Sista summeringen 2012 del 3

Det här kommer att bli den sista summeringen av 2012 – eller vi kanske ska titta framåt och inte bakåt mer. Vad önskar jag av 2013, vad vet jag om 2013 redan idag – hur kan hon veta säger ni jo lite åtminstone jobbmässigt vet jag hur det kommer att se ut den första trimestern. Jag vet också vad jag vill och önskar – och drömmar ska man aldrig ge upp om eller hur.

Fick frågan härom dagen på jobbet- vad jag drömmer om. Jag tystnar, för att tänka. Vilken fin fråga, tänkter jag först. En fråga som stimulerar och öppnar. Inte en dussinfråga. Jag funderar på om frågan gäller arbetslivet, eller mer generelltVad vet jag då – jo jag byter kollega och från och med 1 februari fram till slutet mars är jag ensam administratör på enheten, det kommer att gå, får selektera helt enkelt, kan inte vara överallt. En ny läkare kommer också till vår enhet, den gamla gick före jul och nu har jag en gemytlig liten dansk hos mej, mycket trevliga Viggo. Även den andra läkaren slutar dock för att han ska gå i pension så även hans tjänst ska snart utlysas – så det blir ny doktor även där. Så ni ser på jobbfronten vet jag lite vad som sker och att jag måste vara på topp – tur att jag varit sjuk nu då. Även om mitt arbete kommer att ändras i framtiden är jag på något sätt viss om att jag kommer att trivas.

Så resten av mitt svar om vad jag drömmer om handlar om att leva livet här och nu. Och med det tänker jag allt det andra, som inte är arbete. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva. Med familjen eller med mina vänner. På resa eller på teater. I naturen eller i staden. Under en klar himmel eller under en måltid. Jag trivs med att växla från intensivt tempo och full koncentration till lugn och ren avslappning, där jag inte behöver göra något alls. Bara märka intrycken. För mig handlar det här att leva om att märka att man gör det. Att känna hur rädsla eller glädje känns i kroppen, att dela erfarenheter med mina närmaste, eller att svara ärligt på en fråga om vad jag drömmer om.

 

 

Men drömmar - vad har jag för drömmar och önskningar. Det känns inom mej att jag går mot en ljus vår och sommar, en känsla finns i maggropen, lite svår att beskriva men det känns som en snygg landning med trygghet som följd. Jag har vuxit det här håret, 2012 alltså som person, som kvinna och som människa. Ok då vi ser lite bakåt!  I det som jag vuxit i hänger väl samman med mammas bortgång, vet att jag pratade med en sjusköterska strax därefter och hon sa:

– det du mest kommer att sakna är telefonsamtalen…

O ja det är sant, jag kan inte längre slå 011-12 24 62 och höra ”Hagerberg” och sen få säga ” go kväll go kväll” – det som följde var alltid ”å är det du ringer du va roligt” och gud vad jag saknar det, tårarna kommer. Men slutklämmen på detta och efter allt jobb med hennes bortgång är ju att jag blivit tvungen att växa – att finally stå på egna ben, det har jag ju gjort länge. Vet att både mor och far sa många gånger att dej Ninna har vi aldrig oroat oss för, du har alltid rett ut dina saker och stått på egna ben.  Men nu kan jag inte ringa och ha mina mor-dotter samtal eller som jag berätta för Peter häromdagen om mammas och mina vinstunder då vi satt och avhandla allt som hänt sen senast och tog ett par glas vin ihop de kommer jag heller aldrig mer att få uppleva.

 

Mor och jag gillade rödvin, ja jag gör det fortfarande – och var gång som jag kom upp så tog vi alltid en helkväll med god mat och gott vin och satt och babbla till långt in på kvällen. Visst gäspades emellan men vaddå det gjorde vi ju båda och vi skratta och hade roligt ihop. Jag tror den kvällen när jag lämnade min exmake så kom mor och jag varann otroligt nära varann. Hon berätta mycket för mej och vi hade mycket gemensamt, hon förstod mej, varför jag hade stannat och varför jag handlat som gjorde. Hon förstod detta med skuld och skam, att leva med detta. Den natten glömmer jag aldrig, jag var alldeles skärrad, uppriven och rent ut sagt skakad men hon lugna mej, tog ner mej på jorden sakta , sakta – god ost gott vin hjälpte oss på vägen. Hon var bara rädd, livrädd för mitt liv när jag åkte hem för att ta tag i allt – då kom orden igen. Far och jag har aldrig oroat oss för dej Ninna men nu är jag rädd – du kan sjukskriva dej en vecka gumman, jag titta på henne och sa att jag måste ta tag i detta nu och blir det för jävligt så sjukar jag mej och kommer upp igen – jag lovar...

Oj nu tog jag ett stort kliv bakåt men det var lite för att ni ska förstå vilken underbar kvinna min mor var. Hon var som min vän Dragan sa min ledstjärna och hon har slocknat nu och jag har varit tvungen att växa – på ett gott sätt. Jag kommer att bära med mej henne hela livet och alla hennes råd och knep och knåp i köket kommer alltid att finnas med mej. Allt som hon har sagt och lärt mej. Så drömmar och önskningar – jag känner då trots allt att saknaden är stor efter henne – känner mej som Borka som skrek ut när Skalleper dog att ”han fattas mej” – fast jag vill ju skrika HON FATTAS MEJ. Men jag har vuxit och trots detta så har jag börjat landa lite – har ju hittat hem med jobbet, i relationen, med vänner – sållar bort dom som inte är något annat än energitjuvar.

 

Så först och främst drömmer jag om våren – om våren i Peters trädgård, jag älskar ju trädgårdsarbete och gör ju så mycket jag kan trots min axelskada. Men när det spirar överallt då kommer livslusten tillbaka och det ska bli så kul att få se allt som kommer upp. Att sen få förodla upp lite grönsaker och blommor som sen ska pryda både hans trädgård men även min balkong som jag älskar. Att pilla och peta och se det växa ger ny energi – får en drömmande blick och flyger iväg i tanken. Jag har en dröm om vad jag vill se och ha på både balkongen och i trädgården – men det håller jag för mej själv .

Givetvis så önskar jag ju att vi ska få vara friska, och att vi får göra den där resan vi pratar om. Att sen även åka upp och hälsa på mina kära uppe i Söderköping vill jag gärna också. Även träffa Emil, min brorsson från Motala som jag aldrig träffat vill jag och det har vi sagt att det ska vi göra. Peter ska ju få träffa de mina såsom jag har träffat hans nu under julen.

Sen kommer ju HD:n fram till våren och det ska bli så himla roligt igen. Faktiskt att man saknar det nu på vintern. Hann ju bara med två turer men blev rejält biten av det.

Oj det blev mycket idag – har nog fått energin tillbaka lite efter maginfluensan och det känns skönt. Ska nu krypa ner i soffan och mysa lite till Shrek ..