Det där med gamla saker..

Det finns sådana som får en kick av att gå i designersbutiker och fingra på dyra möbler eller att vandra runt på IKEA och köpa nya möbler titt som tätt. Så finns det sådana som jag, som får högre puls av en gammal sliten byrå på en auktion eller gör kuttrande läte över en soppskål på en loppis.

Jag är lite av en loppisnörd. Eller kanske en rätt så stor loppisnörd när jag tänker efter. Gamla saker som skvallrar om en tid för länge sedan är något som kan få mitt hjärta att slå extra slag. Det är en speciell känsla med sånt som har en historia bakom sig. Jag brukar sväva iväg i tankarna när jag tittar på ett sånt föremål och måla upp en hel atmosfär och miljö som burken eller vad det nu är har varit i förut.

Vad är det då som gör de här gamla lite nötta sakerna så speciella? Varför går jag igång så på ett gammalt brunt matsalsbord? Varför får jag inte samma glädjerus av bokhyllan BILLY? Jo kanske för att inte alla har mitt bruna slitna matsalsbord eller mitt vitmålade Krogenässkåp och att alla faktiskt inte har ätit mat som lagts upp vacker på mina gamla Stig Lindbergs stekfat. Att mina stekfat är lite gamla och kanske lite krackelerade eller att min servis Adam har en och annan skavank är alltså precis det jag gillar.

De är unika ser ni, dessa möbler och prylar som jag så förtjust fyndar och hittar. Det är ju det där med karaktär och jag tycker att ett rum med lite slitna och gamla grejer skapar en atmosfär som man inte kan skapa med bara nya möbler. Jag blandar och mixar för det känns nästan som att möblerna lever och berättar minnen där de står. Och tillsammans bildar de mitt eget äventyr, mitt egna kanske lite speciella, brokiga hem.

Är också väldigt glad i kökssoffor. Håll med om att de ger köket en riktigt hemtrevlig känsla. Är man kuddtokig och fårskinnstokig som jag så är de ju suveräna plus att det är riktigt bra förvaringsutrymme i dem. Har nu två stycken, en den gamla släktklenoden från gammelfarfars Kalles hem som står placerad med tillhörande bord i köket och sen den senare från min gamla koloni som jag har på balkongen. Så skön att kunna halvligga i en solig dag. Sedan tycker jag också att det är fantastiskt att duken som min mormor hade i sitt kök för massor av år sedan numera pryder mitt matbord och att jag faktiskt tycker att den är helt rätt där den ligger.. Lite fulsnygg så där.

 

Det är inte alltid så lätt att vara en kreativ människa som vill så mycket och har så många olika idéer. Att se ett objekt och börja tankebanorna om hur jag ska gå till väga och vad behöver jag för att fixa till detta att liksom kunna se hur det faktiskt kan komma se ut efter en renovering.

Det kan bli så att man dyker i projekt efter projekt bara för att man tänker, "den där kan ju jag fixa till eller det där kan ju jag göra själv."

Jag är född och uppväxt med ett sådant tänk omkring oss från dag ett. Min mamma har aldrig väntat på att en karl ska göra saker åt henne utan hon har helt sonika tagit saken i egna händer och fixat det hon vill ha själv. Och så har hela raden av starka kvinnor i vårt släkte gjort.

Så inte är det då konstigt att jag har en hel drös med projekt som väntar på mej som kanske inte ser mycket ut för världen men som jag minsann vet kommer bli fantastiska en vacker . Det kan vara en aning stressande och en aning trångt... att ha så många projekt på gång men samtidigt är det något som jag inte skulle vilja ändra på heller.

 

 

 

Så tack snälla mor och far för all inspiration ni gett och ger fortfarande idag – ert tänk har jag med mej till livets ände. Den självständighet ni lärt oss ungar och alla nya idéer ni kom med eller pusha oss till att våga utföra !