Stora konstdagen

 

Ja så kom då den stora dagen den som jag väntar på. Är man inte intresserad av konst så fattar man inte vad stort detta är . Jag går mot konsthallen lite så där som ett barn som ska få gå på cirkus hoppande och förväntansfull.

Jag har nog redan som tidig unge fått i mej färg och skapande genom mina föräldrar. Båda var ju som jag sagt tidigare duktiga på och teckna och älskade även att hålla på med möbelrenovering och dekormålning. Pappa var ju också målarmästare med egen firma så ammoniak och terpentin kom nog att bli lite av den andra modersmjölken. Jag är nog en av få som kan njuta av balsamterpentin blandningar till doft - det får min skaparlusta att vakna till liv.

In steg jag i hallen och där är fullt av förväntansfulla och glada människor, vissa människor ses bara en gång om året på den här tillställningen och det hörs glada tillrop och är en härlig stämning. Folk går omkring och studerar tekniker, man pratar med folk man annars aldrig skulle prata med man skrattar och diskuterar beundrar och även i vissa fall förvånas och ser med avsmak på något


För så är det ju smaken är som baken och smaken om konsten likaså. Det jag tycker om, som får mina sinnen att väckas till lust ser andra på med förundran och tänker att det kanske är naivt. Jag har genom åren fått mina favoriter och ser dem gärna och vill se vad de åstadkommit i år.
 

Jag går runt, fotar och mår så gott, blir lugn och glad och känner en sån tillfredställelse av detta och så spritter det till i mej. Inte gjorde det saken värre än att våren kom idag också. Solen har skinit hela dagen.
 

När jag var klar så gick till Citadellet och borggården där har en annan av mina favoriter årlig utställning, det är Magnus Larsson jag bara älskar hans tavlor. Ljuset i dom och naturen som han avbildar är som att man nästan kan känna klöverdoften, våta grusvägar och maskrosfröna som flyger i luften. Nån gång skulle jag vilja äga en av hans tavlor och de flesta är faktiskt överkomliga. Om du inte hinner nu  i påskdagarna gå och se hans tavlor så har han sin ateljé i Glumslöv vid slottet där. Han har vernissager emellanåt och går hitta på fejjan.

Solen skiner när jag kommer ut och jag går in på hemslöjdsaffären har lovat mej själv som en gåva ett par nya örhängen och se de hade de som jag har redan fast i större storlek . Kul dom fick jag i vårpresent.

 

Promenerade hemåt och har nu städat min balkong och fått ner Penséerna i krukor. Sitter på balkongen i solen och bara myser i värmen, på stereon en favorit lite gungande rytmer från Juanes.

Carpe vita...

 

 

Vara jag – bara jag!

 

 Ja då var det dags då …men vänta lite, jag kommer inte iväg förrän imorgon på utställningarna har skjutit upp det en dag på grund av att väninnan som ska med inte kunde idag. Tänk det var samma väninna som blev sjuk kvällen då jag träffade ex – hahaha ler åt tanken ska det ske igen – kommer jag att träffa någon ny då? Nej det vill jag inte – jag vill vara ensamstående. Jag vill kunna växa i mej som kvinna, som enskild person, bli liksom starkare - och det blir jag för var dag. Jag ser till att må bra- jag väljer själv vad som ska göras eller inte.

 

 

 Cogito ergo sum - jag tänker alltså finns jag!

Och jag tänker väldigt mycket på mej nu, tar en dag i sänder och försöker göra saker som jag vill och struntar i sånt som inte är viktigt och bryr inte mina tankar om sånt jag inte kan påverka. Jag har sagt det här tidigare men det är för mej ett viktigt redskap eller verktyg som det också kallas – att sätta mej i första rummet när det blåser snålt och kallt – på så sätt mår jag bäst.

 

I vanliga fall så är jag en sån människa som bryr mej väldigt mycket om andra – det får mej att må bra. Vissa människor kan ta det och uppskattar det verkligen – medan det finns dom som ser ner på det. Och då kommer nästa klyscha kanske in – jag bryr mej inte om vad du tycker – om du inte kan uppskatta det så don’t be my guest.

 

 

 Ibland kan jag glömma mej själv men det bjuder jag på – två saker begär  jag den ena är att när jag då säger till att denna helg/kväll/dag är min så är den det. Det andra är – visa lite jävla uppskattning och det gör du enklast genom att ge mej en kram, ge mej ett snällt ord – eventuellt ge en gentjänst spelar ingen roll hur stor den är i proportion till vad jag gett dej – visa bara din uppskattning.

 

 När det blåser snålt i såna här stunder och jag bryr mej mest om mej så ser jag till att ha roligt samtidigt. Vissa kan nog tolka det som att jag inte är så ledsen och så – men tänk på en sak – jag kanske inte vill visa dej och andra utan jag kanske vill ta det med mej själv och min egen hjärnas tankegångar. Kanske vill rådbråka mej själv, vill inte att du ska se hur ledsen jag egentligen är. Så döm mej inte.

 

 Så vad finns för planer så här långt då – det blir kort semester i sommar för att sen senare ta en i höst – vill resa iväg lite och tänker göra det, var är inte bestämt än. Men iväg ska jag – och jag har rest mycket själv förr och älskar det – man kommer lokabefolkningen nära när man gör så- man får den där vilan som man inte får när man reser med någon, man kan göra vad man vill och strunta i allt som alla andra gör.

 

Jag var i Grekland förra sommaren en vecka på egen hand – hade så kul och solade och badade hela dagarna. Åt gott och festade med två norskor på kvällarna de var hejdlöst roliga och singlar även dom. Så man kan om man vill göra bekantskaper eller bara vara med sig själv. Man väljer ju hur man vill att det ska bli. En sån resa minst ska det bli till värmen.

 

 Men nu ikväll kommer en jättetrevlig tjej hem hit på middag, henne har jag lärt känna för inte så länge sen. Hon är mycket yngre än mej men rolig. Ålder spelar ingen roll om man bara ska ha trevligt ihop, och roligt ska vi ha vad än kvällen bjuder på.

 

 

Imorgon blir det konstutställningar!

 

minlillaskattkammare: Funderingar om den nakna sannngen Imorgonhandl...

minlillaskattkammare: Funderingar om den nakna sannngen

 Imorgonhandl...: Funderingar om den nakna sannngen       Imorgon handlar bloggen åter och för sista gången om konst men idag hm ...mycket fun...

Funderingar om den

nakna sannngen

 

 

 Imorgon handlar bloggen åter och för sista gången om konst men idag hm ...mycket funderande idag, och diskussioner med vänner om allt möjligt bl.a. positivitism ...och hur man ska lära sej att uppskatta det man har, det är inte grönare på andra siden men många tror det. jag menar du missar många diamanter om du bara stirrar blint på gruset runt omkring dej, och glöm inte bort om du har en diamant att vårda den och tala om att den är vacker. Och att den betyder något bara för att den är den. Nämn inte bara det som inte skimrar om den- det kan vara vackert också i all sin slitenhet – även en repig diamant kan vara vacker .

Många som lever i sin vardag i en relation glömmer att tala om för varann hur mycket de betyder och att de faktiskt är vackra. Det var länge sen jag fick höra att jag var vacker och fin av en man. Det glömdes bort helt enkelt, själv sa jag det men fick inget tillbaka. att säga att jag tycker om dej - blir lätt slentrian och vågar du inte gå vidare och säga de stora orden, så har du mycket att ta hand om innan du ska ge sig in i något nytt.

 

 

 

Man måste vara färdig med allt gammalt o man måste kunna älska sig själv innan man kan älska någon annan. Fortsätter man bara in i relation efter relation så gör man nog det för att då slipper man ta tag i allt det gamla och onda för när det nya är nytt känns allt bra - men sen kommer vardagen igen och man ska börja diskutera lite ..tja då är det stop igen och det görs slut för det är enklast så. Enklast för då slipper man syna sig själv i kanten igen och prata om det som gör ont.

 

Jag har tagit väl hand om mitt,  men mött män som inte gjort det med sitt. Det slutar ju med att vi går skilda vägar, sårade och sargade – och mitt brustna hjärta gråter för jag ville mer än så men... De var inte färdiga med sina gamla liv utan körde på och tänkte inte på att de sårade mej i allt. Sen heter det massor av andra saker – men ju mer jag landar så ser jag mer klart på saken.

 

Nu står jag här - bränd igen och ledsen såklart, men inte bara för min egen del utan för vår del... jag mår nog rätt bra trots allt och tar fortfarande hand om mej själv...vet ju att det måste jag göra. Fast det kommer att ta tid innan jag ger en man nyckel till mitt hjärta igen..

