VARFÖR

Det är inte många som kan förstå hur jag har det nu för tiden. Ensamheten är bedövande och jag saknar honom något så fruktansvärt. Det är tomt i huset, du ligger inte ens på soffan och vilar. Våra söndagar var inte alltid så händelserika, vi hade varann och vi bara va många gånger. Men just nu i denna stund är det så tomt, jag kan inte höra dina andetag. Åh fan va jag saknar dej.

Det går lättare och lättare men dessa bråddjup jag hamnar i är fruktansvärda. Det har hänt så mycket också nu på sista tiden och det känns ibland inte som om jag inte mäktar med mer. Men jag har inget val, inte nu längre. Jag blir kvar i stugan trots sorgen och de bekymmer som uppkommit. Förr hade jag kunnat dela allt med dej, men nu står jag ensam med frågor, tankar, ideer. Vi brukade prata en hel del, diskutera, skratta, ja även gråta ihop. 

Livet var inte rättvist mot dej eller oss. 

Jag har löst det mesta, även om det bara är på halvfart ännu, det finns mycket kvar att fixa. Jag tror att du sitter någonstans och håller ett vakande öga på mej, ser till att inte allt rasar. Fast ibland önskar jag att du gjorde mer för mej, för ibland är jag så trött på allt just nu. Det går inte en vecka utan att något nytt uppkommer. Något mer skit som jag måste lösa. Det är som förra vintern du kommer väl ihåg, än det ena än det andra går sönder och då känner jag mej så jävla ensam.

Det är tyst, så jävla tyst. Ibland sätter jag på musik, dina låtlistor och så går jag och sjunger med. Jag försöker vara glad, intalar mej att det skulle du vilja att jag var, att jag unnar mej att skratta ibland men fan jag vill ju kunna fortsätta skratta ihop med dej. Vad ska det bli av mej nu utan dej. Känns ofta som om jag är handlingsförlamad och bara trampar vatten. Tur att jag har våra småkillar hjärtat.

Dessa två är glädjen numera i mitt liv, har bara dessa två och de betyder allt. Är ju så van att ha dej att bry mej om så dessa två skämmer jag bort deluxe med mat och kärlek.  Men du fattas mej älskling. 

Det går lättare för var dag, har mycket och många att tacka för det. Det är bara så ensamt.