffades vi då – jo genom Facebook, vi var båda två medlemmar på en sida och vi fick kontakt, blev nog lite, observera nyfikna på vem den andre var, vi beslöt därför att träffas. Sagt och gjort, 2011 dagen före midsommarafton kom Anders ner till Skåne för att vi skulle ses – ganska snart insåg vi att det var nog inga kärlekskänslor vi hade för varann och vi hade gjort upp planer för vad ska ske om vi inget känner.

Vi skulle äta sill o potatis, hm vi skulle också till Ystad – till en god vän till honom men framförallt skulle vi inte hänga upp oss på om inga känslor fanns. Det blev en av de mest roliga midsommarhelger jag haft – så mycket skratt, djupa samtal och diskussioner på balkongen till långt in på natten.

Anders är väldigt djup av sej men samtidigt fånigt fnittrig. Han är en glad skit som älskar att dricka cappuccino ute, har aldrig i hela mitt liv varit så mycket på Espresso house som när han var här. Han gillar att ”borra” ner sig i psykiska diskussioner och vill gärna vända och vrida på det vi samtalar om - detta gör diskussionerna väldigt intressanta för man får en lektion i att se saker och ting från olika håll.

 

Han har precis som jag gått i väggen därför har vi väldigt att prata om just det psykiska måendet. Det är inget vi är rädda för utan mer intresserad av att försöka förstå. Vi vänder och vi vrider för att försöka se det ur den andres synvinkel och på så sätt försöka förstå hur den andre tänker. Hm kan han säga men är du riktigt klart tänkande nu Katarina? Klart som korvspát säger jag – o så börjar vi om igen.

Ofta när vi samtalar så gör vi det via chat eller via telefon och ofta så tar vi upp ämnen vi redan har pratat om för det är ju så att ämnen mognar också i det undermedvetna – o det kan hända rätt ofta – att Anders säger , jag har tänkt på det du sa – och det ligger någonting i det. Jag får ofta höra av honom att jag är intelligent och snäll. Men även så kan han avsluta med: jag är mycket glad att du finns, ♥ du är söt och snygg och en bra vän och en fin vän samt intelligent kvinna. * Jag vrider mej av stolthet och blir mallig J *

 

Och vet du Anders Jag är glad att jag har dej J så nu sätter jag ut det offentligt – du har denna text vid ett av dina foton på Fb – lika bra att vi säljer ut dej så att du kan få någon fart på allt – för inte ska vi hänga läpp.

för att livet har sina motgångar. Som jag skrev och skickade till dej häromkvällen:

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Så alla flickor här är han:

Begagnad man i bra skick reas ut. Händig och klok. Tuff och snäll. Rolig och lugn. Konstnärlig och nyfiken. Har gått många mil men är nyservad:)

 

Pöss & kram Anders J

Influenser

Alla influeras vi av olika människor, det kan gälla hur de lägger upp saker och ting och även andras livsöden. Jag beundrar starka innovativa människor, människor som också vågar lyssna på sitt inre och vågar tala om det.

Olika människor influerar en i olika ämnen – för mej så slår mitt hjärta extra slag för Jamie Oliver och Per Morberg när det gäller matlagning, Kråke och Ernst när det gäller heminredning. När vi kommer till själslivet så blir det lite mer intimt – Stina är en av de vänner till mej som vet mycket om mej, jag kan inte undanhålla något för henne då tittar hon på mej med kisande blick och säger men det är väl så här gumman du tänker egentligen..… hmmm tänker jag hur visste du det. Har även några manliga vänner som jag kan dryfta ”känsliga” saker med och det är något jag uppskattar. Bland annat Anders i Stockholm – ja du är speciell, blir nog aldrig klok på dej , och jag tror jag är en tillgång för dej också

 

För när vi kommer till exempelvis kärlek och känslor är vi sårbara, då behöver man någon, några som man kan diskutera med som inte dömer en men som inte alltid bara säger ”ja du har så rätt” utan kanske även vågar ifrågasätta och sätta saker på sin spets. Men i god ton och inte för att göra en upprörd och såra. Utan bara få en att tänka till.