 

Det positiva är väl ändå att jag har mej själv och min självkänsla kvar, jag vet att jag duger, att jag har mina vänner och att jag vet mitt värde. Vet att jag är älskad och omtyckt för den jag är, trots snabba tal och ivrighet. Jag vet att jag har ett intressant liv och att jag inte i botten är rädd för att slänga mej ut igen - ska bara vila lite och samla mej, se till att göra något roligt. Bara vara och tillåta mej att skratta le, dricka vin, äta god mat, umgås med nya och gamla vänner och må gott ......och visa det för hela världen..

Hoppet och min inre styrka kan ingen ta ifrån mej . - jag lever alltså finns jag..

 

 

Dymmelonsdag..

Konst hur kommer den in i påsken? Jo bland annat genom den årliga konstrundan som vi har här i Skåne. Har sedan jag flyttade till Landskrona besökt de i staden utställande konstnärer. Jag missar aldrig Magnus Larsson och hans helt underbar naturmåleri. Hans små grusvägar tar mej tillbaka tillbarndomen och jag kan riktigt känna dofterna utefter väggrenen. Magnus ställer ut på Citadellet i Landskrona som vanligt och det är fritt inträde..

 

Vidare så går jag till samlingsutställningen på Landskronas konsthall. Där får man sej ett axplock av det bästa som ställs ut på konstrundan och det är välbesökt och jag hittar alltid något som jag faller för. Jag älskar får och lamm och där finns en dam som målar lamm i olika positioner . Förra året unnade jag mej en affisch av henne, den har jag ännu inte ramat in men det ska bli och sen ska den nog få hänga i sovrummet.

Men dymmelonsdag, två arbetsdagar kvar och sen är jag ledig i fyra. Det ska bli underbart med massor av god mat, gott vin och långa raska promenader för att inte tala om mina situps som jag envisas med.

 

Men nu ska vi gå in på en konstart som man antingen avskyr eller älskar. Vissa påstår att det bara är en modegrej som många kommer att ångra med tiden och det kanske är sant för vissa men inte för mej.

Jag pratar om tatueringar ;)

Tatueringskonsten har funnits i tusentals år och länge i den moderna tiden var det mestadels bara sjömän, luffare, mcfolk  som hade det, ja även resande folk mm. Undret senare år har det blivit så att det nästan sitter en tatto på var mans kropp, många döljer dem och vill bara ha en för sej själv. Min första var en Musse pigg, jag fick den i 30års present av mina gamla arbetskamrater på Matteusskolan i Norrköping . De hade länge hört mej säga att jag ville ha en och de länge hört på mina undanflykter . Sagt och gjort, väckt med buller o bång natten mellan den 14:e och 15: e januari 1995. De hade bokat tid hos en irländare som hade lokaler i ABF huset. Jag fick den gjord men efter 10 år fick jag göra om den, Musse med sitt vita ansikte hade blivit fräknig.

Idag så finns en fantasi fylld älva på samma ställe, jag har även en text utmed ryggraden och en liten text i ryggslutet samt en stor lotusblomma nere på ankeln. Jag har minst en kvar att göra och den handlar mestadels om att jag vill ha "balans" på ryggen...så en till ska då göras på högra skulderbladet ...funderar på motiv och så måste man ju spara pengar. I och med att de blivit så populärt från det när jag gjorde min första tills nu så har priserna stigit enormt.

Är det konst då? Ja jag ser mej lite som en levande canvas, för störst av delen så är det en och samma artist/konstnär som gjort mina. Det skulle vara kul att låta någon annan göra den på andra sidan. Får se vem som vill o antar utmaningen . Men visst är det konst -jag bär ju runt tatuerarens konstverk hela tiden och eftersom mina syns om jag vill så ser ju andra människor hans verk.

 

Han som gjort tre av mina fyra heter Ozzy Hjorthagen och innehar House of Pain i Helsingborg, en smått lite galen fast helt underbar person. Duktig, noggrann och vill att man ska vara 100 % nöjd när han är klar, även han ska vara nöjd givetvis. Ozzy är en sån där underbar person att diskutera med också, vi har nog avhandlat det mesta från sex till religion och tilläggas kan är att han är satanist, och då när en sådan och buddist strålar samman blir diskussionerna djupa emedan han jobbar och koncentrerar sig.

 

Den i ryggslutet har Ea som har studio här i Landskrona gjort, det står ”amore vincita omnia” – kärleken överlever allt. Den gjorde jag när hon hade en dag för djurens rätt i samhället – alla intäkter den dagen skänkte oavkortat till dom. De tycker jag är en fin gest och jag kände nog kan jag bära en till för att djuren ska få ett bidrag.



