Kyla

Istid – ja så kändes det imorse. Men igår sa P att nästa vecka ska det bli plusgrader – jag log och kände att ja hoppet finns där ännu. Hoppet om en solstråle, knoppar som sticker upp, fågelkvitter – inte ens ankorna i dammen för något liv nu det krävs väl värme för att snattra och den behöver de själva.

Så fruktansvärt kallt är det nu och ändå – eftersom jag kommer ifrån mellan Sverige och är ju uppvuxen med än mer kyla än vad vi har här nere. Här nere, i Skåne där jag bor numera och med närheten till havet så får vi ofta den där råa kylan, kylan som äter sig in till märg och ben som man säger, det går liksom inte att värja sig eller att klä sig varmt för att skydda sig.

Så helgerna spenderas mestadels inomhus och med inomhusaktiviteter. Förra helgen var vi på Tropicariet i Helsingborg, vi hade sagt en tid att dit ville vi och det var sånt väder för en sån sak. Mysigt och intressant med alla djur och sen tog vi en fika i cafeterian och satt och småprata. Det är så härligt att ha någon att göra saker med, sen att vi i stort sett gillar liknande saker gör ju bara saken bättre. Gör ju livet enklare.

Vi har även kommit fram till att vi är ganska begagnade och slitna och man får oss som vi är – liksom lita kantstötta och halvtrasiga. Vi kan garva åt det och säga ”du får ta mej som jag är – ringrostig liksom”. Och så är det väl vi är inte purunga längre men inte heller ålderstigna – både hjärnor och kroppar har varit med ett tag och tagit sina stötar.

Men tycker om honom -P - det gör precis som han är .

Den här helgen är vikt att bland annat gå ut och äta med klubben, det blir middag på Dannys och säkerligen trevligt. Vi anordnade en julfest innan jul och nu så ska vi själva unna oss en kväll ute – de som vill och så deras repektive – och det är väl det jag är, gumma, old lady äsch whatever J

Jag ska även baka lite – de vanliga fikabullarna är slut och behöver fyllas på i P:s frys och själv vill jag ha lite päronkaka.

Gillar när de blir så där fluffiga och inte kompakta och hårda – för att undvika det så har jag tips och idéer med mej från min mormor i Norrköping. Sen jag började använda det har de blivit härligt goda.

Min mormor Irma var en bak - och matglad kvinna som jag älskade enormt mycket. Inte bara för det och allt hon lärt mej inom bakning och matlagning men hon älskade att berätta om sånt hon varit med om – och allra helst om sin barndom. Hon växte upp i gamla Torshag i Åby utanför Norrköping.

Tre systrar var de Elsa, Ester och sen min mormor Irma. Elsa dog tidigt men Ester och Irma bodde i ett hus med två rum och kök ihop med mamma Anna – bara det att de bodde i köket för rummet hyrdes ut till familjen Olsson en familj med nio barn där mannen söp dagligen och där var ett fasligt liv. Irma berättade om hur de lekte och växte upp där. Hon berättade även om sin ungdomstid vid Torshags bomullsspinneri där hon och Ester kom att arbeta. De tjänade två kronor i veckan på att byta spolar vid de stora maskinerna. Mormor Irma var även fackligt ombud och försökte dra in medlemsavgifterna var vecka men varierande resultat.

Tänk vad livet har ändrats sedan då – visst det är många år sen då – hon föddes 1908 och under hennes tid härjade stora epidemier såsom spanska sjukan då många vänner och släktingar strök med, två världskrig, hade en tuff egen uppväxt och hade oändligt många olika jobb – hahaha tänker på det ibland de hade både mormor och morfar – och det har jag också haft så jag inser att jag brås på dem och kan idag förstå varför de alltid hejade på mej när jag bytte bana igen. Men det som hon hade svårast för och aldrig kom över – ja vi sa det var därför mormor dog ..hm det var det att  hon förlorade ett barnbarn. Barnbarn ska inte dö före mig sa hon och efter det blev inget sig likt faktiskt.