Nedräkningen har börjat...

Visst är de allra sista dagarna innan semester som godast att smaka på, ni vet man börjar vid tre dagar att räkna ner, och snart är man nere på två och till slut på bara några få timmar. Jag går på semester om precis tre dagar, ska bli så underbart skönt efter denna rent ut sagt jävla vår. Det har varit ett evinnerligt farande fram och tillbaka mellan hem, jobb och sjukhusen. Just då mitt uppe i allt  så gick det bra, vi behövde det, vi kom varann oändligt nära, pratade om allt möjligt och rörde vid varann på olika sätt. Det var kvalitetstid för oss.

Och visst betalade det sig, idag är vi starkt sammanbundna vid varann, vi har en erfarenhet ingen kan ta ifrån oss och ingen nog inte riktigt kan förstå om man inte själv varit i vår situation. Jag har skrivit om det, för att vi ska ha det kvar och kunna titta tillbaka på och senare förstå mer själva. Det har fört oss närmare, ja närmare än vad jag har varit någon annan man tidigare, känner min Peter och ser hur detta tagit på honom.

Men nu stundar sommarsemester och vi gör väl upp små planer, dagarna kommer att bli lättare nu när jag blir helt ledig, först ut är midsommar som ska firas ihop med goda vänner, dock så länge som gubben orkar sen har vi sagt det att vi åker hem till vår egen lilla oas. Men vidare så pratar vi mest om småutflykter, till små smultronställen, vi ska även träna genom våra promenader och umgås med vänner, både tillsammans men även var och en på sitt håll så att säga. För båda har under den här tiden fått ställa sitt vanliga liv åt sidan, och det har gjort att vi levt i vår bubbla och att ge sig ut bland folk igen är urjobbigt. Varför kanske man undrar, mestadels tror jag för att man får en känsla av att behöva förklara, och det behöver man väl inte men förklara ligger inte bara i betraktarens ögon och öron utan man vill få folk och förstå lite hur överjävligt det har varit.

Det är ändå skönt att jag lyckats behålla mitt humör under den här tiden, jag har verkligen försökt vara samma gamla glada goa positiva Katta hela vägen. Jag har ju den tron på att det hjälper inte att grubbla och gräva ner sig för mycket och vila kan jag göra sen. Jag har tillåtit mej små mikropauser fast folk kanske inte trott det, när han låg i Lund gick ibland på stan där, fikade, tog en glass, gick in i Domkyrkan och tände ljus bland annat. Sådana saker måste man göra, skapa små rum för sej själv där ens egna tankar får vara.



Även nu här hemma skapar jag dom, alla människor har behov av sk egentid, tid där vi kan sitta och filosofera och fundera, kanske läsa en bok eller bara läsa senaste nytt på fejjan ;) . All sådan tid är jätteviktig och jag har moments för detta. Peter gillar att sova längre än mej, så jag smyger upp och sätter mej i den värmande morgonsolen iförd endast jeansskjorta och trosor, ett glas Proviva, några Mariekex, en bok och så Ipaden - och där kommer sommarens bloggar att skapas...

För sommaren är min tid, jag slappnar av när allt är grönt och blommar. Älskar promenader utmed stranden, plocka snäckor och stenar som sen kanske kan förvandlas till något konstverk, har små idéer som redan nu dykt upp. Trädgården och allt småplock där är också ren kontemplation, jag förbyts in i någon annan sorts tankevärld och mår så bra av det.

Jag skrev tidigt i vår att nu skulle jag satsa på mej - det har jag gjort, jag har investerat i framtiden, har världens finaste man och ett underbart liv med fina vänner. Och nu börjar min sommar som jag ska ta till vara på :)

.... nu är det snart bara två dagar kvar....