Första dagen

 Det här är första dagen av ditt liv är en gammal sliten fras - men tänk på orden när du läser dem och tänk sen lite till. Det är sant som frasen säger, det här är första dagen av ditt liv och det som hände igår har hänt och spelar förmodligen inte en så stort roll den kommande dagen. Låt även morgondagen ta hand om sej själv en stund...

 

 

För varje dag som kommer är ett oskrivet blad, ett okolorerat ark med inga fläckar på. Solen går upp och jag sitter på altantrappan som vanligt och njuter av min kopp te och just den där känslan av att en helt ny dag fylld av skratt och lite bus ligger framför mej. Varje dag vaknar jag upp med Peter bredvid mej och varje dag får jag ett leende av honom, en kram, en kyss och värme framförallt. Hela livet ligger framför oss och jag är så tacksam för mycket. Så var dag är den första dagen i resten av mitt liv.

 Så då var hon igång igen, och nu snart säger jag är förstadagen på semestern -helt underbart, fyra veckor ligger framför mej totalt oskrivna och det är en underbar känsla. Så nu ligger veckor framför mej där jag kommer att blogga, vandra utmed stranden och plocka material, fotografera och må gott ihop med de jag älskar.

 

Jag lovade tidigt i våras att skriva lite om trädgården och vad som skulle till att komma här, har ju tyvärr fått utebliva då jag knappt haft tid att blogga emellanåt samt när jag är för stressad, inte mår så bra klarar jag inte av att blogga. Men det kan jag säga här växer det så att det knakar. här finns nu prunkande rabatter, och grönsaker och inte att förglömma de ståndaktiga solrossoldaterna. Haha ja man kan kalla dom för det, de planterades på skoj emot grannen Pelles tomt men har tagit sig rekordartat allihop. De är 27 styckna som när de senare går i blom kommer att bilda som en häck emot grannen. Lyckas vi helt blir det magnifikt kan jag lova!

 

Grönsakslandet är så fullt numera så idag måste en del av romansalladen gå hädan för att släppa fram dillen -har aldrig lyckats så bra med sallad som detta år, vi hinner verkligen inte att äta upp den. Morötterna växer även de så att det knakar och så smakar de ljuvligt. Vidare har vi zucchini, ruccola jordgubbar och massor av smultron. Och givetvis blommor och två enormt kraftiga tomatplantor.

Det som ändå snart sjunger på sista versen men som varit så tacksamma är penseerna -de har varit så gudomligt söta men nu är det stop och jag vet vad jag nu är på jakt efter. Såg dem på torget för inte så längesen och ska dit på onsdag och hoppas då på tur.

Vad sommaren förövrigt kommer erbjuda vet jag inte riktigt, jag hoppas på att få många fina minnen med mej och att Peter får fortsätta framåt med inga fler större bakslag. Våren har varit fruktansvärd tuff för oss båda och nu vill jag verkligen bara vara, få skratta, busa, ha kul och mysa ihop. Vi har lång väg kvar men som sagt jag hoppas på inte alltför stora bakslag framöver - trots att det just nu är tungt.

 

 Så det gäller det här med att ta vara på dagarna och se till att ha det bra och se till att fånga de bra ögonblicken och stunderna. Visst ser jag att vänner har svårt ibland att förstå att vi inte kan hänga med på allt och att han inte orkar hela kvällar, de förstår kanske inte riktigt hur illa det är och har varit -glömmer nog själv också - behöver nog läsa den där privata bloggen som jag skrev till oss båda som en dagbok för att påminna mej lite ibland.

 

Så nu ska jag leva som jag lärt av mormor, mamma, pappa bl.a. Fånga dagen gör något bra av den, se till att må bra - inte bara carpe diem, carpe vita utan väldigt mycket CarpeMomentum....

Kram<3