Att njuta av livet

Är så tacksam över att få vara där jag är - här någonstans mitt i livet, tillsammans med någon jag tycker så oerhört mycket om. Att få vara här någonstans mitt i livet och bara må så bra, vara så glad och tillfreds med allt. Att trots allt skit vi nu fått vara med om inse livets värde och hur smått underbart livet är. Varför måste man gå igenom en massa jobb och tråkigheter för att inse va gött livet är.

Sitter på kökspallen och ser ut över trädgården, njuter, katten ilar lite runt benen spinner och pockar på uppmärksamhet, fåglarna kvittrar utanför när jag går ut på altanen. Lite kyla som nyper i min nakna arm, solen som stretar sig upp på himlen - drar in lite morgonluft i lungorna ...underbart ännu en ny underbar dag att möta. Framför mej ligger inte bara vår underbara lilla trädgård som jag älskar att pyssla i utan en helt ny dag, en värld att möta - vi har gått igenom en massa redan på vår korta resa tillsammans, insett att vi kommer att fixa även denna del av resan och att denna bit kommer att stärka oss än mer och göra oss än mer förenade.

Att kunna njuta av livet sägs vara en konst och det är det nog, många stressar förbi i en ofantlig takt utan att tänka efter, utan att se det vackra, det lilla, det unika och allt som redan finns runtomkring dem -de ser inte vad de redan har och vad som redan finns där. Jag tror inte många vågar stanna upp och se sig om. Minns en diskussion med mormor Irma, de hade satt upp en ny staty i min gamla hemstad Norrköping den heter "Vår enighets fana" och föreställer en rad med kvinnor som stretar och sträcker sig mot en guldkant/tjur som står på toppen.

Hon såg den inte som en politisk symbol mer att den signifiera det gamla, de gamla tiderna när man försökte att få det bättre och bättre där på 40 talet i fattigdom om många levde i. Inte föga anande mormor så fortsätter detta, även nu i den inte så hårda fattigdom som u prata om, mormor tyckte inte om den här statyn för den påminde henne om den ständiga kampen för att kunna klara livet för henne och morfar. Men mormor nu fortsätter det fast mer liksom att mycket vill ha mer. Så fort vi nått ett mål, lyckats skaffa oss något nytt så kan vi inte stanna upp och känna oss lyckliga, lyckade, nöja utan vi fortsätter att sträva oss vidare, mycket vill ha mer...

 

 

Men stopp ett tag....efter att ha gått igenom allt skit denna vår så har jag än mer än förr, har gått igenom mycket skit förr också men nu när jag insett hur snabbt ett liv kunnat släckas om inte kämpaglöden funnits där, om vi inte orkat hur snabbt allt kunnat tagit slut, jag som både skrikit och gråtit över allt skit kvällarna igenom ser nu - ja precis nu när jag tittar in i sovalkoven, ser jag en vacker man som sover sött och gott, men jag ser också livet, jag ser möjligheter och jag ser någon jag tycker om så där mycket så att det gör ont...

Livet är här och nu tänker jag, varför jaga runt efter sånt som jag egentligen inte behöver utan bara jagar för att alla andra gör det. Stannar upp i tanken lite, varför jagar vi tror vi att bara vi får den där saken också blir vi lyckliga - är inte lyckan här, inom oss, är det inte bara så att vi är blinda för allt det vackra redan runt oss...jag tror det för genom den här sista resan så har vi insett vad bräckligt livet är, hur snabbt det kan ta slut.

Jag har suttit vid hans sängkant bett honom om att inte ge upp, jag har legat bredvid honom med hans arm runt mej och med huvudet i hans halsgrop tårar har runnit på min kind i evig tacksamhet för att bara få vara där, nära. Livet är här och nu - ta och stanna upp precis där du är, just nu och ta ett djupt andetag ...se dej omkring, visst är det vackert.

Jag tror att vi måste bli mer uppmärksamma och tacksamma för vad vi har rakt framför oss och inte förblinda oss på nästa objekt, process, byte utan vara mer här och nu.

Så lev idag och låt morgondagen ta hand om sig själv tills det blir din tur.