Att möta någon ny

 

 

Ett flertal gånger har jag brutit upp från förhållanden, både längre och även kortare sådana. Ibland blir jag inte klok på allt som man kan ställa till det för sig men jag lever ju och har överlevt alla dumheter så det är väl ok. Ingen vill nog egentligen leva ensam eller jo leva själv kanske man vill men man vill ha någon att ta till ibland – som Lill Lindfors sjunger ”tänk dej att ha en man i byrån i en liten ask bland andra grejor” – en liten tändsticksask som man kan plocka fram när man vill. Låter ju bekvämt och bra men så funkar det nog inte. Så när är man då mogen för att träffa någon ny – och är man det överhuvudtaget någon gång.

 

Tankarna har ju snurrat i mitt huvud ett tag – tänk om det är så att bara för att jag bestämt mej för att ta den här hösten till mej själv och bara bry mej om mej själv – tänk om jag missar han. Ni vet han med stort H, prinsen på den vite springaren eller har de springare nu för tiden eller kör de motorcyklar och har tatueringar? Jaja vilket de nu har så vet ni vad jag menar

 

 

Jag är nog en sån där som tycker om att bo själv men vill ha mannen i mitt liv ändå. Lite så där som att suga på en karamell, ni vet en bumling som Äeer sååå stOOr i munnen och som bara finns där. En som vill vara där för att han tycker om mej men ändå håller på sin privata del av livet också. För så är det ju att när man i den sk vuxna åldern ska träffa någon så har ju oftast alla ett liv och man ska försöka platsa in i den andres och vice versa. Visst funkar det så kan man ju sedan börja fundera på detta att bo ihop för det är ju otroligt skönt att reta sig på den andres olater *blink* såsom kaffekoppar, strumpor, disken som plötsligt blivit dubbel, att man måste ta hänsyn till vad den andre vill se på tv och ha till middag.

Men nu har jag ju bara räknat upp saker ifrån minussidan – ska vi ta plus blir nog den mycket längre* blink* sova sked, duscha ihop, äta frukost ihop med någon man älskar, vakna ihop, somna ihop, skratta, gråta, le och ha kul och älska givetvis.

Men det här med att hitta någon är ju inte det lättaste – det vet ju vi alla som någonsin varit singlar. Det finns ju numera ett otal ställen såsom den gamla vanliga krogen – där jag aldrig haft någon tur för som ordspråket säger” en krogkväll är som en chokladask framåt natten är det bara de spritfyllda kvar”, sen har vi ju jobbet hm ja ingen höjdare för mej nej, vanliga kontaktannonser och dejtingsajter – jo de blomstrar ju numera och där har jag haft en del tur ju *blink* men jag kan nog hålla med Mark Levengood i en cynisk notering. Han hade suttit och läst kontakt annonser för ett par år sedan och konstaterade det att det var väldigt många som gillade långa skogspromenader – hm sagt och gjort tänkte herr Levengood att om jag går ut i skogen så slipper jag skriva eller svara på en annons måste ju vara lättare att bara gå ut i skogen så finns de ju där. Men tills sin förvåning var skogen tom – inte en enda singel trots att alla skrev att de gillade långa skogspromenader..

Så i väntan på att jag ska hitta killen som kallar mig vacker istället för het, som ringer tillbaka om jag slänger på luren i örat på honom, killen som håller sig vaken bara för att kunna se på mig när jag sover. I väntan på den där killen som kysser mig i nacken så jag ryser, killen som vill visa mig för hela världen även om jag har luffiga kläder på mig. Killen som håller mig i handen framför hans vänner, han som alltid påminner mig om hur mycket han bryr sig och hur lycklig han är för att han har mig…..ehhh vänta nu ett tag finns han???

Ahhh hoppet är väl det som sist ska lämna mig eller hur, utan hoppet kan jag väl lika gärna ta fram repet och hänga mej?? Nej - jag känner ingen frustration eller så, livet är faktiskt bra även utan någon vid min närmsta sida men jag vill ha någon att hålla i handen, någon att krypa upp till i höstmörkret så får väl börja sondera terrängen lite då, lyfta på lite stenar och kolla lite. Kan han den där med stort H gömma sig någonstans – spelar ingen roll om du har en springare eller kör motorcykel.