Två bröder
Ossi gammelgubben i familjen har
fått tillökning i form av lillebror Henry. Henry kom till oss i december förra
året, han kom till oss efter en lång tids diskussion om huruvida Ossi kanske
behövde lite sällskap i form av en kompis. Kanske skulle Ossi hålla sig mer
hemma, ha lite mer kul ihop med en kattkompis. Sagt och gjort, vi letade på
blocket, vi ville ha en stor katt och valet föll på en Maine coon som även har
vanliga smeknamn såsom tvättbjörnskatt eller
skepparkatt.
Maine coon anses vara den första
kattrasen från USA. Man vet inte riktigt hur rasen uppstod men det finns många
sägner kring det. En av de vanligaste är från just delstaten Maine och går ut
på att katten uppstått genom parning mellan katt och tvättbjörn, raccoon på
engelska, därav namnet. Detta menade man på grund av storleken på katterna och
deras stora, yviga svansar. En annan mycket omtvistad skröna är att den franska
drottningen Marie Antoinette hade dessa katter som husdjur under den franska
revolutionen och att hon valde att skicka dem i en båt till Amerika för att de
skulle slippa undan revolutionen. Fniss knappast tror jag troligare är att
katten uppkom genom naturliga korsningar mellan långhåriga katter som sjömän
fört med sig till Maines hamnar och engelska katter som nybyggarna tog med sig
på 1600-talet.
Henry är 75 % Maine coon och 25 %
norsk skogskatt, båda de raserna blir stora och lurviga med tofsar på öronen,
Maine coon har även tvättbjörnens vita ringar runt ögonen. Henry har allt
inklusive en förmåga att dra igång allt, inklusive Ossi. Till sättet sägs Maine
Coonkatten vara rätt hundlik; de vill alltid vara med överallt och se vad den
övriga familjen har för sig. De har ofta lätt att komma överens med andra djur,
både hundar och andra katter.
Temperamentet är alltigenom
väldigt lätt och stabilt och de är framför allt otroligt snälla vilket i
kombination med dess storlek gör att de gör sig välförtjänta av smeknamnet
"The Gentle Giants". Henry är en kattunge.... Hade vi glömt hur det
är att ha en kattunge. Detta ständigt nyfikna, detta ständigt pockande, detta
ständiga "jag vill vara med, vad gör ni, får jag också" osv. Han
påkallar sin uppmärksamhet genom att göra saker han vet att han inte får,
krafsar jag där så kommer dom och man kan få kurra, burra och nafsa och bita
lite grann.
Ett roligt särdrag hos Maine coonen är att den förutom det vanliga
jamandet ofta använder sig av ett kvittrande "brrrp", vilket man ofta
hör när de är busiga eller då de är ömhetstörstande och vill ha kontakt. Som
många Maine coonkatter så har även Henry en förkärlek till vatten och leker
gärna under rinnande vattenstrålar och i fågelbadet.
Oftast så kan man bara garva åt
honom och allra helst framkallar de skratt och flin när de busar runt
tillsammans. De kan liksom båda två reta varann till vansinne, och Ossi den
lite äldre tycker ju om att sova medan den andre vill att det ska hända något
hela tiden. Ibland far de runt och hoppar upp i luften ca en meter minst och
utmanar varann. Man ser glimten i ögat och hur
de båda gillar detta, ibland somnar de tätt
tillsammans.
Det roliga finns i Ossis
uppfostran eller hans metod till uppfostran av den lille, han kan gå fram lite
John Wayne stil med breda axlar, ta ett strypgrepp, hålla fast den lille en
stund, den andre ligger bara och väntar, sen plötsligt kommer Ossi på att han
ska nog tvätta den andre och så blir det blir det. Den lille kan hålla på att
reta och vilja dra igång Ossi som då blir trött och ger honom på tagen, men får
det Henry att sluta, nej skitkul kom igen meeeeer ... och så är de igång.
Finns det då inget han inte är
förtjust i, ja det ska väl vara det här med att vara ute. Jo det går kanon om
matte och husse har mej kopplad och går där jag vill, under vinbärsbuskar,
bakom päronträdet, står stilla och tittar, in igenom staketet till Ingvars
trädgård -då är det kul. Men inte när de binder mej och jag ska å runt själv...
då vill jag bara in och får jag inte det välter jag urnor och krukor, virar in
mej till strypningsgrad i olika grenar etc.
Men de två bröderna har det
väldigt kul ihop, de har verkligen funnit varann och trivs bra tillsammans. Och
vi har märkt är att det att Ossi har fått en väldig beskyddarinstinkt till Henry
– lillebror ska räddas och skyddas från allt. Helt plötsligt brusar han upp
emot hundar, ja även Amstaffs, de får inte komma i närheten av lillebror. Ossis
nya vän – rör man inte ostraffad.
Men nu kommer sommaren snart och
de båda kommer säkert att ha en massa bus och kul ihop..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar