söndag 18 november 2012


Söndag med mina älskande
Så kom söndagen igen – varför går helgerna så fort, fattar inte det hela. Den här helgen har jag haft alla mina älskade killar hos mig, Peter, Ossi och så Totte.  Att Peter har mitt hjärta det vet ni som känner mig väl och att Totte lindar mig runt sin tass det vet ni också – Ossi är däremot lite mer reserverad, har dock börjat närma sig. Lägger sig gärna bakom mitt huvud på soffakanten numer för att sova för kvällen. Men den här helgen blev jag inte poppis, jag ramla ner på populärstegen rejält ..
Totte kom med mig hem till Larvi och vad va det för någon lite skit, en liten rastahund, lurvboll sa Ossi – ska han bo här med oss?? Visst sa vi ni ska vänja er vid varann – icke sa gossarna – ett kattskrälle är ingen kompis sa Totte vad skulle polarna säga om de visste att jag var snäll emot en katt. Det här är mitt hus sa Ossi – ut med honom, han bara skäller på mig. Den här helgen har det varit fullt av kiv med andra ord - gossarna drar inte sams.
För övrigt så har min och Peters helg varit kolugn, nästan för lugn för oss två. Men så är det ibland, ibland tryter fantasin och eftersom vi nu snart varit förkylda i fyra veckor så är orken slut också. Vad tyst du är sa Peter till mig, jasså tänkte jag är jag det var ju meningen att sända ut sådana signaler – men jag var nog bara trött efter den här veckan som gått. Tolka det som trötthet och inget annat.
 
Tystnad kan vara skönt också tycker jag – att kunna vara tillsammans utan att behöva prata. Jag vet att Peter också tycker att jag flikar in för ivrigt ibland – men sån är jag, svårt och lära gammal hund att sitta. Måste lära om liksom och det är svårt – hm  … kan inte lova att jag kommer att lyckas bara hoppas på att du ska stå ut – ändå..
Tänk vad tiden går – hela september och oktober har bara rasat iväg och snart även november. Höstens alla förger ligger nu på marken istället glänsa vackert i träden. Snart få jag väl börja julstöka lite. Glöggen skall göras, lussekatter och allt annat gott – kommer att bli mysigt när man är två om det…
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar