Jag en drake

2012 var det drakens år – det sträcker sig fram till februari 2013. Så nu sjunger vi på sista versen alltså. Jag är drake – en trädrake och de som är lite insatta vet vad det betyder.

För det kinesiska folket och dess närmaste grannar är Draken en nationalsymbol, ett tecken för makt och energi. Draken är den praktfulla och storartade karnevalsledaren som i sig härbärgerar österlandets fyra stora välsignelser; ett långt liv, dygd, enighet och rikedom. Och finns det en Drake i ditt hem så är också en eller flera av dessa välsignelser dina.

Det ess som vi drakar har i ärmen är inget annat än ett total och benhårt självförtroende, som vi i kraft av vår alldeles särskilda viljekraft lyckas överföra till andra. Eller om man så vill, styrkan i vår tro på oss själva hjälper andra att tro på sig själva. Vissa Drakar gör det kanske med hjälp av mjukt och ömsint fiolspel, medan andra väljer den komplicerade väg som heter psykoanalys. Vilken jag har valt är nog många i min omgivning rätt säkra på. Gillar ju att diskutera och analysera och få mina vänner att tänka till på varför de gör på det ena eller andra sättet – lite KBT med andra ord.

Trots det att Drakar är spontana och arroganta, delar de generöst med sig av sin tid och sina pengar och deras råd är alltid värda att beakta. Och de gör detta gratis utan tanke på belöning eller återbetalning vare sig det gäller kärlek eller sparkapital. Det är som om Draken glömmer bort sin gåva. Kanske för att detta med att vänta sig återbetalning eller gentjänster är ytterligare ett sätt att hamna bakom galler? Men vilka metod draken i din närhet än använder sig av, är det hans fasta avsikt att klara av vad han gett sig in på som väcker andras odelade beundran. Tro nu för den skull inte att det är alldeles problemfritt att leva eller arbeta tillsammans med en drake.

En viss sanning ligger det ändå i påståendet att Draken är en förförare. Självklart säger ju jag - Drakens beundrare är många och de som blir kära i honom/henne sägs bli det fullständigt och hjälplöst. Som partner är draken väldigt monogam och trogen – har han/hon väl hittat sin livspartner brukar de vilja hålla kvar vid denne.

Drakar ogillar all slags fångenskap - fånga en Drake, eller sätt honom i fängelse, och du har dömt honom till vansinne. Förlöjliga heller aldrig en drakes misstag då kan du få en fiende för livet. Ju större hål du gör i drakens stolthet, desto längre kan hon/han hysa agg mot dig. Men förväxla inte Drakens medfött dåliga humör och retlighet med hämnd. Det är två helt skilda saker. Och även om en Drake är som mest lättretad tillsammans med dem han älskar och uppför sig som en rasande tjur över små dumma och triviala händelser, så har han en Jobs tålamod när det gäller sina älskades problem, hur små de än må vara. Ett annat mindre bra drag hos Draken är hans impulsiva sätt. Drakar uthärdar bara inte att vänta, eftersom de uppfattar detta med att stå och hänga eller att bara driva omkring, som ytterligare en form av fängelse. Därför rusar de blint in i allt de gör, utan att först bedöma värdet och riktigheten i sitt handlande.

Själv sägs det kan Draken däremot sällan älska djupt och innerligt, men när han gör det är han den yppersta av älskare och då är du, som hans älskade, enda föremålet för dennes glödande passion. Ingen har heller mer stil och finess när det gäller att förklara någon sin kärlek. Och så är det nog när det kommer till mej – lätt förälskad nej det vill jag inte påstå – men däremot om nu jag får ögonen på någon så går jag in för det helhjärtat, och vill ju givetvis ha något tillbaka.

Trots det är det sexuella livsviktigt för Draken och att kunna uttrycka sig sexuellt är elementärt i hans längtan efter frihet. I Drakens själ är sexakten den nyckel som låser upp dörren till hans fjällbetäckta pansar och befriar honom så att han kan driva fritt varthelst han önskar. Det är mycket sällsynt att två Drakar blir kära i varandra, men skulle det trots allt hända kan det bli något alldeles extra.

Även om Drakar är ett övervägande manligt tecken, delar de kvinnliga Drakarna många karaktärsdrag med sina manliga kollegor. En Drakkvinna klär sig enkelt, och i kläder hon kan röra sig fritt i, snarare än att göra intryck med. Kläder är ytterligare ett sätt med vars hjälp Drakar av båda könen uttrycker sitt frihetsbehov. Drakhannar föredrar fritidsskor och stickade tröjor framför tredelade kostymer, och bli inte förvånad om en Drake dyker upp på en flott middagsbjudning iklädd t-shirt och joggingskor.

