Två bröder 

 Ossi gammelgubben i familjen har fått tillökning i form av lillebror Henry. Henry kom till oss i december förra året, han kom till oss efter en lång tids diskussion om huruvida Ossi kanske behövde lite sällskap i form av en kompis. Kanske skulle Ossi hålla sig mer hemma, ha lite mer kul ihop med en kattkompis. Sagt och gjort, vi letade på blocket, vi ville ha en stor katt och valet föll på en Maine coon som även har vanliga smeknamn såsom tvättbjörnskatt eller skepparkatt.

 

Maine coon anses vara den första kattrasen från USA. Man vet inte riktigt hur rasen uppstod men det finns många sägner kring det. En av de vanligaste är från just delstaten Maine och går ut på att katten uppstått genom parning mellan katt och tvättbjörn, raccoon på engelska, därav namnet. Detta menade man på grund av storleken på katterna och deras stora, yviga svansar. En annan mycket omtvistad skröna är att den franska drottningen Marie Antoinette hade dessa katter som husdjur under den franska revolutionen och att hon valde att skicka dem i en båt till Amerika för att de skulle slippa undan revolutionen. Fniss knappast tror jag troligare är att katten uppkom genom naturliga korsningar mellan långhåriga katter som sjömän fört med sig till Maines hamnar och engelska katter som nybyggarna tog med sig på 1600-talet.

Henry är 75 % Maine coon och 25 % norsk skogskatt, båda de raserna blir stora och lurviga med tofsar på öronen, Maine coon har även tvättbjörnens vita ringar runt ögonen. Henry har allt inklusive en förmåga att dra igång allt, inklusive Ossi. Till sättet sägs Maine Coonkatten vara rätt hundlik; de vill alltid vara med överallt och se vad den övriga familjen har för sig. De har ofta lätt att komma överens med andra djur, både hundar och andra katter. 

 Temperamentet är alltigenom väldigt lätt och stabilt och de är framför allt otroligt snälla vilket i kombination med dess storlek gör att de gör sig välförtjänta av smeknamnet "The Gentle Giants". Henry är en kattunge.... Hade vi glömt hur det är att ha en kattunge. Detta ständigt nyfikna, detta ständigt pockande, detta ständiga "jag vill vara med, vad gör ni, får jag också" osv. Han påkallar sin uppmärksamhet genom att göra saker han vet att han inte får, krafsar jag där så kommer dom och man kan få kurra, burra och nafsa och bita lite grann.

 

Ett roligt särdrag hos Maine coonen är att den förutom det vanliga jamandet ofta använder sig av ett kvittrande "brrrp", vilket man ofta hör när de är busiga eller då de är ömhetstörstande och vill ha kontakt. Som många Maine coonkatter så har även Henry en förkärlek till vatten och leker gärna under rinnande vattenstrålar och i fågelbadet.

 

Oftast så kan man bara garva åt honom och allra helst framkallar de skratt och flin när de busar runt tillsammans. De kan liksom båda två reta varann till vansinne, och Ossi den lite äldre tycker ju om att sova medan den andre vill att det ska hända något hela tiden. Ibland far de runt och hoppar upp i luften ca en meter minst och utmanar varann. Man ser glimten i ögat och hur

 de båda gillar detta, ibland somnar de tätt tillsammans.

Det roliga finns i Ossis uppfostran eller hans metod till uppfostran av den lille, han kan gå fram lite John Wayne stil med breda axlar, ta ett strypgrepp, hålla fast den lille en stund, den andre ligger bara och väntar, sen plötsligt kommer Ossi på att han ska nog tvätta den andre och så blir det blir det. Den lille kan hålla på att reta och vilja dra igång Ossi som då blir trött och ger honom på tagen, men får det Henry att sluta, nej skitkul kom igen meeeeer ... och så är de igång.

Finns det då inget han inte är förtjust i, ja det ska väl vara det här med att vara ute. Jo det går kanon om matte och husse har mej kopplad och går där jag vill, under vinbärsbuskar, bakom päronträdet, står stilla och tittar, in igenom staketet till Ingvars trädgård -då är det kul. Men inte när de binder mej och jag ska å runt själv... då vill jag bara in och får jag inte det välter jag urnor och krukor, virar in mej till strypningsgrad i olika grenar etc.

Men de två bröderna har det väldigt kul ihop, de har verkligen funnit varann och trivs bra tillsammans. Och vi har märkt är att det att Ossi har fått en väldig beskyddarinstinkt till Henry – lillebror ska räddas och skyddas från allt. Helt plötsligt brusar han upp emot hundar, ja även Amstaffs, de får inte komma i närheten av lillebror. Ossis nya vän – rör man inte ostraffad. 

Men nu kommer sommaren snart och de båda kommer säkert att ha en massa bus och kul ihop..