Så slutsatsen är väl att jag är Ozzy Hjorthagens levande canvas frågan är nu vem vill ta sig den andra axeln?  Och frågan är – vad är det motiv som ska få sitta på skulderbladet och kanske även slingra sej lite ner på armen?

 

*********

 

Konsten....

Ja den här rubriken skulle kunna vara en fortsättning på gårdagens eller hm så kan det ju handla om "om konsten att vara snäll" eller konstiga saker  ;)  låt oss blanda.

Konst för mej - so jag berättade igår så har jag haft lite utställningar i Söderköping förr om åren, jag har alltid hållt. Och pysslat och donat med olika saker och material. Under dessa år kom jag naturmaterial väldigt nära, älskar drivved, snäckor, stenar rostiga ting m.m. Att det som jag höll på med skulle röna en sån succé trodde jag nog inte men första året och det var innan Söderköping så släppte jag en ide som gick rakt upp på någon sort billboardlista. På bara en månad jobbade jag inte bara dagtid som fritidspedagog utan satt hela kvällarna och producerade .

 

Jag njöt i fulla drag och roligt var det ju att det jag gjorde blev omtyckt. Minns framförallt en kollega som köpte två blå krukor av mej som sa " en morgon utan dina krukor i mitt köksfönster skulle kännas fattigt" hon hade förälskat sig så till den milda grad så jag tror hela släkten fick mina krukor det året. På bara en månad stoppade jag cirka 7000 spänn rakt ner i fickan.

Jag utvecklade iden och förde över motivet på andra saker såsom drivved och det blev en lika stor succé. jag började jobba med lera och utvecklades än mer. motiven var alltid skärgårdsmotiv eftersom jag kommer från ostsidan där vi har kobbar och skär.

 

Jag minns en av utställningarna som jag höll i Söderköping - jag hade målat en ja vi kan kalla det för butiksskylt med en mås på en kobbe med en massa vatten omkring. Det var runt stängningsdags, en tysk familj kom förbi och stod och tittade på sakerna. Plötsligt säger kvinnan i familjen - vad kostar tavlan? Jag tittade på henne för jag fattade inte först vad hon menade, så hon frågade en gång till om vad den kostade. Då förstod jag hon ville köpa min reklamskylt för utställningen..jag log satte ett pris och hon tog den med sig - den kvällen fick jag göra en ny skylt ;)

 

Efter det att jag flyttat till Skåne så har jag mestadels gjort saker till mej själv, en ganska ny sak för förr gjorde jag mest till försäljningarna och utställningarna. Även numera gör jag till mej själv men lite har det nog börjat klia i fingrarna igen -skulle va kul och se om jag kunde igen.

Vi byter....konsten att vara snäll är ju en konstart som inte alla människor klarar av. Många misstolkar snällhet för dumhet och ser bara detta att man viker sig, fattar inte att man bryr sig och vill människor i sin omgivning väl. Man brukar säga att otack är världens lön, och det är något vi snälla ofta möter. Vi anses som tråkiga, lama, intetsägande och har svårt att liksom få folk att förstå. När någon kritiserat mej för att vara för snäll inser de inte hur mycket de trampat på mej, på min själ och på min självkänsla. Numera så reser jag snabbare på mej och säger det är din förlust att du  inte fattat bättre.

Sen har den personen en väldans tur för vi snälla kan förlåta relativt snabbt  - gör bara inte bort dej då och kalla oss förr dörrmattor för då blir du aldrig förlåten. Att vara snäll och förlåtande är en konst, vissa människor borde ta efter oss fast...hm.. Jag tror inte ni ör så smarta - ännu. ni kan om ni vill nog lära er något - för detta med vår snällhet kan vi kalla hyfs också.

Vissa tycker att snälla människor är mjäkiga, och att vi bryr oss för mycket om andra, men ett tips då är väl sluta gnäll om saker och ting, för snällheten är inte i alla fall hela min personlighet, jag är en skrattande, busig, lite smått galen, och tja va ska vi säga lätt .....nja vet inte om det passar sej här men gillar närhet och att ha kul. Att jag är snäll och en person som bryr mej mycket - ja det är sant och om jag gör så ta vara på det, det är inte till alla son jag ger min ömhet och omtanke. - det är bara speciella människor som får en sked av detta.

Konstiga saker och konstiga människor möter man ofta- människor som inte skyr några medel för såra andra t.ex. Tar ut saker och ting i förskott drar slutsatser utan att kolla bakgrunden osv. såna kan göra mej ledsen och göra mej lätt irriterad, brukar försöka intala mej om att inte lägga energi på det men ibland går det inte, då vill jag markera min ställning och min ståndpunkt.