Två kvällar nu i rad har Anders och jag haft halva nattliga manglingar om minerade områden såsom kärlek och psykisk hälsa, det är intressant hur ett samtal kan svänga så enormt under en timme eller två. Vi har avhandlat kärlek, till någon speciell, kärlek till livet, hoppet till livet – att orka leva, och att man faktiskt har ett eget ansvar över sitt eget liv. Inget kommer gratis utan man får kämpa lite. Vissa får kämpa mycket och jag tror att det får vi nog alla ibland – alla har vi upp och nedförsbackar.

Anders säger: men du är så positiv jämt och jag tror att du har det lättare då. Hm jag funderar lite och just idag ramla jag över en artikel med Ernst Kirchsteiger som fick mej att inse ja det är precis så jag också funkar. Han liksom jag tror att generositet och snällhet alltid  lönar sig men att det kan innebära att man åker på smällar ibland och att man kan uppfattas som naiv. Men som han säger i intervjun – att det är smällar man får ta och att han hellre åker på en massa smällar och gärna fortsätter att vara snäll och generös. Man kan inte bara gå in i något och bara doppa stortån – man måste våga blöta ner hela sig J .

 

Så kanske det är så – många vet jag retar sig på att jag är så positiv. Bland annat minns jag att när ett förhållande tog slut så mådde jag inte så bra men jag valde inte att gå ut och visa min olycklighet utan jag la upp den där masken – och det är inte bara på ont jag gör det utan jag tror på att det hjälper mej i längden ändå. Där är jag lik min mor, för när far dog så visa inte hon utåt hur mycket hon sörjde. Hon sa – jag vill sörja på mitt sätt, andra har inte med det att göra. Och så la hon på sej masken och förmodligen grät hon när hon var ensam. Men hon valde det, precis som jag ofta gör.

 

För där har vi kärlek och känslor – vi är alla olika och jag tar gärna smällarna men jag vill fortsätta med att vara positiv, snäll och generös.

Tack!

Totte…

Hon har lovat mej att jag skulle få blogga en dag. Och nu har den dagen kommit.

 

Igår blev jag hämtad av husse Mille vid rastgården – ja vi hade saknat varann så mycket så vi skulle ha en killkväll ihop med de andra grabbarna. Men dagen började med en jättelång runda först runt Wrangelska parken och jag vet precis var man ska kissa för att märka ut att den här parken är MIN.

 

Efter det så gick vi till rastgården och först var ingen där men sen kom Angus och han brorsa med husse och då fick ju matte någon att prata med så jag fick springa runt lite med Angusboy . Efter de så sa vi hej då och så gick vi runt St: Olovs sjö – jag tyckte nog att mamma log ovanligt mycket och titta på träd och buskar med lystna ögon. Hon verkar ganska lycklig och det gör mej glad

Väl hemma fick jag min macka och tur är väl det – jag älskar skinka och mammas hembakta valnötsbröd. Efter det tjata jag till mej ett par gånger om att vi skulle sitta på balkongen- då kan jag liksom hålla koll på alla mina ställen och skälla ut gamla tanter med rullatorer och andra hundar som går i min park och på min gata ja för Regeringsgatan är också min – så det så!

 

Sen ringde och smsa alltså husse och det var äntligen dags för en killkväll – en sån där kväll där tjejer som mamma inte får vara med ;)

Så mamma och jag  skildes åt där vid rastis – ja först var de tvungna att kramas och prata lite …meeeen se till att vi kommer iväg då husse -….i morgon ska jag nog hem till mamma igen och käka köttbullar..

