Sensommar dagar

Brittsommar, indiansommar kärt barn har många namn. Åkrarna står gula, mogna och fina redo att skördas. Minns barndomsåren på landet utanför Norrköping -det doftade på något speciellt sätt när skördetröskan gick över fälten, sommarens grönska hade förvandlats in till gula hav som vajade i vinden i väntan på att få komma in.

In i det varma, blundar en stund och drar in dofterna ifrån alla ladugårdar man varit i som barn. Faster Majs, Rut och Göstas, Britts och många, många fler. Som barn sprang jag runt och lekte där. När Arvid skördat sitt hö bakom vårt hus skulle det ligga kvar och torka men vi ungar använde det till att bygga hyddor med och Arvid tyckte det var bra för då luftade vi det...

 

 

Blundar, känner doften och värmen från korna. Majros, Rosa, Kajsa och Gullan- de gick där i hagen på ängen där det växte så mycket gullvivor. Flera mornar kunde jag packa en liten frukostkorg samt mina pennor, penslar, färger och block och så gav jag mej ut vid 05.00 tiden alldeles ensam och själv satt jag där och målade, åt frukost med korna som gick tätt omkring mej, ibland så nära så att jag kunde känna värmen från deras andedräkt -jag var inte gammal, men detta var de bästa sommarmornar.

 

Ladugårdsdoft -det är en liten stickande doft som man snabbt vänjer sej vid -för den går över till att kännas som just barndomen ...hemma liksom. Att få klia dem mellan hornen och se hur de sträcker fram hakan i en omtyckande gest. Kalvarna som inget hellre vill än att få snutta på fingrarna. Och så en katt som plötsligt dyker upp och annonserar att han också finns där, kelande mellan bena på en. Alla logar man hoppat i hö, den varma mjölkcisternen att luta sig emot en kulen höstdag, all kor jag ridit eller bara haft bredvid mej. Allt kan med en lätthet återskapas.

Ut i solen på lagårdsbacken, en grålle står där -om man fortsätter att blunda skulle man nog återskapa mycket, men jag väljer att öppna dom och se vad som finns idag. i vår gröne have så stoltserar solrosorna och det växer och prunkar överallt. Sensommaren står i sin fulla prakt och vi har många underbara kvällar kvar att njuta innan det är dags att krypa in i värmen. Jag gillar augustikvällar de känns lite magiska - inte så där abrupt avslutande av sommaren längre, numera kan ju september vara fortsatt fin med höga temperaturer.

Augusti -det blommar och kan skördas i var o varannan trädgård. Vi är självförsörjande på både tomater zucchini och dill. Igår kom även en granne förbi som jag pratat med, vi köpte honung av honom eftersom han har bin samt så fastslog vi byteshandel han plockar äpplen av oss och vi ska få sparrisplantor av honom. det var en trevlig man som vi insett har stort kunnande i detta med att odla, en sån är bra att känna.

Vi funderar inte så mycket vi bara är -och inser att livet är underbart och värdefullt. Helgen spenderas i full lättja, inga måsten, inga ska eller bör. Bara finnas till här och nu. Sitter på trappen, en humla kommer förbi med sin last av nektar- ser lite roligt ut så baktung den är. Den landar bredvid mej och tar sej ner mellan spjälorna i trallen. Vi ser dom aldrig mer än så - de liksom vi bara är där, vi stör inte varann. Precis som naturen i stort sätt är skapt lever vi bara bredvid varann, i symbios. Vi odlar blommor de pollinerar och tar hand om sin nektar på något sätt.

 

 Helt plötsligt drar några moln in, gubben ligger i soffan och jag plockar ihop allt och drar mej inåt. Kaffedoften ligger i huset och jag slår mej ner i soffan bredvid. Vi ser på varann säger något och sen bara är - mår bra och tillåter sej att bara finnas till.