Omvärdera livet

Häromdagen ramla jag över en intervju med Ernst -ja ni vet vem. Hans livsfilosofi har länge påverkat mej men det var nog i och med den som jag tänkte lite djupare och insåg hur han egentligen tänkte och funderade. Kom på mej flera gånger med att nicka med huvudet och inse att precis så var ju jag också.

Jag la upp den som en länk på min fb sida så att bl.a. min gubbe skulle kunna se den-han inflikade med att kan Ernst så kan jag. Och detta efter som i intervjun så pratade Ernst om att även han fått problem med sitt hjärta efter att det slarvats med en halsfluss.

Man kommer till en punkt i livet då man börjar inse och omvärdera vissa saker, man väljer att se och göra saker på ett annat sätt och Inser att livet är bräckligt. Det handlar inte om att man gör en kovändning och förkastar allt det gamla i sitt liv utan mer att man väljer ut godsakerna ur det och tillsätter lugnet som helt plötsligt slagit rot inom en.

Den där roten breder mer och mer ut sig vartefter tiden går. Till en början sa vi nog bara att vi ska ändra våra liv men inte precisera vi hur, men med tiden så har vi sagt vi ska plocka guldklimparna i vår tillvaro och sen tillsätta andra värden. Vilka är då dessa nya värden undrar ni kanske? Det handlar lite om att våga ta vara små ting, att våga säga nej och våga testa nya saker/vägar. Att våga inse att livet har mer att erbjuda än vad som fanns tidigare och att våga realisera drömmar, realisera ett nytt tankesätt. Vi ska inte ta bort alla fester, alkohol, det onyttiga i livet men där emot krydda upp det med andra värden. Se till att där blir mer balans.

Ernst pratade om just livet tillsammans som en gång igenom en lägenhet. Först kom man in i hallen och där var man kanske i 3-4 månader innan man trängdes sej in i nästa dörröppning tillsammans, igenom den dörröppningen och så vidare. Alla stadier varade i olika tidslängder och man hjälptes åt att dra varann igenom livet. Sista anhalten var altanen där när man kom ut så var man framme i livets höjdpunkt där man kunde njuta fullt ut av livet. Och när man kommit dit kan man älska varann med alla dess fördelar och nackdelar som finns, alla skavanker var och en har med sej.

 

Och jag tror att trots att vi två inte trängts tidigare så har vi nu efter allt detta ändå kommit om än inte riktigt ut till altanen så åtminstone till vardagsrummet, vi började ju inte i heller i hallen eller i farstun men nu börjar vi se det här, livet som vi har framför oss. Båda inser vi att vi ska plocka russinen ur det liv som vi haft men släppa det som inte haft eller har något större värde längre. Och så våga ta oss an nästa steg, våga släppa in det lite okända men som två nyfikna själar vill vi inte stänga dörren för det där nya.

 

Allt blir inte nytt, och det nya är både skrämmande men ändå lugnande, ja lugnande för man har kommit så pass långt i livet att man värdesätter saker och ting på nya sätt. Så man blir trots allt nyfiken också - och när man hittat någon att ta nästa steg i livet med så kommer lugnet, för båda två famlar sig fram lite men vi gör det tillsammans.

Och tillsammans vågar man sig på det nya, blir det otäckt har man ju någon att hålla i handen och luta sig emot.