 

Kram & voff <3

Höstpyssel

 

 

 

Nypon, rönnbär och kastanjer är typiska tecken av höst tillsammans med fint färgade löv. Morgonen var enklar och kall morgon när Totte och jag nu var ute och jag får en massa idéer på vad jag vill göra idag. Tror att livslusten börjar komma tillbaka – näe jag hade inte tappat den men eftersom jag nu varit hemma på grund av en operation så har allt gått i hm som min mamma sa polymasar stil – jag har gått omkring och dragit benen efter mig.

 

En ny dörrkrans står på agendan idag och för att kunna fixa det så måste vi ta en runda idag runt St: Olovs sjö för att plocka kastanjer. Ögonen ska även titta efter både nypon och rönnbär. Skulle vilja ha sådana här hjärtan och då måste jag hitta det jag behöver och om jag inte minns fel så finns det vid Wrangelska parken.

 

Ha en härlig höstdag därute!

 

 

 

 

 

 

 

Att inreda i kolonialstil

Jag har alltid älskat dekorera - vad som helst. Jag har alltid beskrivit min stil som eklektisk inredning men vad är eklektisk stil? Har du eklektisk stil också? Det första vi behöver göra är att ta reda på vad "eklektisk" betyder Eklektisk är ett adjektiv och betyder att man försöker förena idéer från olika håll. ibl. osjälvständigt el. okritiskt Aha man kan alltså säga att det är ett finare ord för blandad alltså. Men säg det då tänker du.

Så det beskriver lite så som jag är. Jag dras till och kan uppskatta så många olika typer av stilar är det överväldigande.. Om jag hade pengar skulle jag ha ett gammalt hus med många rum så jag kunde fylla dem med alla stilar jag älskar. Blanda dem upp, naturligtvis. Men jag har nog alltid dragits till det vita så jag var inte sen att anamma stilen som kom att betecknas som Shabby Chic. Stilen mötte jag för första gången genom författaren och inredaren Rachel Ashwell en amerikanska som myntade begreppet och på tv lärde ut hur man enkelt och finurligt skulle kunna fixa till stilen med gamla loppisfynd – ahh tänkt jag som gjort för mig som älskar loppisfynd.

Genom filmen ”Mitt Afrika” – och kom den koloniala stilen mer och mer in men det skulle ta ytterligare några år innan jag helt anamma den. Som alla andra har jag gått igenom den vita shabby ett antal gånger först –och jag älskar den men nu känner jag att jag mer och mer landar.

I och med min mors bortgång så ärvde jag lite möbler samt att jag tog över min systers matsalsbord, visst ska erkännas fanns tanken på att måla om hennes möblemang i vitt men när det kom på plats och ihop med mina andra mörka möbler i mitt annars så vita hem så bara – ja lugnet la sig och jag kände att nä nu är det dags att satsa på den koloniala stilen. Tavlor har jag ifrån resor i Asien och sen blandar jag det då med svartvita fotografier och andra antika tavlor.

Ännu är jag inte klar, mycket arbete kvarstår. I vardagsrummet ska stolar kläs om, tavlor målas eller ramas in. Men att jag har att göra är det som gör mig så lycklig – för jag älskar att få hålla på med att inreda. Och när jag är klar där så har vi sovrummet kvar – där snurrar det just nu med inredningsidéer och jag vet inte riktigt var jag ska börja men en sak vet jag - roligt kommer jag att få.

Än så länge verkar det som om att Shabby Chic håller i sig ett tag till men då är det roligt att får vara ute och exprimetera och vara lite eklektisk igen. Finns en massa kul idéer att få både igenom böcker och internet. Och att få blanda in det mörka i allt det ljusa som jag redan har gör att jag får ett djup i hela bilden. Jag kommer att återkomma med fler bilder när jag blir mer klar här hemma.

Vill rekommendera dessa två bloggar också som ger mycket inspiration:

http://vitahemligheter.blogspot.se/2012/09/utlottning.html

http://www.kraksstuga.se/