På vingar av stål

Det börjar med ett muller, ett dån som sprider sig igenom kroppen. Jag lyfter ena benet och liksom kavar, kanar över pallen, sätter mej ordentligt, fäller ner visiret och lägger händerna på hans västkant- säger ok jag är klar!

Gasen accelererar, det dundrar och vibrerar och plötsligt släpper han kopplingen och iväg vi far. Först lite långsammare genom stan, förbi torg och caféer, vinkar lite lätt till folk vi känner. Sedan ut på landsvägarna. Farten ökar och jag känner hur hästsvansen fladdrar i vinden.  Gasen accelererar än mer, det drar i visiret, kurvor jag älskar kurvor, följer bara med liksom.

Det är väl lite över två veckor sedan den nya järnhästen kom hem till oss, den har en mycket tuffare stil. Vi gillade båda två den andra men P har velat ha en sån här en tid nu och efter besiktningsrundan med den "lille" Hondan så tog han en tur in till handlaren och där stod den och glänste. En riktig nostalgiker, en beauty med mycket krom och två färgad förstås

Färden går vidare, på småvägar, slingriga mitt ut i moder natur. Rapsfälten blommar, traktorer arbetar på åkrar, hästar och kor i hagarna -allt susar vi förbi men ser ändå och njuter. Ibland pekar vi på något vi ser, ett fint hus, en ovanlig ko eller något annat. Att sitta där på bönpallen och se detta, känna vinden dra i hästsvansen, känna alla dofter, känna alla smågupp och bara vara där just nu och ingen annanstans är livet.

Livet med båge är inget jag är född till. Hade aldrig suttit på en mc innan jag träffade Peter. Jag såg dem som barn, hm Peking Outlaws hade ju lokal på vägen ut till landet där jag är uppvuxen. Långhåriga killar, med skräniga tjejer. Tufft var det, och lite spännande. När jag sen flyttade hemifrån så blev Pekings första maj tåg ett måste, de samlade säkert runt en 1000 bågar och åkte sist i första maj tåget, vad jag vet så fick alla betala en startavgift som oavkortat gick till barnkliniken på sjukhuset. Fin gest tycker jag nog och fortfarande kör det denna runda.

Under några år så bodde jag utmed denna runda, Södra promenaden och så svängde de ner mot Drottninggatan ... jag satt i mitt vardagsrumsfönster och såg dem komma, det mullra och dåna - Harley Davidsson och en och annan flagga var fastsatt bakom ledarhojjar Peking Outlaws, St: Olofs mc, Norrköpings mc och klubbar från närliggande städer. Idag är klubbarna fler i Norrköping och jag tror att även de åker med i tåget.

Att jag en dag skulle få, susa fram som jag nu har förmånen att få göra, jo det är en förmån. Att få sitta där på bönpallen, nära den man älskar och fara fram i det skånska landskapet.

Två bröder 

 Ossi gammelgubben i familjen har fått tillökning i form av lillebror Henry. Henry kom till oss i december förra året, han kom till oss efter en lång tids diskussion om huruvida Ossi kanske behövde lite sällskap i form av en kompis. Kanske skulle Ossi hålla sig mer hemma, ha lite mer kul ihop med en kattkompis. Sagt och gjort, vi letade på blocket, vi ville ha en stor katt och valet föll på en Maine coon som även har vanliga smeknamn såsom tvättbjörnskatt eller skepparkatt.

 

Maine coon anses vara den första kattrasen från USA. Man vet inte riktigt hur rasen uppstod men det finns många sägner kring det. En av de vanligaste är från just delstaten Maine och går ut på att katten uppstått genom parning mellan katt och tvättbjörn, raccoon på engelska, därav namnet. Detta menade man på grund av storleken på katterna och deras stora, yviga svansar. En annan mycket omtvistad skröna är att den franska drottningen Marie Antoinette hade dessa katter som husdjur under den franska revolutionen och att hon valde att skicka dem i en båt till Amerika för att de skulle slippa undan revolutionen. Fniss knappast tror jag troligare är att katten uppkom genom naturliga korsningar mellan långhåriga katter som sjömän fört med sig till Maines hamnar och engelska katter som nybyggarna tog med sig på 1600-talet.

Henry är 75 % Maine coon och 25 % norsk skogskatt, båda de raserna blir stora och lurviga med tofsar på öronen, Maine coon har även tvättbjörnens vita ringar runt ögonen. Henry har allt inklusive en förmåga att dra igång allt, inklusive Ossi. Till sättet sägs Maine Coonkatten vara rätt hundlik; de vill alltid vara med överallt och se vad den övriga familjen har för sig. De har ofta lätt att komma överens med andra djur, både hundar och andra katter. 

 Temperamentet är alltigenom väldigt lätt och stabilt och de är framför allt otroligt snälla vilket i kombination med dess storlek gör att de gör sig välförtjänta av smeknamnet "The Gentle Giants". Henry är en kattunge.... Hade vi glömt hur det är att ha en kattunge. Detta ständigt nyfikna, detta ständigt pockande, detta ständiga "jag vill vara med, vad gör ni, får jag också" osv. Han påkallar sin uppmärksamhet genom att göra saker han vet att han inte får, krafsar jag där så kommer dom och man kan få kurra, burra och nafsa och bita lite grann.

 

Ett roligt särdrag hos Maine coonen är att den förutom det vanliga jamandet ofta använder sig av ett kvittrande "brrrp", vilket man ofta hör när de är busiga eller då de är ömhetstörstande och vill ha kontakt. Som många Maine coonkatter så har även Henry en förkärlek till vatten och leker gärna under rinnande vattenstrålar och i fågelbadet.

 

Oftast så kan man bara garva åt honom och allra helst framkallar de skratt och flin när de busar runt tillsammans. De kan liksom båda två reta varann till vansinne, och Ossi den lite äldre tycker ju om att sova medan den andre vill att det ska hända något hela tiden. Ibland far de runt och hoppar upp i luften ca en meter minst och utmanar varann. Man ser glimten i ögat och hur

 de båda gillar detta, ibland somnar de tätt tillsammans.

Det roliga finns i Ossis uppfostran eller hans metod till uppfostran av den lille, han kan gå fram lite John Wayne stil med breda axlar, ta ett strypgrepp, hålla fast den lille en stund, den andre ligger bara och väntar, sen plötsligt kommer Ossi på att han ska nog tvätta den andre och så blir det blir det. Den lille kan hålla på att reta och vilja dra igång Ossi som då blir trött och ger honom på tagen, men får det Henry att sluta, nej skitkul kom igen meeeeer ... och så är de igång.

Finns det då inget han inte är förtjust i, ja det ska väl vara det här med att vara ute. Jo det går kanon om matte och husse har mej kopplad och går där jag vill, under vinbärsbuskar, bakom päronträdet, står stilla och tittar, in igenom staketet till Ingvars trädgård -då är det kul. Men inte när de binder mej och jag ska å runt själv... då vill jag bara in och får jag inte det välter jag urnor och krukor, virar in mej till strypningsgrad i olika grenar etc.

Men de två bröderna har det väldigt kul ihop, de har verkligen funnit varann och trivs bra tillsammans. Och vi har märkt är att det att Ossi har fått en väldig beskyddarinstinkt till Henry – lillebror ska räddas och skyddas från allt. Helt plötsligt brusar han upp emot hundar, ja även Amstaffs, de får inte komma i närheten av lillebror. Ossis nya vän – rör man inte ostraffad. 

Men nu kommer sommaren snart och de båda kommer säkert att ha en massa bus och kul ihop..

 

 

Wherever I lay my hat..that´s my home

Så nu var flytten klar, känns så skönt att numera bara ha ett hem att ordna med, ett hem att städa, ett hem att se till och oroa, njuta, och vara i. Att inte längre behöva ha en oroande klump i magen över det hem av våra som står tomt och osett. Att nu kunna stanna upp och njuta och tänka ” Wherever I lay my hat..thats my home”

Minns när vi började tala om det, men inte vem som föreslog att vi skulle flytta upp till stugan helt och hållet – men minns P:s kommentar ”Vill du det då? Kan du tänka dej det? ” Jo det kunde jag, började räkna på det och såg inte bara de ekonomiska fördelarna utan även det att varför skulle vi ha två hem när vi ändå ville ha varann vid sidan var dag. Att det sen innebär att vi bara får ett hem att tänka på är ju en bonus.

Men, men säger den tveksamme, dina saker då? Ska de stå i ett förråd? Vill du det? Det är klart att ingen vill ha sina älskade saker i ett förråd, inte för alltid. Men detta är ju inte för alltid. P och jag när en dröm, eller ett par, dels så vill vi genomföra lite resor framöver och dels vill vi lite senare hitta ett mindre hus. Men det är framtiden – vi lever i nuet. Att leva i nuet är något vi verkligen fick lära oss förra året. Och detta med nuet, det gäller att planera, även över saker och ting lite – vad behöver vi framme nu, vad för saker kan vi inte leva utan?

Först och främst när man väljer att leva i ett compactliving hem, många skulle ju inte kunna tänka sig det men försök att leva efter mottot “allt har sin tid”. Det behöver ju inte bli ett tråkigt hem, med avskalad torparmiljö alá sommarstuga utan man väljer eller vi väljer ett enkelt boende – och mysigt! De är hur vi lever som ska bestämma sakerna i ditt hem, inte tvärtom. Vi har en fullt fungerande två rum och kök, mysigt och komfortabelt. Vi har tagit de bästa sakerna från bådas hem och satt ihop det nu som vi lever i. Och det bästa av allt är att vi kommer nu att kunna göra allt detta som vi vill.

Och det känns som om vi gör det i rätt tid, lagom till våren och sommaren, det här året ska vi få njuta av sommaren ihop, i vår trådgård och med alla våra odlingar. Det är roligt att i år få planera detta ihop med någon som tycker lika mycket om det som jag själv. I år byggde vi ett växthus ihop med ungdomarna, detta framkalla många skratt och pannorna låg i väldigt djupa veck. Vi insåg snart att man inte kunde bygga på frihand, utan var tvungen att följa beskrivningen till punkt och pricka, men bra blev det och nu står det där och väntar på att inredas.

Vi har tänkt oss en liten sittgrupp och sen lite fasta odlingar i form av en vit och en röd vindruva. Just idag efter att vi varit den sista rundan till det lager där vi har våra andra undanstoppade saker så svängde vi in på Gläntan en handelsträdgård med en massa fina trädgårdsprydnader här i Landskrona. Den kanske inte är den billigaste i stan men vilket utbud, vilken kvalite´ och trevlig personal. P blev glad för sina taklökar som han ville ha i rabatten som finns i mitten av trädgården och jag blev lyrisk över det fina exemplar av rosen Dawn som jag hittade. Det blev några stamlavendel, gräslöksplantor ja vi råkade placera växthuset över de gamla – de kanske kommer någon annanstans och sen lite annat smått och gott.

Det är riktigt farligt att hamna i en bra handelsträdgård man blir så sugen på allt som erbjuds och som jag sa i år får vi ju förverkliga och planera tillsammans och det är en fröjd. Så många tankar och idéer föds hela tiden och jag är så nöjd med mitt beslut att  flytta upp till stugan. Närheten med naturen och havet, att jag nu  får omge mig med de som jag älskar mest av allt i hela livet - dygnet runt.