På vingar av stål

Det börjar med ett muller, ett dån som sprider sig igenom kroppen. Jag lyfter ena benet och liksom kavar, kanar över pallen, sätter mej ordentligt, fäller ner visiret och lägger händerna på hans västkant- säger ok jag är klar!

Gasen accelererar, det dundrar och vibrerar och plötsligt släpper han kopplingen och iväg vi far. Först lite långsammare genom stan, förbi torg och caféer, vinkar lite lätt till folk vi känner. Sedan ut på landsvägarna. Farten ökar och jag känner hur hästsvansen fladdrar i vinden.  Gasen accelererar än mer, det drar i visiret, kurvor jag älskar kurvor, följer bara med liksom.

Det är väl lite över två veckor sedan den nya järnhästen kom hem till oss, den har en mycket tuffare stil. Vi gillade båda två den andra men P har velat ha en sån här en tid nu och efter besiktningsrundan med den "lille" Hondan så tog han en tur in till handlaren och där stod den och glänste. En riktig nostalgiker, en beauty med mycket krom och två färgad förstås

Färden går vidare, på småvägar, slingriga mitt ut i moder natur. Rapsfälten blommar, traktorer arbetar på åkrar, hästar och kor i hagarna -allt susar vi förbi men ser ändå och njuter. Ibland pekar vi på något vi ser, ett fint hus, en ovanlig ko eller något annat. Att sitta där på bönpallen och se detta, känna vinden dra i hästsvansen, känna alla dofter, känna alla smågupp och bara vara där just nu och ingen annanstans är livet.

Livet med båge är inget jag är född till. Hade aldrig suttit på en mc innan jag träffade Peter. Jag såg dem som barn, hm Peking Outlaws hade ju lokal på vägen ut till landet där jag är uppvuxen. Långhåriga killar, med skräniga tjejer. Tufft var det, och lite spännande. När jag sen flyttade hemifrån så blev Pekings första maj tåg ett måste, de samlade säkert runt en 1000 bågar och åkte sist i första maj tåget, vad jag vet så fick alla betala en startavgift som oavkortat gick till barnkliniken på sjukhuset. Fin gest tycker jag nog och fortfarande kör det denna runda.

Under några år så bodde jag utmed denna runda, Södra promenaden och så svängde de ner mot Drottninggatan ... jag satt i mitt vardagsrumsfönster och såg dem komma, det mullra och dåna - Harley Davidsson och en och annan flagga var fastsatt bakom ledarhojjar Peking Outlaws, St: Olofs mc, Norrköpings mc och klubbar från närliggande städer. Idag är klubbarna fler i Norrköping och jag tror att även de åker med i tåget.

Att jag en dag skulle få, susa fram som jag nu har förmånen att få göra, jo det är en förmån. Att få sitta där på bönpallen, nära den man älskar och fara fram i det skånska landskapet.