Drakhonor bär enkla men smakfulla kläder och båda könen har en viss tendens att en gång för alla bestämma sig för en viss klädstil. Osäkerhet är ytterligare en form av begränsning, så ingen ska vänta sig att en Drake tillbringar timmar framför spegeln. Och han eller hon undviker att till varje pris slaviskt följa modetrender, för såvitt de inte själva skapat dem.

Drakens tre livsfaser skiljer sig tydligt från varandra. Barndomen sägs vara svår, missförstådd som den lilla Draken av alla – vet inte om detta stämmer in på mej precis men man kan väl inte vara helt lydig sägnerna. Vuxenlivet bjuder på både gott och ont, för även om Draken kommer att få mycket pengar, kommer han också att få lika många fiender som vänner, nja pengarna uteblev men vänner har jag alltid haft gott om.

Den bästa perioden av sitt liv upplever Draken från övre fyrtioårsåldern och fram till sin död vid mycket hög ålder. Då är Draken den verklige kungen. Det kinesiska tecknet för Drake är tur, men med hans gåvor är tur något av det sista han tycks behöva.

Drakens år slutar alltid med gnistor och flammor, men när lågorna dött ut och askan kallnat återstår alltid hoppet om att Draken ska återvända, för att än en gång leda livets karnevalståg.

Änglar

”Många gick alldeles för tidigt…eller var de bara på besök? Vi tittar upp mot himlen och önskar att de ser oss. Ofta minns vi dem..på morgonen,på natten när vi ser mot stjärnorna. Ett datum, en låt, en plats, en doft, varje timme, varje andetag.

Till minne av dem som lämnat oss…”

 

 

Hittade dessa rader på facebook och tankarna började snurra – så är det ju många gick för tidigt andra gick i tid för att de blivit gamla eller att det var bäst så för de orkade inte längre och har det bäst där de är nu. Jag har förlorat många och tänker på dom då och då. Jag har blanda annat varit med och begravt fyra skolbarn mellan 7 - 16 år gamla– sånt borde inte vara tillåtet eller var det såna som var på tillfälliga besök. Två av dessa satte märken i själen, två av dom var mycket speciella för mej – tack Manuela och Andreas att ni ändå fanns där för en tid. Låtar - hm Andreas Tupac amaro :)

När jag sen går till min familj så är det väl min bror som gick för tidigt, ingen ska behöva dö vid 34 års ålder av hjärtinfarkt och bara inte finnas mer – han hade hela livet framför sig, stakat ut en väg ihop med sin sambo. Så abrupt togs han ifrån oss. Låt - Gråt inga tårar med Thorleifs :)

Sen kom mormor Irma – som inte klarade av att barnbarnet dog före henne. Hon kunde aldrig fördra det och jag kan förstå henne. Morfar tog mormors död hårt – jag minns hur han rensade sin lägenhet eller deras hem på allt som kunde förknippas med henne. Och det var inte lite det – hela köket rensades ut och vi fick kämpa ordenligt för att rädda vad som räddas kunde. Han grät inombords visade inte det men det kunde jag se. Jag fick mormors kakbok – för att jag skulle ha den sa han. Stekpannor, våffeljärn ja allt åkte ut om vi inte var där och räddade sakerna – det var en hemsk tid – och vi såg alla hur han led men det gick inte att få honom att förstå. Han levde många år efter hennes dör men fick till slut återförenas med henne.

Sen kom pappa – och det gick så fort. På sommaren firade vi midsommar hos söstra mi och då visste vi inget. I augusti var vi på stort bröllop i Stockholm – visste fortfarande ingenting men när vi sen under hösten fick reda på att cancerns spridit sej kunde vi nog se på fotona från midsommar och detta bröllop att han förlorat i vikt bl.a. Sen gick raset fort, smärtan var olidlig och det fanns inget att göra. Han dog i januari fyra dagar innan jag fyllde 40. Och jag har insett hur lik min pappa jag faktiskt är – och vad mycket han har lärt mej om en massa olika saker. Låt "Mahalia Jackson Silent night eller San Quentin med Johnny Cash"

 

Mamma fick många fina år efter pappas död och hon tog tillvara på dom – vi förbjöd henne att spara pengar till oss utan lev gott mamma och unna dej den där extra kakan eller vad det nu kunde vara. Och det gjorde hon och det gläder oss barn. Mamma dog förra sommaren och det var tufft – hon skulle opereras och komma hem och bli bra, men näe hennes kropp sa nej vill inte mer nu. Hon kämpa men det gick inte och hon somnade in en fin sommardag i juni. Nu var vi föräldralösa men ändå inte. Låt - svårt med dej mamma du hade sån stor musikreportoar musikaler, opera, operetter, och visa och pop - kanske ändå den vi alltid komemr att minnas dej med syrran och jag men som du själv kaske inte hörde - when I held ya med med Moa Lignell" den texten sitter käpprakt in i magen.