Konstiga saker och andra ting och företeelser ses i tid och otid. Knasiga konstruktioner och lösningar. Idiotiska lösningar ibland och inte för att tala om idiotiska bruksanvisningar (o där slutade killarna att läsa). Ibland kan man fundera på " hur tänkte dom nu" och vad är det tänkt att detta ska användas till. Jag är i botten en praktiskt lagd kvinna som gillar att jobba med händerna - lera, jord, färg och rota runt bland snäckor och stenar samt att bygga upp och konstruera.

Så det var bloggen om konstiga saker....vi fortsätter veckan med konst imorgon ...

 

Den här veckan kör jag på med konst.

 

 Den här kommande helgen så är det dags för konstrundan i Skåne, ett event som är välbesökt och underhållande. jag har sedan Jag flyttade till Landskrona varit runt i stan och aldrig missar jag konsthallens samlingsutställning. Den ger ett axplock av det bästa. Jag har fått favoriter som brukar vara med och ställa ut där och när jag går runt får jag sån inspiration till att skapa själv.

 

Har i tanken en ide som jag vill göra och förmodligen kommer jag att göra den i sommar - perfekt att ha staffliet uppställt i vardagsrummet och måla i den varma sommar kvällen. Den ska få ta tid och jag vet vilket motiv jag ska ha.

Konst har alltid intresserat mej, det var nog båda mina föräldrar som drog in mej i det. De var båda två duktiga tecknare och gillade att måla även om ingen av dom var konstnärer. Jag har en tavla som pappa gjorde som 15 åring, inget speciellt men det är kul att ha den. Den sitter inramad i en urhäftig ram som följt med släkten i måna år. I hallen hänger även hans gesällbrev och mästarbrev, han hade en Norrköpings målarfirmor och satt som ordförande hantverkarföreningen i nästan 30 år.

Själv valde konst som tilläggsämne när jag gick i skolan, jag hade det ämnet i tre år. Jag har även arbetat både som lärare och studiekurs ledare i bild och även haft egna utställningar årligen i Söderköping under ett par år med god förtjänst.

Tidigt blev jag bekant med Carl Larsson, Bruno Liljefors, Gustav Fahle, Johan Krouten - svenska kända konstnärer ....ja dessa och många fler. Jag gillar porträtt och natur gärna havsmotiv. Givetvis utforskade jag senare på egen hand de utländska konstnärer som fanns. Jag var en bra elev på konstlektionerna, fick i nian en universitetsuppgift, jag skulle välja en känd konstnär, skriva om dennes liv, berätta om det också samt välja ut en av hans målningar och kopiera den. Jag valde Van Gogh och hans "the nude woman" . Jag fick en femma som betyg och mäkta stolta tog mina föräldrar tavlan och kostade på en inramning. Den har jag ännu kvar.

 

Har även gillat att arbeta i lera, har ett par saker hemma som jag gillar. Tyg, strandfynd, stenar och snäckor ja minsta lilla pinne i skogen kan få mej att gå igång. Känner för första gången på många år att ådran vaknar till liv och jag har så mycket idéer som bara bubblar ut. Nästa steg är att jag ska sy lite, har lovat att fixa kuddar till en vän och dessa ska bli originella. Till mej ska jag sy något som jag velat ha länge, en sort girland att hänga i köket, jag hade en liknande fast enkel variant i min gamla koloni, varför jag inte tog med mej den vet jag inte.

 

När våren och sedan försommaren kommer ska jag återigen göra mej en gräskrona, gjorde en på kolonin men kände inte att jag hade möjlighet att frakta den med mej så min svåger som ville ha den tog med sej den till Söderköping vid sitt sista besök där sommaren 2010.

 

Jag har som sagt många idéer på G, och idag fick jag besök av en lika stor loppiskännare som jag, vi planerade en raid i de skånska bygderna, ser verkligen fram emot det. Jag skulle vilja ha tag i ett gammalt skrivbord, det jag har idag är funktions dugligt i glas men hm skulle vilja in ett gammalt eller få till en ny ide bara....katching här kom en ide' mer säger jag inte ska se om jag kan förverkliga den ;).

 

Den här veckan ska jag också på arbetet presentera min nya ide - hoppas givetvis att den ska välkomnas då det behövs avbrott i vardagen. Konst är ett bra sätt att fundera, diskutera, nyansera och förstå livet, samhället och det vackra.

 

En annan konstform för mej är ju tatueringar - men vi tar det nu i veckan :)