Ledstjärnor

Hade ett samtal med en vän i Stockholm härom dagen som sa "skriv en bok Katta, skriv en du som är så klok och har så mycket att ge. Jag funderade en stund för jag har väl alltid varit en sån där som lyssnar bra och ger råd om jag kan, men jag kan lika gärna bara finnas till och sitta och lyssna. Jag är bra på att ge - sämre på att själv be om hjälp. Så lik min mamma även där ...

 

Jag tror jag brås på de starka kvinnor som finns i leden bakom mig. Anna träffa jag aldrig, hon var min mormorsmor, ensamstående mestadels av sin tid med tre flickor, Elsa, Ester och Irma som var min mormor. Jag tänker på alla gånger som jag suttit med mormor i hennes kök på Klingsbergsgatan i Norrköping och bett henne berätta. Många små och stora hemligheter har vi delat där vid perstorpsbordet med morfar skrattande men även förmanande bredvid. Jag är glad att hon gjorde det, att De gjorde det och att jag gång på gång önskade att få höra det igen för det har gett mig något att stå på, en grund som säger att det här är du – du är en av oss.

 

De, Anna med sina flickor bodde i Åby utanför Norrköping i en stuga med två rum och kök där rummet hyrdes ut till en kvinna med familj med åtta barn och en supande man, själva bodde de i köket. Åby var en liten fabrikshåla på den tiden, ja hela Norrköping var ju fram till mitten på 1980 talet en industristad. Åren går och Elsa dör med man och son i spanska sjukan, kvar blev Anna med Ester och Irma och Elsas dotter som hon tvingas adoptera bort på grund av ekonomiska svårigheter.

 

Ester och Irma jobbar på Torshags fabrikerna i Åby utanför Norrköping. Irma är fackligt ombud för industriarbetarna, det kostar 10 öre i veckan och många är medlemmar fast på krita, hon har svårt att dra in medlemsavgifterna då många munnar ska mättas i alla familjer. Ester och Irma lämnar en stor dela av sin löning till mor Anna men en liten del hela 20 öre var behåller de – det använder de bland annat till att köpa lakanstyg för så att de kan sy klänningar till lördagsdansen.

 

 

 

 

En kär och mycket klok vän som bor här i min lilla stad sa till mig efter det att min mamma gått bort att du måste ha haft starka ledstjärnor i ditt liv- och ja det här är en av dom Irma, Lovisa, Viktoria, Oliva Persson född Samuelsson, 1914 i Norrköping, hon kommer alltid att finnas med mig och påverka mitt sätt att se på saker och ting. Men även mamma som jag mer tror att vännen tänkte på var min ledstjärna - dessa kvinnor med sin överlevnadsinstink har gett mej mycket och också styrkan att klara av och även att se på världen på ett nyanserat sätt. Jag har efter många års arbete med mej själv insett vad som är värt att lägga tid och energi på och har små ledord som jag följer. Dessa är och kommer att förbli att det som inte gagnar mej och inte går att rubba eller göra något åt lägger jag ingen energi på, då kan man som mamma alltid sa - "du kan lika gärna sparka dej trött ".