Dymmelonsdag..

Konst hur kommer den in i påsken? Jo bland annat genom den årliga konstrundan som vi har här i Skåne. Har sedan jag flyttade till Landskrona besökt de i staden utställande konstnärer. Jag missar aldrig Magnus Larsson och hans helt underbar naturmåleri. Hans små grusvägar tar mej tillbaka tillbarndomen och jag kan riktigt känna dofterna utefter väggrenen. Magnus ställer ut på Citadellet i Landskrona som vanligt och det är fritt inträde..

 

Vidare så går jag till samlingsutställningen på Landskronas konsthall. Där får man sej ett axplock av det bästa som ställs ut på konstrundan och det är välbesökt och jag hittar alltid något som jag faller för. Jag älskar får och lamm och där finns en dam som målar lamm i olika positioner . Förra året unnade jag mej en affisch av henne, den har jag ännu inte ramat in men det ska bli och sen ska den nog få hänga i sovrummet.

Men dymmelonsdag, två arbetsdagar kvar och sen är jag ledig i fyra. Det ska bli underbart med massor av god mat, gott vin och långa raska promenader för att inte tala om mina situps som jag envisas med.

 

Men nu ska vi gå in på en konstart som man antingen avskyr eller älskar. Vissa påstår att det bara är en modegrej som många kommer att ångra med tiden och det kanske är sant för vissa men inte för mej.

Jag pratar om tatueringar ;)

Tatueringskonsten har funnits i tusentals år och länge i den moderna tiden var det mestadels bara sjömän, luffare, mcfolk  som hade det, ja även resande folk mm. Undret senare år har det blivit så att det nästan sitter en tatto på var mans kropp, många döljer dem och vill bara ha en för sej själv. Min första var en Musse pigg, jag fick den i 30års present av mina gamla arbetskamrater på Matteusskolan i Norrköping . De hade länge hört mej säga att jag ville ha en och de länge hört på mina undanflykter . Sagt och gjort, väckt med buller o bång natten mellan den 14:e och 15: e januari 1995. De hade bokat tid hos en irländare som hade lokaler i ABF huset. Jag fick den gjord men efter 10 år fick jag göra om den, Musse med sitt vita ansikte hade blivit fräknig.

Idag så finns en fantasi fylld älva på samma ställe, jag har även en text utmed ryggraden och en liten text i ryggslutet samt en stor lotusblomma nere på ankeln. Jag har minst en kvar att göra och den handlar mestadels om att jag vill ha "balans" på ryggen...så en till ska då göras på högra skulderbladet ...funderar på motiv och så måste man ju spara pengar. I och med att de blivit så populärt från det när jag gjorde min första tills nu så har priserna stigit enormt.

Är det konst då? Ja jag ser mej lite som en levande canvas, för störst av delen så är det en och samma artist/konstnär som gjort mina. Det skulle vara kul att låta någon annan göra den på andra sidan. Får se vem som vill o antar utmaningen . Men visst är det konst -jag bär ju runt tatuerarens konstverk hela tiden och eftersom mina syns om jag vill så ser ju andra människor hans verk.

 

Han som gjort tre av mina fyra heter Ozzy Hjorthagen och innehar House of Pain i Helsingborg, en smått lite galen fast helt underbar person. Duktig, noggrann och vill att man ska vara 100 % nöjd när han är klar, även han ska vara nöjd givetvis. Ozzy är en sån där underbar person att diskutera med också, vi har nog avhandlat det mesta från sex till religion och tilläggas kan är att han är satanist, och då när en sådan och buddist strålar samman blir diskussionerna djupa emedan han jobbar och koncentrerar sig.

 

Den i ryggslutet har Ea som har studio här i Landskrona gjort, det står ”amore vincita omnia” – kärleken överlever allt. Den gjorde jag när hon hade en dag för djurens rätt i samhället – alla intäkter den dagen skänkte oavkortat till dom. De tycker jag är en fin gest och jag kände nog kan jag bära en till för att djuren ska få ett bidrag.



Så slutsatsen är väl att jag är Ozzy Hjorthagens levande canvas frågan är nu vem vill ta sig den andra axeln?  Och frågan är – vad är det motiv som ska få sitta på skulderbladet och kanske även slingra sej lite ner på armen?

 

*********