 

Mina föräldrar var nog inte annorlunda än andras föräldrar – de gjorde så gott de kunde. Jag har många roliga minnen från stunder som jag upplevt med dom. Minns alla diskussioner med pappa över en öl och lite pepparsalami, alla roliga kvällar ihop med mamma när vi lagade god mat, drack lite röd vin och babbla till långt in på natten. Frukostarna på Albrektsvägen när hon kom där i sin vita morgonrock, släppte in katten till mej och sen sa ”är du vaken” …mmm grumla jag, jag kommer, sen var det melodikrysset och allt annat ihop.

Jag blir glad när jag tänker på de som påverkat mitt liv till att bli den självständiga kvinna jag idag är – den jag utvecklats till att bli. Ingen är perfekt och absolut inte jag själv. Jag har mina brister som jag nog tror alla har – men jag gör mitt bästa. För att själv må bra och för att andra i min närhet ska må bra.

Året som gått har varit tungt men går vidare – och under detta år som gått ha jag insett så lik mina föräldrar jag är– det kommer jag på då och då. Och är stolt över det – det var överlevare i mångt och mycket. Visst alla föräldrar gör väl fel ibland men jag väljer att bortse det och väljer att se det goda. Jag är också en överlevare – har klarat mycket och många svåra stunder i livet men står kvar och pall och för första gången på mycket länge är jag riktigt lycklig och glad över vad jag har idag i mitt liv. Jag tar dagen som den kommer och ser ljust på framtiden. Vill leva med de som finns i närheten och gillar mitt liv som det är just nu. Visst vissa bor för långt bort men det gäller att hålla kontakten även om man inte kan ses varje vecka utan man får göra det bästa av det och inse att allt inte kan bli som förr och att det inte behöver vara dåligt för det.

 

 

Livet går vidare och för mej så känns det bra – känner för första gången på många år att jag kommit rätt och mår bra där jag är. Är lycklig och harmonisk och vill utvecklas här där jag står nu..

 

Kyla

Istid – ja så kändes det imorse. Men igår sa P att nästa vecka ska det bli plusgrader – jag log och kände att ja hoppet finns där ännu. Hoppet om en solstråle, knoppar som sticker upp, fågelkvitter – inte ens ankorna i dammen för något liv nu det krävs väl värme för att snattra och den behöver de själva.

Så fruktansvärt kallt är det nu och ändå – eftersom jag kommer ifrån mellan Sverige och är ju uppvuxen med än mer kyla än vad vi har här nere. Här nere, i Skåne där jag bor numera och med närheten till havet så får vi ofta den där råa kylan, kylan som äter sig in till märg och ben som man säger, det går liksom inte att värja sig eller att klä sig varmt för att skydda sig.

Så helgerna spenderas mestadels inomhus och med inomhusaktiviteter. Förra helgen var vi på Tropicariet i Helsingborg, vi hade sagt en tid att dit ville vi och det var sånt väder för en sån sak. Mysigt och intressant med alla djur och sen tog vi en fika i cafeterian och satt och småprata. Det är så härligt att ha någon att göra saker med, sen att vi i stort sett gillar liknande saker gör ju bara saken bättre. Gör ju livet enklare.

Vi har även kommit fram till att vi är ganska begagnade och slitna och man får oss som vi är – liksom lita kantstötta och halvtrasiga. Vi kan garva åt det och säga ”du får ta mej som jag är – ringrostig liksom”. Och så är det väl vi är inte purunga längre men inte heller ålderstigna – både hjärnor och kroppar har varit med ett tag och tagit sina stötar.

Men tycker om honom -P - det gör precis som han är .

Den här helgen är vikt att bland annat gå ut och äta med klubben, det blir middag på Dannys och säkerligen trevligt. Vi anordnade en julfest innan jul och nu så ska vi själva unna oss en kväll ute – de som vill och så deras repektive – och det är väl det jag är, gumma, old lady äsch whatever J

Jag ska även baka lite – de vanliga fikabullarna är slut och behöver fyllas på i P:s frys och själv vill jag ha lite päronkaka.

Gillar när de blir så där fluffiga och inte kompakta och hårda – för att undvika det så har jag tips och idéer med mej från min mormor i Norrköping. Sen jag började använda det har de blivit härligt goda.

Min mormor Irma var en bak - och matglad kvinna som jag älskade enormt mycket. Inte bara för det och allt hon lärt mej inom bakning och matlagning men hon älskade att berätta om sånt hon varit med om – och allra helst om sin barndom. Hon växte upp i gamla Torshag i Åby utanför Norrköping.

Tre systrar var de Elsa, Ester och sen min mormor Irma. Elsa dog tidigt men Ester och Irma bodde i ett hus med två rum och kök ihop med mamma Anna – bara det att de bodde i köket för rummet hyrdes ut till familjen Olsson en familj med nio barn där mannen söp dagligen och där var ett fasligt liv. Irma berättade om hur de lekte och växte upp där. Hon berättade även om sin ungdomstid vid Torshags bomullsspinneri där hon och Ester kom att arbeta. De tjänade två kronor i veckan på att byta spolar vid de stora maskinerna. Mormor Irma var även fackligt ombud och försökte dra in medlemsavgifterna var vecka men varierande resultat.

Tänk vad livet har ändrats sedan då – visst det är många år sen då – hon föddes 1908 och under hennes tid härjade stora epidemier såsom spanska sjukan då många vänner och släktingar strök med, två världskrig, hade en tuff egen uppväxt och hade oändligt många olika jobb – hahaha tänker på det ibland de hade både mormor och morfar – och det har jag också haft så jag inser att jag brås på dem och kan idag förstå varför de alltid hejade på mej när jag bytte bana igen. Men det som hon hade svårast för och aldrig kom över – ja vi sa det var därför mormor dog ..hm det var det att  hon förlorade ett barnbarn. Barnbarn ska inte dö före mig sa hon och efter det blev inget sig likt faktiskt.

Min Pegasus

 

I mitt tak i vardagsrummet hänger något märkligt. Det är en häst gjord i papier mache´. Den är gjord av konstnären Åsa Canbäck från Rydebäck utanför Helsingborg.

 

 

Jag kom i kontakt med Åsas verk genom min syster som var den första som köpte en häst av Åsa genom butiken Karla på Kullagatan i Helsingborg, den var dyr minns jag men å så vacker den var . Jag minns också att jag redan då ville ha en men men … nån dag kanske ..

 

Den där hästen blev en symbol för mej – den skrek ut ordet frihet. Hästen flög liksom över alla och såg ner på oss, kom det en vindpust så rörde den sig sakta fram och tillbaka. Den kom att bli en symbol – men jag fattade inte då hur starkt den skulle komma att bli en symbol för mej.

 

Några år senare lämnade jag min man som utövat en näst intill tyrannisk tillvaro i vårt hem. Jag insåg att jag hade hållits som fånge mer eller mindre och att i och med att jag ”slagit” mig fri nu kunde gå vart jag ville , göra vad jag ville och tycka / känna / äta / vakna / somna / vara som jag själv ville.

 

Pegasos, på latin Pegasus är i grekisk mytologi en bevingad hästt som användes av Bellerofon när denne besegrade monstret Chimaira. Pegasos bar även guden Zeus blixtar. Enligt legenden föddes Pegasos ur monstret Medusass blod efter att Perseus huggit av hennes huvud, och Pegasos far var havsguden Poseidon.

 

 

Pegasos fick därför alltid en kraftfull sammankoppling med vatten och berättelserna talar om hur Pegasos favoritplatser på jorden var vid vattenkällor och vattendrag. Pegasoshästar framställs i grekisk mytologi som skygga, flygande hästar som lever ensamma på ensliga bergstoppar där de gick för att beta från högländernas orörda gräsmarker. För mej personligen så är de ett tecken på frihet för att de framställs som kritvita eller becksvarta hästar med silverfärgad svans och man, och på ryggen, strax bakom halsen på manken sitter de igenkännande vita fågelliknande vingarna som för mej blev till en känsla av att de lämnat och kan lämna eftersom de är starka varelser det de inte vill vara med om längre.

 

Alltså jag såg mej , ser mej själv som en Pegasos – och den som har turen att finna och lyckas tämja en Pegasos får en mycket trogen följeslagare livet ut, som kommer att leva lika länge som sin herre, såvida hästen inte blir dödligt skadad.

 

Pegasos liksom draken i den kinesiska mytologin är alltså fria, viljestarka och envisa. Jag är född i drakens tecken och även drakar är svårtämjda sägs det men om man lyckas få en drakes kärlek så har man den – för alltid om det så vill sej väl – men draken tar vi om en annan gång.

 

 

 

Kryddor

Finns det något härligare än att få gå in i en kryddaffär – ni vet så fort man slår upp dörren så möts man av en vägg av aromer som kan få vilken näsa som helst att sniffa och snålvattnet att rinna. Innan jul var vi i Jakriborg ett litet samhälle mellan Landskrona och Lund med en årlig julmarknad – helst fantastisk. Där vandrade vi runt bland olika matförsäljare och annat pyssel och knåp.

Men att komma fram till detta med kryddor – förr så användes mestadels vitpeppar och salt vid matlagningen och visst du kan komma långt med det men inte ända fram säger jag. I mitt kök finns en hel arsenal av olika kryddor – under åren så harjag väl fått favoriter som det känns som om jag inte skulle kunna leva utan alls.

Salt och peppar givetvis – jag älskar min pepparkvarn från Skeppshult, med den kan jag göra min egna blandningar och sen mala direkt när vi skall äta. Älskar svartpeppar och rosépepparblandning. Salt har jag i olika sorter, allt från bläcksalt, Himalayasalt, salt från Sicilien, vanligt jodfritt och så olika sorter flingsalt.

Persilliade är en krydda jag inte vill leva utan och där i Jakriborg hittade jag en röd också som då innehöll tomat också. Den röda hade jag aldrig prövat men den gröna haft i ett 10 tal år hemma i köket. Kungskryddan – fanns där också men hette något helt annat. Just Kungskrydda kan man hitta i Söderköping som har en liten mysig kryddaffär.

 

Vitlök och chili är två andra kryddor som är enormt användbara – och vissa rätter går bara inte at göra utan vitlök i. Som tur är så är både gubben och jag vitlöksälskare – tar gärna mer än en för mycket i – det ska märkas och smaka vitlök. En gulasch utan chili och vitlök är inte någon gulasch alls. Jag brukar göra en gulasch med köttfärs som bas – blir lite mer som gulasch soppa och är stark god och värmande.

Muskot, saffran, salvia, persilja, mejram, rosmarin, vanilj, kanel, kardemumma, paprika, curry, basilika, oregano ja listan kan göras hur lång som helst – allt detta och mycket mer finns hos mej. Förra året så fick jag med posten ett stort paket från Provence – det var min väninna Arlette som hade plockat. Deninnehöll det mesta som jag nämnt ovan samt egenpressad olivolja och turistinformation från hennes trakter. Ja hon hade även skickat med en receptbok med många lockande recept i.

Jag gillar också att odla kryddor själv på sommaren så vill jag ha basilika, salvia, oregano, chili på balkongen. Att odla själv och sen använda det är en sån skön känsla. Jag brukar odla mycket basilika – av detta gör jag sen en sorts pesto utan nötter som jag förvarar i frysen och kan ta fram då och då när jag behöver ha. Den doft som jag får fram av den fast den är fryst är precis som om jag stod och hackade en färsk. Aromen sprider sig i hela köket och lockar till matupplevelser.

Gräslök är en annan god krydda som är lätt att odla - och jag använder inte bara till sallader och sill och potatis. Prova med att ha den tillsammans med en skvätt grädde i den stekta potatisen - det blir himmelskt gott ..

Trots vintern just är här för tillfället då. Hur som är det perfekt nu att börja planera och snart även att förodla egna kryddor. Enkla att odla i fönster och rika på både antioxidanter, vitaminer och mineraler. Perfekt helggöra tycker jag. De flesta örter går att odla i kruka, skillnaden är att du behöver vattna mer. Det smidigaste är att köpa redan färdiga plantor och kruka om. På sommaren fylls hela balkongen med egna kryddor och tillsammans med alla blommor slåss de om sitt utrymme.

Så här går vi nu och vankar - sura över att vintern kom åter. Längtar till våren och att se lökar börja komma upp. Längtar att få krata bort löven i trädgården, längtar efter att få börja förodla det som ska drivas upp. Och framförallt längtar tills första fikan kan tas ute på altanen med näsan lyft mot solen.