På
vingar av stål
Det
börjar med ett muller, ett dån som sprider sig igenom kroppen. Jag lyfter ena
benet och liksom kavar, kanar över pallen, sätter mej ordentligt, fäller ner
visiret och lägger händerna på hans västkant- säger ok jag är klar!
Gasen
accelererar, det dundrar och vibrerar och plötsligt släpper han kopplingen och
iväg vi far. Först lite långsammare genom stan, förbi torg och caféer, vinkar
lite lätt till folk vi känner. Sedan ut på landsvägarna. Farten ökar och jag
känner hur hästsvansen fladdrar i vinden.
Gasen accelererar än mer, det drar i visiret, kurvor jag älskar kurvor,
följer bara med liksom.
Det är
väl lite över två veckor sedan den nya järnhästen kom hem till oss, den har en
mycket tuffare stil. Vi gillade båda två den andra men P har velat ha en sån
här en tid nu och efter besiktningsrundan med den "lille" Hondan så
tog han en tur in till handlaren och där stod den och glänste. En riktig
nostalgiker, en beauty med mycket krom och två färgad förstås
Färden
går vidare, på småvägar, slingriga mitt ut i moder natur. Rapsfälten blommar,
traktorer arbetar på åkrar, hästar och kor i hagarna -allt susar vi förbi men
ser ändå och njuter. Ibland pekar vi på något vi ser, ett fint hus, en ovanlig
ko eller något annat. Att sitta där på bönpallen och se detta, känna vinden dra
i hästsvansen, känna alla dofter, känna alla smågupp och bara vara där just nu
och ingen annanstans är livet.
Livet
med båge är inget jag är född till. Hade aldrig suttit på en mc innan jag
träffade Peter. Jag såg dem som barn, hm Peking Outlaws hade ju lokal på vägen
ut till landet där jag är uppvuxen. Långhåriga killar, med skräniga tjejer.
Tufft var det, och lite spännande. När jag sen flyttade hemifrån så blev
Pekings första maj tåg ett måste, de samlade säkert runt en 1000 bågar och åkte
sist i första maj tåget, vad jag vet så fick alla betala en startavgift som
oavkortat gick till barnkliniken på sjukhuset. Fin gest tycker jag nog och
fortfarande kör det denna runda.
Under
några år så bodde jag utmed denna runda, Södra promenaden och så svängde de ner
mot Drottninggatan ... jag satt i mitt vardagsrumsfönster och såg dem komma,
det mullra och dåna - Harley Davidsson och en och annan flagga var fastsatt bakom
ledarhojjar Peking Outlaws, St: Olofs mc, Norrköpings mc och klubbar från
närliggande städer. Idag är klubbarna fler i Norrköping och jag tror att även
de åker med i tåget.
Att jag
en dag skulle få, susa fram som jag nu har förmånen att få göra, jo det är en
förmån. Att få sitta där på bönpallen, nära den man älskar och fara fram i det
skånska landskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar