Oh vilken tjej

OH VILKEN TJEJ

När man fyller 50 år så får man äntligen lite bottenkänning och fast mark under fötterna. The bottom is nådd liksom. Nu går vägen bara uppåt och man känner sig oändligt fri. Fyller man 50 måste det utmärkas på något vis. Frågan är vad som känns mest uppkäftigt – att skaffa sitt livs första tatuering eller säga upp avtalet för fast telefoni? Men tänk om man redan har tatuering och ingen fast telefoni? Hm..

 

Men 50 är ju det nya 40 eller kanske rentav det nya 30, hör jag nu människor säga. Vi är ju inte som våra föräldrar var när de fyllde 50, vi står inte med ena foten i graven. Nej, vi är ju fortfarande så ungdomliga av oss. Herregud, många av oss kan fortfarande inte låta bli att utbrista "snacka om vuxenpoäng!" när vi frostar av frysen eller byter till vinterdäck innan första snön har fallit.

 

Under hösten har jag gått och funderat en hel del, lite på det här med att fylla 50. Jag fyller alltså 50 nu i mitten av januari och det är ju lite magiskt med denna siffra. Ångest – nja det vet jag inte om jag ska kalla det med något är det. Som jag skrev häromdagen så har vi, gubben och jag märkt av att vi dragit oss undan lite, men också har vi märkt att andra också gör det. Det har satt mina tankar lite i gungning – här sitter jag snart 50 och funderar i banor som att ”ska livet va så här”, ”var tog allt det lite småvilda vägen”, ” var det så här det var tänkt att bli”. Hm tankarna virvlar runt om i skallen.

I mitten av november så fick jag ett brev ifrån Helsingborgs dagblad som ville uppmärksamma min födelsedag – hm tankarna gick, skulle jag – skulle jag inte. Jag tänkte som så att en vanlig svensk person skulle inte, för det är inte fint att vara för framfusig och skrika ut att ”jag är bra och här finns jag Hurra för mig”. Men som den medhavsinspirerande persona jag är med viftande händerna som  en sydeuropé tänkte jag – självklart ska jag det, jag ska tala om hur vansinnigt roligt det är att faktiskt få fylla 50. Jag skickade in svarskortet med en kort presentation av mig osv. Journalisten ringde i förra veckan och vi sågs nu i veckan för en timmes lång intervju i HD:s matsal. Dagen därpå ringde en fotograf som ville plåta – det blev ett två dagars evenemang då jag fick känna sötman av det hela. Wow jag ska fylla 50 och det är väl underbart.

Tänk jag har nu kommit hit, till gyllene tiden, nej inte medetiden. Det sägs ju att 50 är det nya 40 – ok säger jag och bryr mig inte om vad det kallas. Jag är inte rädd eller har ångest egentligen för just det. Känner mig stabilare med de åren jag nu har i ryggsäcken. Känner mig säkrare på mina beslut och trygg i mitt liv. Jag har hunnit med så mycket i mitt liv och det är absolut inte över än.

För vilken lycka! Tänk att få vara en av dem som uppnår den här åldern. Det är inte alla förunnat och det är bra att påminna sig om sådana saker, då blir livet än mer värdefullt. Jag tycker att det är en ynnest att få vara frisk och att kunna välja vad jag ska göra med mitt liv. Och framförallt att få leva – livet är ju helt underbart. Varje dag är en lycka och jag gläds åt allt jag har i livet och då främst min sambo Peter och hela min familj spridda utöver Sverige. Att fylla år innebär för mig att jag får fylla mitt liv ytterligare med fantastiskt innehåll, vilket jag gläder mig åt.

Så 50 kom an nu, jag hoppas att vi kan fortsätta upptäcka nya roliga saker tillsammans. Något jag inte förlorat än är min vetgirighet och nyfikenhet.

 Jo att fylla 50 år underbart, jo det är rätta ordet, för tänk så mycket jag hunnit med att göra och tänk att jag har minst lika lång tid kvar – ja om jag får som jag vill. Jag har ju tänkt mig att bli minst 100 år gammal.

 Grattis till mej – en glad, lite småknäpp kvinna i din bästa av alla åldrar!