Believe

Believe that you are valuable like the weight of gold. Never let anyone make you feel unworthy, and believe that your qualities shine through like a glistening gem."

Ibland får jag frågan om jag har en duracellkanin inom mig eller om jag använder en massa extra vitaminer – jag skrattar för de gör jag inte. Har bara fått tillbaka en hel del av min livsglädje och livsork. Den sista operation jag gjorde på Akademikliniken har också fått mig att känna mig vacker och det hjälper ju till en del.

Har känt de senaste veckorna att jag mår så bra – tror det beror på att jag satte mig ner och prata med mig själv, kan ju verka tossigt men ibland har jag det behovet att få redogöra för mig själv och försöka se hur mitt liv ser ut och vad jag vill göra. Så där satt jag och tittade på det och insåg att jag behövde egentid – tid för mig själv och tid för att uppnå lite av det jag ville även här hemma. Jag vet att jag har minst en operation kvar och då behöver jag må bra.

Så nu denna helg har jag vikt helt och hållet till mig och Totte – jo han är med på ett hörn. Vi bakar, lagar mat, byter gardiner ….och tar långa promenader såklart.

Den här hösten så ska jag som jag ta hand om mig – jag lever ensam och trivs bra med det. Visst vill jag träffa någon också som jag kan älska och bli älskad av men jag har ingen brådska. Det med brådska verkar många män ha, de är liksom så otåliga – det ska flyttas ihop på en gång och bli ett vi = det ska ske rätt snabbt, vad är det för fel på att lära känna varann först och ha kul ihop. Inget säger jag ..

 

Så hösten viker jag till mig själv, visst kommer jag att dejta som det heter men märker jag av brådskan kommer jag att backa och det långt…för jag tror på att jag är värdefull och jag är rädd om mig själv numera…