Att leva med gastric bypass

 

 

Jag har alltid haft lätt för att gå upp i vikt – nemas probelmas. Jag hade tom ett mantra som löd ”syrran kan äta 200 gr mjölkchoklad och gå ner 200 gram – jag behöver bara tänka ordet Marabou så går jag upp 2 kilo”

 



Gastrisk bypass, GBP, är ett operativt ingrepp där magsäcken förminskas för att patienten ska gå ner i vikt. Vid gastrisk bypass kopplas magsäcken bort, så maten inte passerar den. Istället kopplas tunntarmen direkt till en liten ficka strax efter matstrupen och tolvfingertarmen kopplas in längre ned på tunntarmen. Som GBP opererad som vi säger eller opad på vårt eget språk får man ibland höra att man valt en lätt genväg till ett lättare liv.

 

 

 

Många vet dock inte hur denna operation fungerar eller rent ut sagt ser ut så jag har bestämt mej att liksom en gay komma ut ur garderoben en gång för alla och berätta – nej jag kommer inte att lägga upp bilder på mej själv från förr detta eftersom jag anser att den tjejen/kvinnan var är inte till 100% jag själv utan jag vill att du som läsare av detta ser mej som den jag är idag. Däremot så kommer jag att berätta för dej hur det är att leva som sådan….

 

 

2008 i februari/mars så bestämde jag mej för att ta steget till att begära en operation. Jag stegade iväg till vårdcentralen för ett samtal med läkaren. Han var mycket tillmötesgående men berättade också att det var svårt att få till en operation – dock villig att försöka hjälpa mej. Vad vägde jag då tja cirka – nej förresten det behövs inte mer än att jag säger att det var ett högt tre siffrigt tal.

 

 

 

 

Sommaren gick och hösten kom, så ringde de den 5 september en fredag och frågade om jag kunde åka till Göteborg på måndag den 8 september – självklart svara jag och åkte. Redan en månad senare var jag opererad. Det blev en massiv inlärningsprocess om hur skulle jag funka efter detta, vad var viktigt att tänka på osv. Själva operationen gick bra och de tär enklast att förklara den genom bilder..

 

 

 

Konceptet är lätt att förstå egentligen. En liten påse skapas av magmunnen som sitter i början av magsäcken, den ansluts direkt till tunntarmen. Detta minskar möjligheten till att kunna stoppa i sig den mängd mat man är van i – detta resulterar i en dramatisk viktnedgång. Själva magsäcken och ca 1-1½ meter av tunntarmen kringgås och minskar också omfattningen av näringsupptag och fettupptag – detta kan också leda till vitamin och mineralbrist vilket gör att jag måste medicinera livet ut av vissa preparat.  Magsäcken sys igen upptill och själva tolvfingertarmen/ duodendum alltså den där 1-1½ meters tarmbiten sys fast längre ner på tarmen nästan där i början av tjocktarmen. Varför då kanske någon undrar – jo fortfarande behöver de ämnen som exv. levern, gallan och bukspottkörteln produceras men de släpps inte på förrän då.

 

 

Detta kan ibland då leda till att jag får något som kallas för dumping. Dumping skapas av att jag äter för fort, för mycket, mat eller annat med kombinationen fet/socker, för mycket fett, för mycket socker – den kan också komma till om jag efter en måltid reser mej upp för snabbt eller dricker till mat.

 

En dumping innefattar, en ordentligt sådan alltså trötthet, kallsvettning, illamående, hjärtklappning m.m. Illamåendet har jag alltid det andra finns med i olika kraft. Man måste planer sitt liv som opererad – tänka på att äta lite och ofta. 6-7 ja kanske tom 8 måltider per dag är det bäste, inte alltid jag fixar det men 4-5 klarar jag nästan alltid.

 

Nu är det fyra år sedan jag gjorde min operation - jag "tappade" cirka 75 kilo på lite mer än ett år. Då när allt det var borta var jag för mager men de ordnade sig senare, jag gick upp 3-4 kilon och har sedan dess stått stilla på vågen. Jag anser att detta är en gåva jag har fått, en gåva att vårda och det gör jag bäst genom att äta ordentligt lagad mat, se till att den är varierad och näringsrik. Första året fick jag proteinbrist så då fick jag regler att följa.

 

Ni vet gammalt tänk om att grönsaker är nyttigt fick jag förkasta - jag ska äta proteiner först och främst, sedan kolhydrater och sen till sist om jag orkar, i annat fall ta grönsakerna som mellanmål. Efter att jag gjort denna omläggning har jag haft toppenvärden i alltså snart tre år. Jag äter visserligen mina tabletter men min läkare tror på att eftersomjag alltid varit sådan matmorsa som älskar att baka och laga mat så har jag naturligt fått i mej bra råvaror - det är sällan jag äter halvfabrikat och det gör jag på grund av detta.

 

 

 

 

Ok många säger att de kommer så många biverkningar och att man kan dö av den här operationen - men fråga mej jag skulle inte vilja ha den ogjord för man kan dö av fetma också. Och fråga mej igen om jag ångrar mej så får du ett rungande Nej. En sak som jag kanske tycker är jobbigt ibland är väl att överskott av hud som jag har fått - men mycket av det går att åtgärda - visst ärr kanske int eär snyggt alltid men de är riktigt duktiga pastikkirurgerna som jag träffat och jag har hellre ärren än en massa hud hängande och slängande här och där.

 

 

Så jag är nöjd med mitt nya liv och vill bli sedd för den jag är idag men även förstådd för att jag ibland kan må lite dåligt av maten. Förstådd över varför jag inte äter upp allt på krogen, dricker till maten och ibland behöver lägga mej ner efter den. Så nu hoppas jag att Du har fått lite insikt i hur det är att vara gbp opererad. Livet är inte alltid en dans på rosor men mycket lättare numera.