Tette..

 

Jag har två bröder varav den ena Stefan, Tette som jag kallade honom för. Ja jag säger kallade och detta kommer att bli känslosamt för mej. Tette finns inte kvar hos mej och mina syskon längre. Tette fick en hjärtinfarkt blott 34 år gammal 1988 – jag bodde i Italien och fick detta samtal ner dit om att min älskade bror hade gått bort.

Just det ögonblicket – minns jag väldigt lite ifrån har bara små fragment inne i mej. Hur Caterina, den ena flickan som jag tog hand om i familjen Coppola kom till mej och sa ” det är någon som gråter som vill prata med dej” ..Jag reste på mej och i mitt huvud på väg till telefonen trodde jag att det hänt min mormor något – hon var dock äldst. Jag tar telefonen och säger ja hallå. Det var min älskade syster Anne-Louise som frågar om jag sitter ner – jo det gjorde jag och sen bara – det är, Stefan han är död….

Där förlorar jag inte bara marken under mej utan här finns inget minne kvar. Jag har fått det berättat för mej av pappa Franco Coppola att han böjer sig ner mot golvet där jag ligger och skriker. Han frågar ”vad är det Anne-Kat”, jag svarar på svenska ”min bror, min bror” – han vänder sig till sin fru Antonella och säger att han som läst tyska förstår att något hänt hennes bror.

Sen följer ett par timmar jag vet inte förresten hur länge men Franco och han gode vän Enrico fixar fram flygbiljett och Enrico hjälper mej och packa. Ja han berättar senare också att jag packa helt uppåt väggarna så han rev ut allt och packa om, fick nästan slåss med mej för jag fatta ju inte vad jag skulle packa..

Men Tette, vi lämnar detta med just dödsögonblicket. Tette var tillsammans med min syster, min sol och måne när jag var liten, de var allt för mej och jag var älskad av dom. De var 10 respektive 11 år gamla när jag kom, det finns ett brev som syrran skrev till mamma på BB – ”tack kära mamma för att det blev en syster”. Jag hade de bästa stora syskon man kan ha – de lekte med mej och bakade och greja. Även när jag blev stor och lillebror kommit så fanns de där. Minns alla galna upptåg ihop med brorsan hehe – ihop med mormor oftast också – som vi skämde ut oss men härliga skratt och fniss.

De var ofta barnvakt – och då lekte vi min sol och min måne – minns inte riktigt hur den var men de låg golvet och lät mej ligga på deras ben och så sa de något som att min sol min måne var vill du flyga – minns du den syrran? Sen baka vi chokladbollar, ja ja vi sa negerbollar – och med Tette var det viktigt att vara alert han försökte lura mej. Blunda sa han – ska vi ta den här?? Och så fick jag titta – då höll kanske bakpulver, salt eller sirap i handen och jag skratta och sa Neeeeej!

Tette älskade dansbandsmusik- jag hatar det men så många gånger som jag hört ”där björkarna susa” med Thorleifs vet jag inte – Tette hade rummet bredvid mej så det var ju ofta som just Thorleifs och Flamingokvintetten ljöd där inne. Skämta ofta med honom om att Flamingokvintetten hade ingen fantasi – ni minns väl vad skivorna hette.

Men sen när han flytta hemifrån blev det tomt – jag saknade honom. Han bodde i en etta i Vilbergen men jag fick komma och bo över ibland och det var kul. Då buskörde vi igenom stan och tuta på folk som höll på och hoppa högt. Satt och fika hos mormor och morfar och sprang på stan – helst på Åhléns om mormor fick välja. Och det var skratt och flams – jag blir alldeles trött på er sa mormor – men hon var inte så dålig själv på att elda upp oss. Vilken värme det fanns där i köket hos dom – och  hembakt såklart… O saft i det höga glaset som idag står i mitt köksskåp och mormors godisburk har jag också..

Minns så väl när han träffa sin Christina – de var bara 13 och 15 år gamla och kom att hänga ihop tills han var borta. Mamma berätta för mej en gång hur han kommit till henne på torget en gång och frågat vad man skulle ge för blomma till en flicka man var kär i. Jag var nog med men kanske bara 4-5 år gammal. Tänk vad sött <3.

Hon fick röda rosor vet jag – och som jag sa var de ett par tills Stefan gick bort. Då blev hon ensam – de hade tänkt gifta sig till sommaren och hon blev som förlamad. Vi, hon och jag umgicks i ett par år. Men som allt annat rinner det ut i sanden. Idag har Christina lyckats gå vidare, det sägs att Micke visst ska vara en kopia av min bror - jag vet inte har aldrig träffat honom.

 

 

Men Tette, ibland så kommer det över mej och jag saknar dej brorsan så fruktansvärt fast jag vet att jag idag inte vet hur du skulle vara i ditt sätt – bättre brorsa finns inte och du har alltid en plats i mitt hjärta. Tårarna rinner nu – jag har bearbetat detta men jag säger som mamma sa att hon kan lära sig att leva med detta men aldrig någonsin acceptera detta. Att en så ung man bara faller i sin trapp hemma och dör på en gång utan några som helst förvarningar – näe det går inte att acceptera det – finns ingen Gud-  sorry så är det bara.

 

Idag skulle Tette ha varit 58 år gammal. En åldrad man men jag tror ändå på vital och full av bus. Ohh jag kan fortfarande höra hans skratt, det var så speciellt, det kan nog du älskade syster hålla med om. Han slog sig för huvudet och garva ljudligt med öppen mun. Bullrig liksom. Man blev så glad när han garva och han hade lätt till bus – och din skit jag minns när jag på toan i verkstan och han och Pajjen ställe ammoniak dunken utanför så man höll på och storkna av den doften.

Men ändå trots allt bus – du ställde upp jämt, målade om hemma hos mej, skjutsa mej och brydde dej om mej – och så älskade du mina smörgåstårtor som du alltid beställde.

Jag älskar dej brorsan – for ever ..

 

 

Stefan Hagerberg 1954-02-28 /  1988-12-08