Söndag med mina älskande

Så kom söndagen igen – varför går helgerna så fort, fattar inte det hela. Den här helgen har jag haft alla mina älskade killar hos mig, Peter, Ossi och så Totte.  Att Peter har mitt hjärta det vet ni som känner mig väl och att Totte lindar mig runt sin tass det vet ni också – Ossi är däremot lite mer reserverad, har dock börjat närma sig. Lägger sig gärna bakom mitt huvud på soffakanten numer för att sova för kvällen. Men den här helgen blev jag inte poppis, jag ramla ner på populärstegen rejält ..

Totte kom med mig hem till Larvi och vad va det för någon lite skit, en liten rastahund, lurvboll sa Ossi – ska han bo här med oss?? Visst sa vi ni ska vänja er vid varann – icke sa gossarna – ett kattskrälle är ingen kompis sa Totte vad skulle polarna säga om de visste att jag var snäll emot en katt. Det här är mitt hus sa Ossi – ut med honom, han bara skäller på mig. Den här helgen har det varit fullt av kiv med andra ord - gossarna drar inte sams.

För övrigt så har min och Peters helg varit kolugn, nästan för lugn för oss två. Men så är det ibland, ibland tryter fantasin och eftersom vi nu snart varit förkylda i fyra veckor så är orken slut också. Vad tyst du är sa Peter till mig, jasså tänkte jag är jag det var ju meningen att sända ut sådana signaler – men jag var nog bara trött efter den här veckan som gått. Tolka det som trötthet och inget annat.

 

Tystnad kan vara skönt också tycker jag – att kunna vara tillsammans utan att behöva prata. Jag vet att Peter också tycker att jag flikar in för ivrigt ibland – men sån är jag, svårt och lära gammal hund att sitta. Måste lära om liksom och det är svårt – hm  … kan inte lova att jag kommer att lyckas bara hoppas på att du ska stå ut – ändå..

Tänk vad tiden går – hela september och oktober har bara rasat iväg och snart även november. Höstens alla förger ligger nu på marken istället glänsa vackert i träden. Snart få jag väl börja julstöka lite. Glöggen skall göras, lussekatter och allt annat gott – kommer att bli mysigt när man är två om det…

 

You should blog about it

Lovade att komma igen och blogga lite – men oturligt nog blev vi sjuka igen gubben och jag – och det går det bara inte. Hjärnan fungerar inte och jag blir bara slö och fokuserad på att kunna andas.

 

 

Den kom tillbaka på onsdagen, vi var i garaget och planerade för den årliga julfesten, ja garaget har gubben ihop med sina vänner och de har en årlig sådan med cirka 90 personer inbjudna. All mat görs av medlemmar med respektive. I alla fall när jag kom hem var jag rätt frusen och kröp ihop i soffan. På torsdagen var det färdigt igen – men jag stod ut och jobba som vanligt.

 

 

På torsdagen kröp jag i säng klockan sju redan – gubben gick på hockey jag stod över. På fredagen hämtade gubben mig hem till sej, hade ordnat mat och så fick jag ett glas vin när jag kom hem. Så underbart och bli ompysslad.

 

 

Helgen har vi sen spenderat genom att isolera en del av hans hus – jag har dragit ur spikar ur brädorna samt hjälpt så gott jag kan. Lördagskvällen blev en lugn och skön kväll i soffan tillsammans – såg på Miss Li och ” så mycket bättre” och vilken fantastisk tjej hon verkar vara..

 

På söndagen så vakna vi skapligt gick upp och åt en underbar frukost ihop – ja alla våra frukostar är underbar, vi dukar i matrummet sitter läng och äter och pratar, planerar dagen. Vi hade en sida kvar av huset att fixa – men det var en sida som var lite besvärligare på grund av utrymmet där. Det blev så att jag hjälpte till att fixa till så gott jag kunde i början sen åkte jag hem till mig där jag bakade två grytbröd, ett mörkt och ett ljust samt satte ny surdeg och baka en äppelkaka. Vidare så påbörjade jag ommålningen av det gamla Krogenässkåpet som jag fick när mamma gick bort. Det kommer nu att bli vitt istället för i ren furu och redan nu kan jag se att det kommer att bli som skåningen säger nimmare.

 

 

Kvällen har nu kommit och jag är rätt mör ändå. Kommer att krypa till kojs rätt snart för att se på Sons of Anarchy – en serie jag missat tidigare på grund av dess sändningstid men nu via nätet kan jag se alla gamla avsnitt när jag vill. Så det blir te och lite popcorn i sängen och så mysa ner mig som ormen i Robin Hood.

 

Lördagsfunderingar – lycka!

 

 

Så här lite nu på eftermiddagen så sitter jag här medan tvättmaskinen snurrar på och kaffet rinner ner med lite lördagsfilosofier. Är en lyckligt lottad kvinna med vänner omkring mig som tycker om mig och gillar vad jag gör och vad jag står för. Har ett bra jobb som jag trivs med och som jag känner att jag klan utvecklas med och igenom.  Har en underbar man vid min sida som jag tycker mycket om och han mig.

Har nu haft ett par semesterdagar och mått så där fantastiskt bra torts att förkylningen inte riktigt vill ge med sig. När jag igår stod i P:s kök och bakade kanelbullar, tittade ut igenom köksfönstret kom jag på mig själv med att känna – genuin lycka. Vi tog sen en riktig långpromenad utmed strandkanten – vinden tjöt och drog i mitt hår – men lycklig, jag fick ju gå där med någon som är mig riktigt kär och jag fick tillbringa mina semesterdagar och helgen nu också med honom.

 

Det är så lite som behövs egentligen för att kunna känna lycka – sitta på trappen i höstsolen med en kopp kaffe och känna solens strålar värma, nybakta bullar, någons hand, barn skratt, ett rent doftande kök, sovmorgon, ett gott glas vin, god mat, långa promenader i höstblåst, motorcykeln. Som sagt små ting kan göra saker annorlunda här i världen – upptäcka dom och låta de små lyckotingen ta plats i livet.

Berikar mitt liv med dessa små saker, ler åt glada saker, att inte lägga energi på sånt jag inte kan påverka, utan njuter i fulla drag av det liv som getts mig. Nu är det snart kväll och jag ska ner till P:s garage för att möra upp honom. Sen åker vi hem för god mat och gott vin. Och ännu en lycklig stund på jorden.