söndag 9 september 2012


Mer passion…
Mat är en stor passion i livet, jag både lagar och bakar det mesta här i mitt hem. Mitt kök är inte stort men rymmer mycket kärlek och glädje vad det gäller just matlagning.  Alltifrån stunden att få gå i affären och välja ut de bästa råvarorna. Är sedan ett par år tillbaka noga vilka märken jag väljer samt att så mycket som möjligt ska vara färskt eller konserverat på ett bra sätt. Det lönar sig i slutänden att vara noga och välja det bästa.
Kärleken till matlagning ligger koncentrerat kring medelhavet och speciellt Italien. Inte så konstigt kanske eftersom jag bodde i Neapel under ett par år som 20 åring. Jag kom till Neapel som 23 åring för att bo och arbeta i en italiensk familj med stor glädje för matlagning, ja det kan väl sägas som så att för italienare över lag så är mat en stor upplevelse och ett samtalsämne som aldrig sinar.  Man börjar redan på morgonen att samtala om både lunchen och middagen och sen planeras inköpen och själva tillagningen låter man ta sin tid. Jo de arbetar också men lyckas ändå se till att få vällagad och god husmanskost – för det är vad det är husmanskost i Italien.
Man äter prima, secondo och terzo alltså tre rätter till samtliga måltider. Kan ju låta stort men behöver inte vara det. Lunchen består som oftast av sallad till förätt, pasta till secondo och så till terzo ”un po di frutta” – lite frukt. Middagen blir oftast något kött/fisk, varm grönsaksrätt och sen följde lite goda ostar och sen ”un po di frutta”. Detta gjorde att det inte kändes mäktigt att äta och ska sanningen fram en bra sammansatt kost.
Många gånger har jag hört att människor tror att man går upp i vikt av pasta – helt fel. Vid en middag med goda vänner en kväll i kvarteren, middagen hölls i en antikvitetsaffär, vid Via Chiaia så hade vi just den här diskussionen – några barnflickor och såklart några vackra italienska pojkar. Killarna sa då att de ofta fått höra detta men ville verkligen dementera det och gjorde det genom att poängtera det att det är inte pastan du går upp i vikt av utan vad du lägger på den. Har du gräddiga såser och dränker i fetost ja då går det som det går. Det här stämmer faktiskt för när jag bodde där nere så tappa jag 25 kilo på ett år.  Just det faktumet att du fyller magen med sallad innan du liksom hugger in på vad måltiden egentligen innehåller gör ju att man fyller magen med det sköna gröna.
 
Mycket har jag alltså kvar i mitt kök, från den tiden och även tiden från restaurangyrket i Norrköping, jag arbetade på Leonardo´s restaurang, där jag fick fortsätta både att lära och att bibehålla mina kunskaper. Numera finns inte den restaurangen kvar men många har nog varit och ätit på Enoteket, där huserar min gamla chef Jerney och även min arbetskompis Roberto. Så vill man smaka på genuint ordentligt god italiensk mat så rekommenderas ett besök på Enoteket.

1 kommentar:

  1. Så hungrig jag blev nu. Ska allt besöka dig någon gång för att få njuta av god mat. Tar tacksamt imot bra recept. Kraam Jill

    SvaraRadera