Sista
summeringen 2012 del 3
Det här
kommer att bli den sista summeringen av 2012 – eller vi kanske ska titta framåt
och inte bakåt mer. Vad önskar jag av 2013, vad vet jag om 2013 redan idag –
hur kan hon veta säger ni jo lite åtminstone jobbmässigt vet jag hur det kommer
att se ut den första trimestern. Jag vet också vad jag vill och önskar – och drömmar
ska man aldrig ge upp om eller hur.
Fick frågan
härom dagen på jobbet- vad jag drömmer om. Jag tystnar,
för att tänka. Vilken fin fråga, tänkter jag först. En fråga som stimulerar och
öppnar. Inte en dussinfråga. Jag funderar på om frågan gäller arbetslivet,
eller mer generelltVad vet jag då – jo jag byter kollega och från och
med 1 februari fram till slutet mars är jag ensam administratör på enheten, det
kommer att gå, får selektera helt enkelt, kan inte vara överallt. En ny läkare
kommer också till vår enhet, den gamla gick före jul och nu har jag en gemytlig
liten dansk hos mej, mycket trevliga Viggo. Även den andra läkaren slutar dock
för att han ska gå i pension så även hans tjänst ska snart utlysas – så det
blir ny doktor även där. Så ni ser på jobbfronten vet jag lite vad som sker och
att jag måste vara på topp – tur att jag varit sjuk nu då. Även om mitt arbete kommer att ändras i framtiden är jag
på något sätt viss om att jag kommer att trivas.
Så resten av mitt svar om vad jag drömmer om handlar om att leva
livet här och nu. Och med det tänker jag allt det andra, som inte är arbete.
Det finns så mycket att upptäcka och uppleva. Med familjen eller med mina
vänner. På resa eller på teater. I naturen eller i staden. Under en klar himmel
eller under en måltid. Jag trivs med att växla från intensivt tempo och full
koncentration till lugn och ren avslappning, där jag inte behöver göra något
alls. Bara märka intrycken. För mig handlar det här att leva om att märka att
man gör det. Att känna hur rädsla eller glädje känns i kroppen, att dela
erfarenheter med mina närmaste, eller att svara ärligt på en fråga om vad jag
drömmer om.
Men
drömmar - vad har jag för drömmar och önskningar. Det känns inom mej att jag
går mot en ljus vår och sommar, en känsla finns i maggropen, lite svår att
beskriva men det känns som en snygg landning med trygghet som följd. Jag har
vuxit det här håret, 2012 alltså som person, som kvinna och som människa. Ok då
vi ser lite bakåt! I det som jag vuxit i
hänger väl samman med mammas bortgång, vet att jag pratade med en sjusköterska
strax därefter och hon sa:
– det
du mest kommer att sakna är telefonsamtalen…
O ja
det är sant, jag kan inte längre slå 011-12 24 62 och höra ”Hagerberg” och sen
få säga ” go kväll go kväll” – det som följde var alltid ”å är det du ringer du
va roligt” och gud vad jag saknar det, tårarna kommer. Men slutklämmen på detta
och efter allt jobb med hennes bortgång är ju att jag blivit tvungen att växa –
att finally stå på egna ben, det har jag ju gjort länge. Vet att både mor och
far sa många gånger att dej Ninna har vi aldrig oroat oss för, du har alltid
rett ut dina saker och stått på egna ben. Men nu kan jag inte ringa och ha mina
mor-dotter samtal eller som jag berätta för Peter häromdagen om mammas och mina
vinstunder då vi satt och avhandla allt som hänt sen senast och tog ett par
glas vin ihop de kommer jag heller aldrig mer att få uppleva.
Mor
och jag gillade rödvin, ja jag gör det fortfarande – och var gång som jag kom
upp så tog vi alltid en helkväll med god mat och gott vin och satt och babbla
till långt in på kvällen. Visst gäspades emellan men vaddå det gjorde vi ju
båda och vi skratta och hade roligt ihop. Jag tror den kvällen när jag lämnade
min exmake så kom mor och jag varann otroligt nära varann. Hon berätta mycket
för mej och vi hade mycket gemensamt, hon förstod mej, varför jag hade stannat
och varför jag handlat som gjorde. Hon förstod detta med skuld och skam, att
leva med detta. Den natten glömmer jag aldrig, jag var alldeles skärrad,
uppriven och rent ut sagt skakad men hon lugna mej, tog ner mej på jorden sakta
, sakta – god ost gott vin hjälpte oss på vägen. Hon var bara rädd, livrädd för
mitt liv när jag åkte hem för att ta tag i allt – då kom orden igen. Far och
jag har aldrig oroat oss för dej Ninna men nu är jag rädd – du kan sjukskriva
dej en vecka gumman, jag titta på henne och sa att jag måste ta tag i detta nu
och blir det för jävligt så sjukar jag mej och kommer upp igen – jag lovar...
Oj nu
tog jag ett stort kliv bakåt men det var lite för att ni ska förstå vilken
underbar kvinna min mor var. Hon var som min vän Dragan sa min ledstjärna och hon
har slocknat nu och jag har varit tvungen att växa – på ett gott sätt. Jag
kommer att bära med mej henne hela livet och alla hennes råd och knep och knåp
i köket kommer alltid att finnas med mej. Allt som hon har sagt och lärt mej. Så
drömmar och önskningar – jag känner då trots allt att saknaden är stor efter
henne – känner mej som Borka som skrek ut när Skalleper dog att ”han fattas mej”
– fast jag vill ju skrika HON FATTAS MEJ. Men jag har vuxit och trots detta så
har jag börjat landa lite – har ju hittat hem med jobbet, i relationen, med
vänner – sållar bort dom som inte är något annat än energitjuvar.
Så först
och främst drömmer jag om våren – om våren i Peters trädgård, jag älskar ju
trädgårdsarbete och gör ju så mycket jag kan trots min axelskada. Men när det
spirar överallt då kommer livslusten tillbaka och det ska bli så kul att få se
allt som kommer upp. Att sen få förodla upp lite grönsaker och blommor som sen
ska pryda både hans trädgård men även min balkong som jag älskar. Att pilla och
peta och se det växa ger ny energi – får en drömmande blick och flyger iväg i
tanken. Jag har en dröm om vad jag vill se och ha på både balkongen och i
trädgården – men det håller jag för mej själv .
Givetvis
så önskar jag ju att vi ska få vara friska, och att vi får göra den där resan
vi pratar om. Att sen även åka upp och hälsa på mina kära uppe i Söderköping
vill jag gärna också. Även träffa Emil, min brorsson från Motala som jag aldrig
träffat vill jag och det har vi sagt att det ska vi göra. Peter ska ju få träffa
de mina såsom jag har träffat hans nu under julen.
Sen
kommer ju HD:n fram till våren och det ska bli så himla roligt igen. Faktiskt
att man saknar det nu på vintern. Hann ju bara med två turer men blev rejält
biten av det.
Oj det
blev mycket idag – har nog fått energin tillbaka lite efter maginfluensan och
det känns skönt. Ska nu krypa ner i soffan och mysa lite till Shrek ..