Som en virvelvind

Som en virvelvind genom det skånska landskap for vi – vilken härlig känsla det var. Har aldrig åkt motorcykel men igår fick jag göra min premiärtur med min käresta som kört i många år. Från första stund när jag satte mej bakom honom och höll i hans sidor, till ljudet av motorn som gick igenom hela min kropp till att vi for iväg och tog kurvor med glans – wow är väl det enda som jag kan säga. Vilken känsla!!

Ler när jag tänker på det, så underbart var det – vinden drog i ansiktet, dofterna från naturen kom till mej och motordånet wow är väl fortfarande det jag kan säga om det hela.

Denna maskin med sitt mullrande ljud så intensivt och dånande – underbart wow J

När jag var yngre och bodde i Norrköping så var det så och är så fortfarande att 1 maj så åker alla klubbarna i en kortege igenom stan. Jag som bodde mitt i staden satt ofta i mitt fönster och titta ner på dessa rullande maskiner, älskade ljudet och dånet. Hade någon frågat mej då om jag trodde att jag någon gång skulle få sitta bakpå en sådan hade jag nog sagt nej det tror jag inte – kände ju ingen som hade en. Hade någon frågat mej om jag trodde att jag skulle dejta någon knutte hade jag definitivt sagt nej och hade någon frågat mej om jag skulle i min framtid tro att min käresta skulle vara en – ja då hade jag nog lett lite grann o sagt ”är du klok du såna män är väl farliga” …

Men så fel jag kan ha för en goare man än den jag har finns nog inte – och nu har jag gjort susat fram på vägarna, sittande grensle över en dundrande maskin som vrålat sig fram på skånska slätten – underbart wow är allt jag kan säga – längtar till sommaren...

Jag ler ska ni vet ännu - är så lycklig :)