Kärlek till livet…

 

 

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Min far var en stor Evert Taube lyssnare, många gånger har jag fått lyssna på både Evert men även Dan Andersson och Lasse Dahlqvist.

Textraderna ovan här är en av de vackraste jag vet – det beskriver kärlek, vid första ögonkast men även kärlek som varat länge mellan två älskande. Många av Taubes visor var som mantra hemma i vårt hem, far hade ofta som barn spenderat sina somrar på Koster. Och jag tror att dessa kala klippor påverkade honom mycket, det saltstänkta havet. Vet att när jag flyttade till östsidan sa han jaja bästkusten där bor du, nu bor du vid sundets pärla. Tyvärr fick han aldrig möjligheten att besöka mej här nere, han hann inte förrän han fick säga adjö..

 

Som barn så bodde vi utanför Söderköping i en by som heter Västra Husby – jag är nog den enda som bott i en skånelänga på östgötaslätten. Han rita den själv och byggde Längan som den fick heta och på så sätt blev den som han själv ville med storstuga och en massa små rum för oss alla ungar.

 

 

Men tillbaks till Taube, han fick för sej att en pool skulle vi ha, pappa alltså – och även den grävde / byggde han med hjälp av mina bröder, ja Johan var bara liten men skulle ju var med. Även morfar Bengt var med och hjälpte och han fick göra premiärdoppet. Vilken syn, vilken bonnabränna. Varje eftermiddag när pappa kom från jobbet så hade han och jag en tradition – han bjöd upp till dans i vattnet och där dansa vi runt medan han sjöng gamla Taubevalser bland annat – Maj på Malö, vackra Maj dej vill alla böljor smeka ….

Taubes är musik att förknippas för mej med barndomen, Taube kunde verkligen uttrycka sej så att man såg i bilder hur det såg ut det han ville beskriva...

Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
Har finkarna och mesarna tittut
På slånens taggiga och svarta grenar
Syns inga gröna blad, men knopp och blom
Som breder över gråa gärdsgårdsstenar
Ett pärlstrött flor av snövit rikedom

 

Att nu knyta ihop denna påse blir inte lätt men allt detta handlar om kärlek till pappa, till barndomen, till livet och till svenska visdiktare. Känner att jag har mycket med mej av pappa i mej också – någon skulle säga både den skapande, kreativa delen men även den envisa..älskar dej pappa.

Sven - Arne Hagerberg 1936-03-24 - 2005-01-11

http://www.youtube.com/watch?v=VL_J0Kjxj_c