SUMMERING 2012 DEL 2

Det var först nu under hösten som ja började blogga, var lite motsträvig till det först men mina vänner sa just det at du som skriver så mycket och så bra skulle kanske göra det. Det kom till under min sjukskrivning i augusti, jag skulle gå hemma i nästan 4 veckor och läka efter en bukplastik. Ag hade väldigt ont och låg mycket – laptopen ställdes med brickbordet över magen och någon sa: skriv!! Så jag började och fann att det var väldigt roligt.’

Detta får mej nu att tänka på vänner, både nya och gamla, de som är kvar och de som försvunnit av olika anledningar under året. Vänner är något dom jag tror är livsnödvändigt utan de så dör livet en smula. Utan mina vänner hade detta året varit fruktansvärt ensamt- tänker på Evelina, Sarah, Cissi, Gunilla, Stina, Marie-louise, Eva, Dragan, Anders och många många fler. De flesta av er är kvar och några står numer i periferin men finns där ändå. Som en av er sa: en vän är en vän som inte alltid behöver återkoppling till vad som sagts, en vän är en vän som finns där trots att man inte har hörts av på ett tag.

När jag bröt upp från mitt förra förhållande i början av året fanns hon bara där – inte skulle jag vara ledsen nej vi skulle ha fest och glamman och sagt och gjort Evelina ordnade fest hemma hos mej o det kom så mycket folk o många som jag inte trodde skulle dyka upp, men gu va rörd jag blev. Det gav mej tron tillbaka att ensam var jag inte trots att det tagit slut.

 

 

När sommaren kom så gick min mor bort, och stöd fick jag från många. Hennes sista kamp blev lång, hon kom tillbaka ett par gånger och då trodde vi att det skulle gå. En av er som gav mej tro och hopp om livet då var du Dragan med dina långa brev, minns så väl hur jag sitter i hennes vardagsrum när hon har lämnat mej och du skickar det där långa brevet  - 9 A4 sidor där du avhandlade allt om livet, kärleken, döden, mej och dej själv. Jag skrattade och grät om vartannat – syrran läste det och även hon skrattade och grät och tyckte du var en fantastisk person. Så höll du på hela sommaren när du själv sen mådde dåligt och jag fanns för dej.

Sarah – gulliga Sarah du bara finns där när man behöver snacka av sig lite, god mat, gott vin och bubbel, fniss, och skratt. Jag vill liksom inte att kvällen ska ta slut när jag sitter i ditt fina kök. När jag får natta Marlon och sen kommer ut o ser en trött mamma som är glad över att ha sluppit det den här kvällen – ni två betyder jättemycket för mej.

Stina och Marie-louise från öster, så många glada fina minnen vi har och fler lär det ju bli. Tänker på alla pratstunder i hundrastgården när jag haft hand om Totte ponken. Och då går ju även tanken till Totte som är en av mina allra bästa vänner för han dömer aldrig

 

Gunilla – gammal vänskap rostar aldrig blir bara äldre och mognare. Har känt dej nu sedan 15 år tillbaka ungefär och just nu när du har det svårt är det jobbigt att inte kunna vara där. Tänker på dej ska du veta. Vi har haft mycket roligt ihop.

Anders, den småtokige möbelsnickaren från Stockholm, vilka underbara samtal vi har haft under det här året. Det ena slutade i att jag bloggade om dej och reade ut dej för en billig peng och se det lyckades idag är du stadgad.

 

Nya vänner har kommit till, och så är livet. I och med att jag mötte Peter som öppnade upp en helt ny värld för mej har jag fått möjligheten att få många nya vänner. Den här världen var väl så att jag aldrig skulle kunnat se mej i men känslan av motorbuller och vinden som slår i ansiktet är helt underbar. Peter är min allra bästa vän och alla roliga nya upptåg jag fått vara med om under denna höst är amazing.

 

Har en vän till som jag inte nämnt ännu – min syster, Anne-Louise – som i år även la till sitt gamla efternamn till giftesnamn, låter fin Hagerberg-Svensson tror både mor o far skulle ha varit stolta – eller jag vet att de är, de finns hos oss hela tiden. De har Sarah sagt …

Så det var några jag kan inte nämna alla men vad jag vill ha sagt är var rädd om dina vänner se till att de mår bra – o har du glömt dom för ett tag säg det till dom och att det inte var meningen, det var något viktigt som kom emellan, som uppehöll dej för ett slag. Är de då dina vänner så förstår de det och tar tacksamt emot vänskap igen.