Våren

 

Det var en ofantlig dimma imorse när jag kom ut, den låg som ett mjukt och fluffigt täcke över hela stan. Det är lite mysig med dimma, lite ombonat liksom. Ett vårregn har strilat ner hela natten och det har smattrat lite emot taket ett otroligt rogivande ljud som fått mej att sova gott....hm men det var någon som ville något annat...Mjjjaaaaaaauuuuuuuu...... 

 

Mjaaaaaaaaaauuuuuuu hördes i den mörka natten utanför sovrumsfönstret, det var Ossi, Peters katt som inte behagade komma in igår kväll och nu satt genomblöt på den lilla avsatsen utanför sovrumsfönstret och ville prompt in. Det var inget annat än att ropa och säga " ja jag kommer" , kravla mej ur sovalkoven och hasa mej ut i hallen och öppna för den lille dränkte herrn.

Väl i säng igen kramade jag kudden i den känslan att gubben låg tätt intill igen. Gud vad jag längtar efter det, att få känna hans värme och doft nära, att få vakna och bara ligga nära och mysa lite innan dagen börjar. Att se in i hans härligt blå ögon och säga godmorgon älskling....ligger och drömmer mej bort.

 

Att just vakna ihop med någon man tycker så ofantligt mycket om är en härlig känsla, känna värmen och intimiteten och intensiteten komma. Att känna handen på höften, hans hand och inte min..att känna den närhet som bara två älskande kan. Det lär väl ta tid innan jag får den stunden igen men vi har ju när han väl har blivit bra hela livet på oss. Jag brukar säga det åt honom när han från sjukhussängen tittar ömt på mej, orkar liksom inte smeka min kind med handen men gör det med ögonen att " att du jag ska ingenstans" jag vill få honom att känna sig lugn och koncentrera sig på att bli bra. 

 
 

 Kan ju förstå om han ibland blir orolig, vi hade ju just nu bestämt oss för att börja om och så går han och blir så sjuk som han är nu. Kanske han tror att jag kommer att ge upp och lämna honom i allt, men nej jag vet vad jag vill och jag vet att det är värt att kämpa för och hålla ut. Jag vill ha mitt liv ihop med den här mannen det vet jag nu - singellivet var inte skittrist men tvåsamheten med honom är mycket mer värd och ja jag sitter inte i sjön har ju hans härliga koloni att pyssla och stöka runt lite i nu- sånt älskar jag..

Så nu kramar jag kudden var kväll, nog finns väl lite doft kvar av honom där, just där i ena hörnet på kudden, jag sniffar och drar in hans doft...sluter ögonen och längtar.