Acceptans

 

Jag har lovat mej själv att bli bättre på att ta hand om mej själv. Det var något vi också sa att vi nu ville göra en tid framöver - för mej innebär det att se till att äta rätt, ta mina vitaminer/mediciner, träna mer hemma och se till att sova ut.

 

 

Alla har vi olika behov, jag tror jag har ett större behov av att bara vara och koppla av än andra som finns i min närhet, de innebär inte att jag inte vill och önskar göra saker men det behöver för min del inte ske saker hela tiden, känner mej inte uttråkad för att man inte gör något en lördag typ. Jag tror mycket det beror på ens hem, för mej ska ett hem inte bara vara hemtrevligt, färdigt och mysigt ett hem måste kunna inspirera och ge lusten till skratt och bus. Ett hem måste även om det ger det förstnämnda även kunna lugna en så att man får ro.

 

För att ett hem ska kännas riktigt bra i längden måste där finnas saker som inger minnen och kan skapa gemensamma känslor. Har tidigare i mitt liv flyttat långväga och då rakt in i en annan persons lägenhet, mina egna saker har då fått stå nedpackade i en källare - hemkänslan, det ordentliga myset det gemensamma infinner sig inte. För mej så förstår ni nu att hemmet är viktigt, hemmet är kärnan, hemmet är en borg en plats att födas, leva, älska och tro på. Hemmet är harmoni.

 

När man då träffar någon som på studs kommer att betyda mycket för en släpper man nästan allt -så här i efterhand så kan jag få en känsla av att det gick för fort men det gjorde det inte det vet jag själv. Men jag har inte tillbringat så mycket tid i mitt eget hem och det ska jag säga är av egen fri vilja. Jag ville att vi skulle ha mycket tid ihop och kände att även min motpart ville det och uppskattade att vi gjorde saker och ting ihop. Men någonstans förlorade vi oss själva och började tappa lite av varje.

 

Dagen när vi såg det kom och det gjorde ont-så förbannat ont, ja det gör ont fortfarande men vi klarar oss och vi har ett plus- vi har fortfarande varandra. Vi är inte osams, bråkar inte eller skriker på varann utan kramas när vi ses. Viska fortsätta att göra saker ihop och vill vara vänner.- det finns bara en sak som stör och det är det att det finns folk som vill veta,lägga sig i, ge råd osv - hm ge fan i det låt oss sköta oss själva. Vi två vet bäst just nu vad som är bäst för oss, bry er inte om hur mycket vi ses, hur mycket vi pratar med varann och vad vi gör ihop. Låt oss ha vår tid för oss, våra tankar, våra känslor. Låt oss ta hand om detta på vårt egna kanske speciella stil och sätt.

 

Vi  och jag personligen ber bara om respekt, möter du oss ute ihop agera normalt, krama oss båda två var glad för att vi kan umgås och inte är osams som hund och katt. Vill vi berätta något så gör vi det du behöver inte fråga. Samma sak för mej personligen – vill jag prata så gör jag det om jag inte vill – låt bli och pressa mej.

 

Så nu är jag mer hemma i mitt mysiga hem, jag älskar verkligen min lägenhet och min balkong. Ser fram emot sommaren och alla mysiga kvällar på den. Jag kommer givetvis att vara i hans trädgård också men alla ni som känner mej vet hur mycket jag älskar min soliga balkong -stans bästa solhäng ;).  Planerar just nu vad som ska odlas och hur det ska vara - jobbar stenhårt på att hålla både kaffeplantan och apelsinträdet i liv så att de ska flytta ut dit. Tomater, paprika och olika kryddor och blommor -blir väl som förra året då man fick kliva över krukor för att komma fram till soffan.

Inne jobbas det ständigt med förvaringsideer -komma på nya sätt var allt ska vara. Är inte helt nöjd med vissa möblers placering heller men det kommer nog vartefter när jag nu ska börja tillbringa mer tid hemma.

Vad vill jag med framtiden då? Jag vill hitta tillbaka till balansen i livet, nu när ruset lagt sig. Att hitta sätt och knep på att få vardagen att gå ihop. Vill utvecklas i jobbet och fortsätta ha kul. Jag trivs med jobb och arbetskamrater, trivs i Landskrona fast jag skulle kunna tänka mej flytta ut i ett hus på landet men då krävs körkort så då får jag väl sätta upp det på min dagordning. Att kunna ha en trädgård om så en liten en är drömmen. Har nu åkt runt lite på landsbygden och sett många fina härliga "hålor" som jag kan liksom kan se mej själv att bo i.

Har även lite mer kirurgiskt att ta hand om - ja även det är min sak, eller min o min kirurgs sak. Vi har planer på vad som skall göras och så får det bli. Jag ser fram emot 2013 tror det kommer att bli ett bra år trots denna obalans nu - vi har varann, vi har oss själva och jag har mej själv,  jag vet att jag kommer om jag ser efter mej själv att må bra. 2013 ska bli året då jag kommer vidare - så nu sätter jag mej vid ritbordet och börjar planera för ett förverkligande av mej själv.

 

Kärlek <3 <3 <3